Livgardesbrigaden återinvigdes den 26 augusti 2024 efter att ha varit nedlagd sedan år 2000. Hur långt har ni kommit i återuppbyggnaden?
– Det som tidigare hette 12:e motoriserade skyttebataljonen har blivit den 1:a bataljonen i brigaden, och vi har etablerat en brigadstab som varit aktiv sedan brigaden återetablerades i augusti förra året. Även andra delar av brigaden håller på att byggas upp med ytterligare två skyttebataljoner och funktioner i form av ingenjörer, artilleri, luftvärn och underhållsförband samt ledning och samband. Som stöd i vårt arbete har vi framför allt de två brigader i Försvarsmakten som redan varit igång ett antal år med 4:e och 19:e brigaden samt ett nära samarbete med första divisionen. Vi har också internationella samarbeten med den amerikanska armén och med finska The Guard Jaeger Regiment (Gardesjägarregementet, reds.anm) i Helsingfors, kopplat till strid i urban miljö, säger brigadchef överste Martin Johansson.
Vilken är Livgardesbrigadens främsta uppgift?
– Vår huvuduppgift är försvaret av Stockholms län med dess befolkning och infrastruktur. Men det är inte främst i centrala Stockholm som vi ska verka. Troligare är att våra uppgifter kommer att lösas i utkanterna av staden och på vägar in mot Stockholm. Det för att genom en rörlig strid kunna slå en motståndare, men också kunna skydda och försvara viktig infrastruktur som hamnar, flygplatser och knutpunkter i vägnätet som är viktiga för oss själva att behärska vid en väpnad konflikt. Vi ska också kunna ingå i divisionen och kunna försvara andra delar av Sverige, säkerställa transporter av andra förband genom riket och verka internationellt inom Natoramen.
Ni ska också behärska förmågan strid i bebyggelse. Vilka är de främsta utmaningarna när det handlar om att strida i städer?
– Det är en väldigt speciell miljö med hög befolkningstäthet och mycket infrastruktur, vilket ställer särskilda krav på ledning och logistik. Strid i bebyggelse är mer tredimensionell än annan strid, det handlar om djupled och sidled men också uppåt och neråt. Förutom höghus finns det tunnlar att ta hänsyn till och det gör att stridsuppgiften blir mer komplex att lösa i bebyggelse än ute i skogen. En annan stor skillnad är att det åtgår betydligt fler soldater för att behärska motsvarande yta i bebyggelse jämfört med annan terräng och att betydelsen av samordning med det civila försvaret och samhället ökar.
Strid i bebyggelse är mer tredimensionell än annan strid, det handlar om djupled och sidled men också uppåt och neråt.
Är de anläggningar som Försvarsmakten har tillgång till för att öva strid i bebyggelse ändamålsenliga och kommer de att räcka till för utbildning och övning framöver?
– De anläggningar vi har är relevanta. I Kvarn och här i Kungsängen har vi anläggningar med hela gator och större kulisser för att öva framryckning och strid i större bebyggelse. Utöver det har vi enskilda hus och industrianläggningar där man som enskild soldat, grupp eller pluton kan öva exempelvis inbrytning och rensning av rum. Samtidigt finns ett behov av civila objekt att kunna öva i, som till exempel nedlagda industrilokaler. Vi har redan att antal sådana anläggningar i och kring Stockholm, men vi kommer att behöva fler. Variationen är viktig för att vi inte bara bli bäst på den exakta miljön som vi har utbildningsförutsättningar för.
Tar ni med er några lärdomar av kriget i Ukraina vid uppbyggnaden av Livgardesbrigaden?
– Ja, det gör vi absolut och vi följer utvecklingen där hela tiden. Vi försöker utveckla vår stridsteknik och taktik utifrån erfarenheter därifrån så att vi kan få in det i utbildningen av våra förband. Exempelvis har Markstridsskolan ett arbete för att dra lärdomar på den taktiska och stridstekniska nivån för att utveckla våra metoder och förbandssammansättning. Framöver kommer Livgardesbrigaden även ha en uppgift att utbilda ukrainska förband inom ramen för Operation Interflex och det kommer till del innebära att vi får mer direkta erfarenheter och lärdomar från kriget i Ukraina.
Ni är en motoriserad brigad. Vilka är era huvudsakliga fordon och vapen?
– På brigaden är huvudtypfordonet pansarterrängbil 300. Den är något enklare än pansarterrängbil 360 som vi nu håller på att omutbilda från. På fordonen kommer vi att ha vapenstationer med beväpning i form av tunga kulsprutor eller granatsprutor. På skyttebataljonerna har vi exempelvis även robotsystem och granatkastare och till det kommer specifika funktioner i form av artilleri och luftvärnssystem som är under nyanskaffning. I brigaden kommer vi även ha fältarbetsförband med broläggare som ökar den egna rörligheten, men också utför fördröjande fältarbeten med mineringar och förmåga till spärrning och blockering. Vidare pågår implementeringen av UAV:er liksom införande av nya ledningssystem.
Den största utmaningen är den personella tillväxten. Antalet yrkesofficerare, reservofficerare och K- och T-soldater i brigaden ska fördubblas på fem år.
Vilka är de främsta utmaningarna i uppbyggnaden av Livgardesbrigaden?
– Den största utmaningen är den personella tillväxten. Antalet yrkesofficerare, reservofficerare och K- och T-soldater i brigaden ska fördubblas på fem år. Framför allt är det svårt att rekrytera yrkesofficerare. Även om vi nu ökar och fyller våra utbildningsplatser och har en god rekrytering så tar det tid innan vi kan få full effekt av det och en gynnsam åldersstruktur i förbanden. Samtidigt ökar även kraven på bemanning i exempelvis Natostaber där det ofta är mer erfarna yrkesofficerare som efterfrågas. Vi måste även titta på andra sätt att få in fler officerare i form av exempelvis Sofu (Särskild officersutbildning red. anm.) och att försöka få reservofficerare att bli yrkesofficerare. Att överse krigsförbanden blir också nödvändigt för att bedöma vilka befattningar som verkligen kräver yrkesofficerare och var i krigsorganisationen vi kan ha fler reservofficerare eller värnpliktiga befäl. 2030 ska vi vara klara. Det är ett antal år dit, men det är samtidigt en ganska snabb tillväxt och stegring som behöver ske de kommande åren. Vi rör oss i rätt riktning, men för att lyckas behöver vi gasa på ytterligare.
Vad anser du behöver förändras för att tillväxttakten ska kunna öka?
– Det finns en del som vi behöver göra annorlunda för att lyckas. Vi behöver bland annat fortsätta att trycka mandat och ansvar för personalförsörjningen neråt i organisationen och förenkla metoder för rekrytering. Vi behöver också fortsätta omställningen av vår grundutbildning med mindre fokus på enskild soldat och mer på att få ihop krigsförband och att öva i förband. Vi behöver också titta på våra befattningsutbildningar och fordonsutbildningar som är ganska resurskrävande i dag.
Ser du någon risk med att den sortens förändringar skulle kunna leda till sämre kvalitet eller påverka säkerheten i verksamheten?
– Nej, vi ska inte göra avkall på kvaliteten i utbildningarna eller i arbetet med verksamhetssäkerheten. Det handlar om att utbilda varje individ på det den ska vara bäst på i sitt krigsförband istället för att utbilda till ett brett spektrum av uppgifter, som vi gjorde under insatsförsvaret. Det positiva är att det finns en oerhörd kraft i organisationen med mycket kompetenta medarbetare. Det är viktigt att vi chefer på olika nivåer vågar släppa loss den kraften och stimulera initiativ och handlingskraft på alla nivåer för att lyckas med tillväxten. Vi kan inte vänta på att någon annan ska göra det åt oss, det är vårt gemensamma ansvar.
