Senast publicerat
Senast publicerat:

Kunskap måste löna sig – på riktigt

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

För några veckor sedan samverkade Officersförbundet och Försvarsmakten om nästa steg i arbetet kring ersättning för kompetensdjup för specialistofficerare. Resultatet var glädjande – enighet om metoden. Men som så ofta i viktiga frågor, återstår det avgörande: hur det ska tillämpas och finansieras. 

Sedan specialistofficerssystemet infördes 2008 har mycket utvecklats, men den kanske viktigaste pusselbiten har saknats – möjligheten att tydligt värdera och ersätta det kompetensdjup som byggs upp under en karriär. Att bli skickligare i sin befattning ska inte behöva betyda att man måste byta jobb för att få rätt lön. En förflyttning i kompetensstegen måste följas av en löneöversyn, annars blir talet om kompetensdjup bara vackra ord utan innehåll.

Vi har länge drivit frågan om att skapa verktyg som gör det möjligt att faktiskt belöna utveckling. Därför är det positivt att Försvarsmakten nu tagit ett steg framåt i arbetet. Samtidigt måste vi vara tydliga: Finansieringen får inte ske på bekostnad av andra medarbetare. Om ersättningen tas ur det gemensamma Rals-utrymmet, innebär det att hela kollektivet betalar för ett system som borde vara en naturlig del av myndighetens personalpolitik. Kompetensdjup ska premieras – inte omfördelas.

Det ska löna sig att stanna, växa och för­djupa sin kompetens.

Officersförbundet har lämnat över fler än femtio konkreta förslag på förändringar i villkor, alla med syfte att öka attraktionskraften i de militära yrkena och att skapa rättvisa ersättningar. Vårt mål är tydligt: Det ska löna sig att stanna, växa och fördjupa sin kompetens. Det är så vi bygger en profession som håller över tid.

I det pågående arbetet med Försvarsmakten handlar det nu om att våra styrande dokument ska ge chefer verkliga möjligheter att sätta ny lön enbart baserat på ökad kompetens. Vi behöver ett system som är begripligt, transparent och rättvist – där varje steg i kompetensutvecklingen motsvaras av ett tydligt erkännande i form av lön. Det är inte en teknisk detalj. Det är ett sätt att visa respekt för den militära professionen.

För oss är detta en principiell fråga. Vi vet att det är kompetensen, inte titeln, som avgör förmågan. I ett försvar som växer och moderniseras måste de som bär erfarenheten och kunnandet i vardagen också känna att deras insats värderas. Utan ett fungerande system för att premiera kunskap riskerar vi att förlora både motivation och drivkraft.

Tillsammans med Försvarsmakten har vi nu chansen att skapa något viktigt – ett rättvist och hållbart system som erkänner den reella utvecklingen i yrket. Jag tolkar dessutom att försvarsmaktsledningen faktiskt vill detta. 

Samtidigt märker vi att delar av HR-funktionen håller emot och fortsatt vill begränsa rätten till förändrad lön till situationer med ”väsentligt förändrade arbetsuppgifter” eller byte av befattning. Det synsättet är inte bara otidsenligt – det är direkt kontraproduktivt om ambitionen är att bygga djup kompetens inom specialistofficerssystemet. När utveckling i befattningen inte värderas, riskerar vi att bromsa just den förmåga som Försvarsmakten vill stärka.

Det här handlar inte bara om löner. Det handlar om synen på yrket, på professionalism och på värdet av erfarenhet. Vi är redo att fortsätta arbetet – i samverkan, med tydlighet och med en gemensam ambition: att bygga ett försvar där kunskap och ansvar alltid går hand i hand.

Att bli orättvist anklagad för att fuska – och hamna i konflikt med sina chefer – kan kännas som en mardröm. Så var det för Johan som behövde vända sig till Officersförbundet för att få hjälp med att bli rentvådd. ”De var duktiga och jag är så tacksam för all hjälp jag fick”, säger han.

Jenny Folkesson
Bild på Johan
Att hamna i konflikt med sina chefer var oerhört jobbigt för Johan. Det stora stödet kom från ombudsmännen på Officersförbundet.

Foto: Officersförbundet. Bilden är arrangerad.

Plötsligt en ledig dag blev han uppkallad till jobbet för ett ärende så känsligt att hans överordnade inte ville ta det på telefon. Intet ont anande trodde Johan först att det rörde sig om den sortens frågor inom Försvarsmakten som just han har expertis inom. 

– ”Nu behöver de min hjälp”, tänkte jag när jag åkte in till jobbet den dagen, säger han.

När han trädde in i mötesrummet på avtalad tid satt flera av hans chefer, både den närmaste och de strax över, redan där. Framför honom lades ett formulär som han ombads läsa igenom och skriva under. Då gick det upp för Johan att cheferna var av uppfattningen att han hade fuskat med ett rapporteringssystem. En representant från hans lokala officersförening fanns med på telefon och efter samråd med honom undertecknade Johan papperna. Först därefter insåg han hur missförståndet hade kunnat ske, trots att han inte hade gjort något fel i rapporteringssystemet.

– När jag hade skrivit under frågade jag vad nästa steg i den här processen var men det ville de inte säga. Det blev jättejobbigt för mig att ha detta hängande över mig. Jag sov ingenting under här tiden, gick omkring som ett spöke.

Johan hade aldrig varit med om något liknande. Han älskade sitt jobb, hamnar aldrig i konflikter och hade trivts bra under alla sina år på samma arbetsplats. Nu ställdes allt på ända och det var förvirrande. Från sin lokala förening fick han kontaktuppgifter till ombudsmän på kansliet i Stockholm som han ringde upp. 

– De var väldigt tydliga med vad som skulle ske härnäst och vilka faser jag skulle behöva gå igenom. Jag fick åka till Stockholm och träffa dem och de var verkligen jättesnälla, förstod mig och stod övertygade på min sida. Jag bröt ihop flera gånger under den här tiden för på min arbetsplats var jag utfryst, cheferna pratade inte längre med mig.

Jag sov ingenting under här tiden, gick omkring som ett spöke. 

Det var efter det första besöket med ombudsmännen i Stockholm som Johan bestämde sig: Han skulle inte ge upp utan en fajt. Han började samla in bevis och vittnesmål för att styrka sin sak, men trots att nästan 20 personer vittnade till Johans fördel gav cheferna inte upp. Johan fick återigen bege sig till Stockholm för rådgivning med Officersförbundet innan ärendet gick vidare i Fpan, Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

– Jag hade en kvart på mig att föra min talan och fick fram allting, även om det var som i en dimma.

Efter ett par veckor kom beskedet att Fpan lade ner ärendet utan disciplinära följder.

– Det var så klart en stor lättnad men det kändes samtidigt hemskt att det var mina egna kollegor som hade gjort det här mot mig. Jag fick inga varningar, inga chanser att förklara mig och jag har fortfarande inte fått en enda ursäkt.

natalieNY-1-scaled-e1742561357821

Nathalie Ehrnrooth

Jurist

Idag är Johan tillbaka som vanligt på jobbet som han trots allt älskar. Men de jobbiga minnena av den där tiden då han blev orättvist behandlad finns kvar. Till andra som hamnar i en liknande situation har han ett viktigt råd: Ta hjälp av facket.

– Det folk inte förstår är vilken kraft Officersförbundet har när det kommer till att hjälpa till med sådant här. Jag rekommenderar absolut personer att ta kontakt med Officersförbundet direkt – de lyssnar och hjälper till! Ombudsmännen gjorde en fantastisk insats och jag kände verkligen att de brydde sig om mig, säger Johan.

När det gäller statliga tjänster involveras inte facket i ärenden om disciplinära åtgärder, de kopplas bara på i ärenden om uppsägning och avsked – och det var vad som stod på spel i fallet med Johan innan han blev friad från alla anklagelser. En av de ombudsmän som hjälpte Johan var juristen Nathalie Ehrnrooth. Hon uppmanar medlemmar som har hamnat i liknande svårigheter som Johan att så snabbt som möjligt kontakta facket.

– Vi möter ofta medlemmar i svåra situationer där mycket står på spel. Då är det viktigt att någon finns där som både kan juridiken och förstår människan bakom ärendet. Vår roll är att skapa balans i processen så att medlemmens rättigheter inte åsidosätts, säger hon.

”Johan” är ett fingerat namn.

Ur arkivet: