Senast publicerat
Senast publicerat:

Kunskap måste löna sig – på riktigt

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

För några veckor sedan samverkade Officersförbundet och Försvarsmakten om nästa steg i arbetet kring ersättning för kompetensdjup för specialistofficerare. Resultatet var glädjande – enighet om metoden. Men som så ofta i viktiga frågor, återstår det avgörande: hur det ska tillämpas och finansieras. 

Sedan specialistofficerssystemet infördes 2008 har mycket utvecklats, men den kanske viktigaste pusselbiten har saknats – möjligheten att tydligt värdera och ersätta det kompetensdjup som byggs upp under en karriär. Att bli skickligare i sin befattning ska inte behöva betyda att man måste byta jobb för att få rätt lön. En förflyttning i kompetensstegen måste följas av en löneöversyn, annars blir talet om kompetensdjup bara vackra ord utan innehåll.

Vi har länge drivit frågan om att skapa verktyg som gör det möjligt att faktiskt belöna utveckling. Därför är det positivt att Försvarsmakten nu tagit ett steg framåt i arbetet. Samtidigt måste vi vara tydliga: Finansieringen får inte ske på bekostnad av andra medarbetare. Om ersättningen tas ur det gemensamma Rals-utrymmet, innebär det att hela kollektivet betalar för ett system som borde vara en naturlig del av myndighetens personalpolitik. Kompetensdjup ska premieras – inte omfördelas.

Det ska löna sig att stanna, växa och för­djupa sin kompetens.

Officersförbundet har lämnat över fler än femtio konkreta förslag på förändringar i villkor, alla med syfte att öka attraktionskraften i de militära yrkena och att skapa rättvisa ersättningar. Vårt mål är tydligt: Det ska löna sig att stanna, växa och fördjupa sin kompetens. Det är så vi bygger en profession som håller över tid.

I det pågående arbetet med Försvarsmakten handlar det nu om att våra styrande dokument ska ge chefer verkliga möjligheter att sätta ny lön enbart baserat på ökad kompetens. Vi behöver ett system som är begripligt, transparent och rättvist – där varje steg i kompetensutvecklingen motsvaras av ett tydligt erkännande i form av lön. Det är inte en teknisk detalj. Det är ett sätt att visa respekt för den militära professionen.

För oss är detta en principiell fråga. Vi vet att det är kompetensen, inte titeln, som avgör förmågan. I ett försvar som växer och moderniseras måste de som bär erfarenheten och kunnandet i vardagen också känna att deras insats värderas. Utan ett fungerande system för att premiera kunskap riskerar vi att förlora både motivation och drivkraft.

Tillsammans med Försvarsmakten har vi nu chansen att skapa något viktigt – ett rättvist och hållbart system som erkänner den reella utvecklingen i yrket. Jag tolkar dessutom att försvarsmaktsledningen faktiskt vill detta. 

Samtidigt märker vi att delar av HR-funktionen håller emot och fortsatt vill begränsa rätten till förändrad lön till situationer med ”väsentligt förändrade arbetsuppgifter” eller byte av befattning. Det synsättet är inte bara otidsenligt – det är direkt kontraproduktivt om ambitionen är att bygga djup kompetens inom specialistofficerssystemet. När utveckling i befattningen inte värderas, riskerar vi att bromsa just den förmåga som Försvarsmakten vill stärka.

Det här handlar inte bara om löner. Det handlar om synen på yrket, på professionalism och på värdet av erfarenhet. Vi är redo att fortsätta arbetet – i samverkan, med tydlighet och med en gemensam ambition: att bygga ett försvar där kunskap och ansvar alltid går hand i hand.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Som huvudskyddsombud på I 19 i Boden har Thomas Öman i uppdrag att bevaka och driva arbetsmiljö­frågor för 800 personer. Då gäller det att ha koll på allt från överdragsskor till riskbedömningar.

    Anna Hjorth
    Simon Eliasson
    200604-thomas-öman06

    Thomas Öman har jobbat i Försvarsmakten i nästan hela sitt yrkesliv. Det var bara några år direkt efter värnplikten som han gjorde något annat – jobbade på ett boende för personer med psykisk utvecklingsstörning. Sedan lockade grönkläderna igen.

    – Den främsta anledningen till det var att jag tyckte det verkade vara ett mångsidigt och aktivt yrke. Att man sällan gör samma sak dag ut och dag in lockade mig. Och att det finns möjligheter att utvecklas. Jag ville inte sitta på ett kontor hela dagarna. Men vad är det jag gör nu, frågar huvudskyddsombudet Tomas Öman retoriskt och med skratt i rösten.

    I coronatider görs även den här intervjun per telefon i stället för på Thomas Ömans arbetsplats på Norrbottens regemente, I 19, i Boden. Den norrländska skyddsombudsrösten svarar tryggt och lugnt på stockholmsjournalistens frågor. Hade det inte varit reserestriktioner och pandemi så hade vi setts på Thomas arbetsrum på I 19. I rummen intill har han två kollegor som också jobbar fackligt på heltid för Officersföreningen OF Botnia. Det ger en bra synergieffekt, tycker Thomas, eftersom de blir varandras bollplank och kan hjälpa varandra i olika frågor.

    Som huvudskyddsombud har han visserligen ett eget kontor, men när Thomas Öhman beskriver sitt uppdrag blir det ganska tydligt att han inte tillbringar mycket tid där.

    – Nja, det blir ju väldigt många möten på en vecka. Det är projektmöten, beslutsmöten, utvärderingar. Som huvudskyddsombud sitter jag också med på alla projektmöten på regementet. Det är jättebra, för jag får en väldigt bra bild av hur det ser ut totalt här på I 19. Dessutom brukar jag försöka komma ut och besöka skyddsombuden på kompanier och bataljoner.

    Kontakten med skyddsombuden är helt avgörande för att huvudskyddsombudet ska kunna driva arbetsmiljöfrågorna vidare. Om de inte kan lösas på respektive kompani eller bataljon så tas de upp i vår skyddskommitté. Där sitter bland andra chefen för I 19, arbetsmiljöansvarig från personalavdelningen och Thomas Öman i sin roll som huvudskyddsombud.

    Många arbetsmiljöfrågor kan lösas där, allt som chefen för regementet kan fatta beslut om. Men så finns det andra som berör hela Försvarsmakten. De frågorna skickas vidare till högkvarteret och behandlas centralt. 

    – Det kan handla om att marschkängorna inte är bra för fötterna eller att en ryggsäcksmodell inte är bra. Sådant är ju väldigt svårt för chefen I 19 att åtgärda. Och när frågorna förs vidare centralt så blir det också svårare för oss att få återkoppling och insyn och det blir inte lätt att påverka, säger Thomas Öman.

    Coronapandemin har ­inneburit en hel del jobb för Försvarsmaktens skyddsombud, något Thomas Öman kan vittna om.

    För att vara ett bra skyddsombud eller huvudskyddsombud krävs ett engagemang. Det svaret kommer snabbt från Thomas Öman. Och det är uppenbart att han har ett djupt engagemang i arbetsmiljöfrågorna. Uppdraget som huvudskyddsombud har han haft sedan 2018. Men det fackliga engagemanget har funnits med hela tiden, ända sedan han började jobba på dåvarande ingenjörsbataljonen Ing3 i slutet av 1980-talet. Under ett antal år i början av 2000-talet var han ordförande för den så kallade ingenjörklubben som fanns på Ing 3 ända fram till nedläggningen 2005.

    – Jag vill kunna påverka min arbetssituation. Och mina kollegors. Den möjlighet vi har är ju att jobba fackligt, så det är därför jag har valt att engagera mig. Men vi samarbetar mycket med arbetsgivaren också, det fungerar jättebra här på I19. Som huvudskyddsombud har jag nära samarbete med personalavdelningen. De gör ju egentligen samma arbete som vi i skyddsorganisationen. 

    Innan han blev huvudskyddsombud jobbade Thomas Öman främst med personalfrågor. Han var personalchef i olika former sedan 1999, bland annat på en mission i Afghanistan 2012. Han beskriver det som att personalfrågorna har varit en röd tråd genom yrkeslivet. Och det har han nytta av i rollen som huvudskyddsombud.

    – Ja, det är jättebra. Dels har jag ett stort och bra kontaktnät och känner många i chefsposition. Vi har förtroende för varandra. Jag är också insatt i hur personaltjänsterna fungerar och hur det är att vara chef. Så jag känner till vilka hinder som finns och har förståelse för hur de har det.

    FAKTA

    Thomas Öman
    Ålder: 56 år
    Fackligt uppdrag: Huvudskyddsombud I19 i Boden. På heltid sedan 2018.
    Bakgrund i urval: Uppvuxen i Boden. Militärtjänst på I 22 i Kiruna. Anställdes i Försvarsmakten 1987 på Ing 3. Från 2000 på I 19. Vidareutbildad till kapten. Arbetat som personal-ansvarig och personalchef på olika befattningar sedan 1999.
    Familj: Fru och två -vuxna barn.
    Bor: I villa i Boden.
    Fritiden: Mesta-dels i stugan med stugbygge, skoter och skogsskötsel.

    Men det här året har hindren sett annorlunda ut än vad någon kunnat föreställa sig. Coronapandemin har fört med sig stora förändringar för huvudskyddsombudet och många andra i Försvarsmakten.

    – Förutom att Auroraövningen inte blev av så har det största för oss varit att soldaterna inte fick åka hem innan de hade gjort klart sin tjänstgöring. De var kvar här i sex veckor. Vi hade bara två som var konstaterat smittade, men vi jobbade effektivt med isolering av alla som hade sjukdomssymptom, säger Thomas Öman.

    Han berättar att man tidigt satte igång arbetet med att göra en riskanalys av situationen med coronaviruset. Nu, när läget betraktas som mer stabilt, är den stora utmaningen att fortsätta hålla en hög beredskap, göra riskanalyser och följa dem.

    – Vi får hit nya soldater om några veckor. Vi måste hela tiden ha beredskap för att smittan kan ta fart igen. Till exempel att vi snabbt ska kunna sätta upp sjukförläggningen som vi hade tidigare. Och soldaterna kommer inte att få åka hem under sina första fyra veckor, men sedan får de lite längre ledighet. Och i stället för att få en introduktionshelg på plats har de fått videoklipp att titta på som förberedelse, så att de får ner stressnivån innan de kommer hit.

    Som huvudskyddsombud kan Thomas Öman göra skillnad. Arbetsmiljölagen är ett kraftfullt verktyg. Men det krävs engagemang och övertygelse om att det man gör är rätt. Och en stor portion envishet. Som när soldaterna frös om fötterna.

    – Det var jädrigt kallt den vintern, och de behövde överdragsskor till kängorna. Skorna fanns i förrådet men inte på utrustningskorten för soldater eller befäl, så de fick inte hämta ut dem. Där gick vi in och drev frågan, så att de till slut fick ut överdragsskorna trots att det var emot direktiven. Annars hade de kunnat förfrysa fötterna. 

    Ur arkivet: