Senast publicerat
Senast publicerat:

Att vara förhandlingspart

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Sommaren är på väg och många av oss sitter på kvällarna och försöker planera sommarens aktiviteter. Ett pussel i sig. Familjens olika viljor ska kompromissas och till slut ska en plan gälla. I den bästa av världar går ingen ut som enskild vinnare men inte heller någon som förlorare. Målsättningen är en svensk medelväg. Där kompromissen är viktig för att inför nästa sommar återigen kunna ha en god diskussion. Skulle någon i familjen enskilt tvinga igenom sin åsikt blir det svårt att få gehör nästa gång.

En scen som kan jämföras med avtalsförhandlingar. I årets Rals är förväntningarna stora från medlemmarna, och vi känner givetvis av detta. Samtidigt har Försvarsmakten i flera kanaler redan innan förhandlingarna startat, låtit meddela sitt ställningstagande. Det blir inga lönesatsningar. Det så kallade ”märket” gäller. 

Officersförbundets yrkanden finns med som en bilaga till detta nummer av Officerstidningen. Där kan du bland annat läsa att vi yrkar på satsningar för kompetensdjup, ökade tillägg och förbättringar vid utlandsarbete. Yrkandena är Officersförbundets ställningstagande i vad vi tycker behövs för att göra militärt arbete mer attraktivt, och för att uppnå en mer proportionerlig ersättning för det arbete som genomförs.

Veckan innan påsk försökte personaldirektören ge en arbetsgivarsyn på lönenivåerna i Försvarsmakten.

Tyvärr verkar Försvarsmaktens företrädare inte vilja vara lika tydliga med vad de vill. Varför producerar inte Försvarsmakten en liknade broschyr och skickar ut till sina medarbetare med Försvarets Forum? 

Veckan innan påsk försökte personaldirektören ge en arbetsgivarsyn på lönenivåerna i Försvarsmakten genom att replikera på min debattartikel i Aftonbladet. En replik som skapade stor debatt. Många medlemmar blev upprörda och kände inte alls igen sig i beskrivningen. För mig var det som skavde mest att personaldirektören jämförde äpplen med päron. Tillägg är en ersättning för att arbetstagaren ger arbetsgivaren mer av sin fritid. Det är inte relevant i en diskussion om adekvata och attraktiva löner. Punkt.

Ur repliken kom dock något mycket positivt. Debatt och medlemsengagemang! Trycket på Försvarsmakten i lönefrågan ökade stort. Det är välkommet och bra. 

Ibland får förbundet kritik för att vi inte lyckats få upp lönerna mer. Kritik vi givetvis måste lyssna på och ta till oss. I den diskussionen är det också viktigt att hörsamma ett par saker.

1. Det är Försvarsmakten som beslutar om lön. Det är alltså ytterst din chef som ska motivera din lön och svara på hur du kan utveckla den.

2. Officersförbundet består av över 20.000 medlemmar. Det är vi tillsammans som är Officersförbundet. Förbundets förtroendevalda, våra kollegor, arbetar varje dag med att påverka arbetsgivarens syn på lön. Jag är stolt över det arbete som våra förtroendevalda gör för oss alla. 

Jag uppmärksammar även att tariff-löner har föreslagits som ett bättre alternativ än individuella löner. Löneutvecklingen för vårt medlemskollektiv skulle inte gynnas av tariffer. Ett system som nästan kan beskrivas som en planekonomi utan hänsyn till hur medlemmarna presterar, är inte lösningen. Förbundets grundsyn är att prestation ska löna sig. Individuella löner skapar rättvisare löner. Problemet är inte systematiken utan viljan till efterlevnad.

Avslutningsvis önskar jag er alla en trevlig sommar. Tack till er som tjänstgör när övriga återhämtar!

Det var intresset för teknik och flygplan som lockade Hans Bergvall till flygflottiljen F 17 i Kallinge. Hans fackliga engagemang väcktes när han blev vald till ledamot för den lokala officersföreningen – och på senaste förbundsmötet blev vald till han andre vice ordförande i Officersförbundets styrelse.

Redaktionen
Andreas Blomlöf
DSC_4627 vald porträtt

Hans har alltid haft ett stort intresse för teknik. Därför var planen att han efter gymnasiet skulle bli maskiningenjör. Han hann dock bara gå en termin på utbildningen innan det var dags för värnplikten. Turligt nog fick han göra den på flygflottiljen F 17, bara några mil från Karlskrona, där han är uppväxt och bor än idag. Han trivdes så bra med arbetet och blev så nyfiken på flygplan att när han muckade hösten 2000 hoppade av den andra utbildningen och började utbilda sig till flygtekniker, först på Militärhögskolan och sedan Flygtekniska skolan i Halmstad.

– Det är 25 mil till Halmstad. Vi var ett gäng som åkte dit tidigt på måndagen och kom hem sent på fredagen. Till en början var det roligt att sitta i skolbänken, men ganska snart längtade jag hem och tillbaka till arbetet på F 17. Jag tycker att det är roligare med praktik än teori. Även om det var två års praktik innan jag blev självgående och fick arbeta under eget ansvar. 

Hans blev klar officer 2003 och löjtnant 2005. Han gick den fackliga grundkursen på Militärhögskolan, men det var i samband med att han blev klar officer och arbetade en sommar på F 17 som han första gången fick arbeta med fackliga frågor i praktiken. Utlandstjänstgöring blev obligatoriskt då. 

– Men redan 2003 försökte man implementera detta på nyanställda. Men vi nyanställda fänrikar vände oss emot att arbetsgivaren hade förändrat våra anställningsvillkor mot vad som gällde när vi påbörjade vår utbildning. Vi pratade med Officersförbundet och fick hjälp att förhandla med personalchefen. Vi fick sedan till en förändring. Jag tror framför allt det fick mig att förstå att det är lättare att få till en förändring om man är en stor grupp.

Hans blev tidigt vald som ledamot i den lokala föreningens styrelse, men han erkänner att han inte var den exemplariska ledamoten i början.

– Jag tyckte att den vanliga tjänsten som flygtekniker var roligast och viktigast så när jag började var jag mest fokuserad på den.

Han blev dock arbetsplatsombud – och ställdes inför en massa frågor från kolleger och chefer.

– När man får frågor gäller det att man har koll på svaren, har man inte det får man ta reda på hur det förhåller sig. Om man svarar fel eller far med osanning har man förbrukat förtroendet. Jag har alltid haft lätt att lära mig, jag har läst mig till mycket. Om någon väcker mig mitt i natten och ställer fackliga frågor så vet jag direkt svaret på dem.

För fyra år sedan blev Hans vald till ordförande för den lokala föreningens styrelse och hans fackliga engagemang och arbete ökade drastiskt. Över en natt gick han från att ha arbetat fackligt några procent i månaden till att lägga 50 procent av arbetstiden på det fackliga arbetet. 

– Det var tufft i början då jag insåg hur mycket arbete som faktiskt skulle krävas av mig. För att få en bra verksamhet och styrelse behövde vi vara flera som hjälpte varandra.  

Enligt Hans har mycket av det fackliga engagemanget och arbetet möjliggjorts av att han har bra kollegor och chefer.

– De vet att någon behöver göra det här arbetet och med hjälp av styrelsen så löser vi föreningens arbete, det vill säga allt från att delta i samverkansmöten, löneförhandla, till att ta hand om olika medlemsärenden. Inga ärenden är det andra likt. Jag känner nu att det fackliga arbetet som jag gör är minst lika viktigt som den vanliga tjänsten.

”Om någon väcker mig mitt i natten och ställer fackliga frågor så vet jag direkt svaret på dem.”

Det roligaste med det fackliga arbetet är när han faktiskt hjälper en medlem.

– När det blir förändring och när en medlem får det bättre och är nöjd – då är jag nöjd. Eftersom alla från soldat till förbandschef tillhör samma förening blir det en lite annorlunda än på andra fack. När vi ska samverka med chefen får man tänka på att även denna är medlem.

Han tycker att det är viktigt att alltid vara nåbar, och att medlemmarna ska veta att de kan ringa när som helst. Telefonen kan ringa en tidig morgonen eller sen kväll. 

– Ibland kan jag inte svara, men då ringer jag upp senare.

Det svåraste med det fackliga arbetet upplever han är personärenden. Det kan handla om allt från att en medlem kommit i konflikt med sin chef till att en medlem har alkoholproblem.

– Det är klart att jag har varit med om mycket. Det är mycket som jag inte kan prata om med min familj, men jag har fackliga kollegor. Det är viktigt att ha några man kan diskutera allt mellan himmel och jord med. Sedan har jag med tiden lärt mig att få distans, men det är inte alla som klarar av det. Jag mår i alla fall inte dåligt av att hantera personärenden.

» Det bästa tipset som jag tagit tillvara är förberedelse, förberedelse, förberedelse.«

Hans tycker också att det är spännande att förhandla, och har gått en förhandlingskurs med ombudsmännen på förbundets kansli. 

– Det bästa tipset som jag tagit tillvara är förberedelse, förberedelse, förberedelse. När jag sedan sitter i förhandling med Försvarsmakten märker jag att om jag gjort mitt grundarbete kommer jag oftast segrande ur förhandlingen. Då ser jag fram emot nästa förhandling! Sedan har jag arbetat och förhandlat med samma personer under en långt tid och då byggs det upp ett förtroende som hjälper båda parter.

På förbundsmötet förra året blev Hans vald till andre vice ordförande i Officersförbundets förbundsstyrelse. Det var oväntat att han skulle bli invald i just presidiet då han inte varit invald i styrelsen tidigare.

– Det var oväntat även för mig och det är lite som att komma rakt in i hetluften. Nu är jag vald och jag tänker arbeta för hela förbundet och alla dess medlemmar, oavsett försvarsgren. Sedan blir det spännande då det är stor skillnad på det fackliga arbetet lokalt och centralt. Det känns bra att jag kan ta med mig allt det jag kan om det lokala arbetet nu när jag arbetar centralt i styrelsen. 

För Hans och förbundsstyrelsen väntar nu internat, dock på distans på grund av covid-19, samt fortsatt arbete med vilka frågor förbundet ska driva i framtiden. 

FAKTA

Hans Bergvall

Ålder: 40 år.

Fackliga uppdrag: Styrelseledamot OF F 17, styrelseordförande OF
F 17, andre vice ordförande Officersförbundets styrelse.

Bakgrund i korthet: Värnplikt 2000, Militärhögskolan i Halmstad 2001–2003, officer och flygtekniker F 17, Flygtekniska skolan i Halmstad 2003–2005, löjtnant och flygtekniker.

Familj: Fru och 13-årig son, samt borderterriern Börje. 

Bor: Karlskrona (”Bra pendlingsavstånd till F 17 i Kallinge”)

På fritiden: Båten i skärgården. (”Förra året var vi ute 90 nätter med båten. Första natten i mars och sista natten i oktober.”)

Ur arkivet: