Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarshögskolan kritiseras efter granskning

Försvarshögskolans kvalitetssäkringsarbete ifrågasätts efter en granskning av Universitetskanslersämbetet. Rektor Robert Egnell säger att han välkomnar kritiken och att förbättrings­arbetet redan påbörjats.

Linda Sundgren
Johan Alp
Försvarshögskolan har nu två år på sig att åtgärda bristerna. Därefter kommer UKÄ att göra en uppföljande kontroll. På bilden FHS rektor Robert Egnell i samtal med elever på MHS Karlberg.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) genomför just nu en kontroll av kvalitetssäkringsarbetet vid samtliga lärosäten med examinationsrätt på högskolenivå. Den 21 oktober kom beslutet efter granskningen av Försvarshögskolans (FHS) med omdömet ifrågasatt kvalitetssäkringsarbete. FHS rektor säger att han förstår kritiken och att bristerna var kända sedan tidigare.

– Deras rapport speglar mycket av det som vi kom fram till i vår självgranskning i våras, säger Robert Egnell. Min företrädare fick lägga all tid och kraft på att skapa en struktur för att få examensrättigheter på forskarnivå. Nu tar vi nästa steg.

Liknande läsning:

I utlåtandet beskriver UKÄ det kvalitetsarbete som sker mellan lärarkollegor och mellan lärare och studenter som välfungerande. Däremot saknas en sammanhållen kedja uppåt i organisationen. 

– En stor del av lösningen är de institutionsråd som vi håller på att inrätta. Institutionsråden är rådgivande till institutionscheferna som i sin tur rapporterar uppåt. Generellt har dialogen mellan institutionscheferna och ledningen mest handlat om ekonomi och vardag, men nu kommer vi att fokusera mer på forskning och kvalité, säger Robert Egnell.

Enligt UKÄ:s bedömning saknas en systematik och tydlighet i FHS kvalitetsarbete. Ett av skälen, skriver man, är att relativt många organ är inblandade i högskolans kvalitetsarbete och att relationen mellan dem inte alltid är tydlig. Robert Egnell säger att det här är något som FHS arbetar med att förbättra, men att de åtgärder som vidtas måste ske med eftertanke.

– Det viktiga är att skapa en tydlighet och transparens utan att bygga upp en överdriven byråkrati, säger han.

Försvarshögskolan har nu två år på sig att åtgärda de brister som UKÄ lyfter fram.

– Vi är glada att vi har två år på oss så att vi kan genomföra det här lugnt och systematiskt, säger Robert Egnell. Men vi kommer inte att vila på lagrarna utan fortsätta framåt med det förändringsarbete som redan har inletts.

I UKÄ:s rapport får FHS också flera positiva omdömen, bland annat för att på kort tid lyckats utveckla ambitiösa instrument för kvalitetsarbetet. FHS blev högskola 2008. I maj 2018 fick man tillstånd att utbilda och examinera på samtliga nivåer i det akademiska utbildningssystemet. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: