Senast publicerat
Senast publicerat:

Att vara förhandlingspart

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Sommaren är på väg och många av oss sitter på kvällarna och försöker planera sommarens aktiviteter. Ett pussel i sig. Familjens olika viljor ska kompromissas och till slut ska en plan gälla. I den bästa av världar går ingen ut som enskild vinnare men inte heller någon som förlorare. Målsättningen är en svensk medelväg. Där kompromissen är viktig för att inför nästa sommar återigen kunna ha en god diskussion. Skulle någon i familjen enskilt tvinga igenom sin åsikt blir det svårt att få gehör nästa gång.

En scen som kan jämföras med avtalsförhandlingar. I årets Rals är förväntningarna stora från medlemmarna, och vi känner givetvis av detta. Samtidigt har Försvarsmakten i flera kanaler redan innan förhandlingarna startat, låtit meddela sitt ställningstagande. Det blir inga lönesatsningar. Det så kallade ”märket” gäller. 

Officersförbundets yrkanden finns med som en bilaga till detta nummer av Officerstidningen. Där kan du bland annat läsa att vi yrkar på satsningar för kompetensdjup, ökade tillägg och förbättringar vid utlandsarbete. Yrkandena är Officersförbundets ställningstagande i vad vi tycker behövs för att göra militärt arbete mer attraktivt, och för att uppnå en mer proportionerlig ersättning för det arbete som genomförs.

Veckan innan påsk försökte personaldirektören ge en arbetsgivarsyn på lönenivåerna i Försvarsmakten.

Tyvärr verkar Försvarsmaktens företrädare inte vilja vara lika tydliga med vad de vill. Varför producerar inte Försvarsmakten en liknade broschyr och skickar ut till sina medarbetare med Försvarets Forum? 

Veckan innan påsk försökte personaldirektören ge en arbetsgivarsyn på lönenivåerna i Försvarsmakten genom att replikera på min debattartikel i Aftonbladet. En replik som skapade stor debatt. Många medlemmar blev upprörda och kände inte alls igen sig i beskrivningen. För mig var det som skavde mest att personaldirektören jämförde äpplen med päron. Tillägg är en ersättning för att arbetstagaren ger arbetsgivaren mer av sin fritid. Det är inte relevant i en diskussion om adekvata och attraktiva löner. Punkt.

Ur repliken kom dock något mycket positivt. Debatt och medlemsengagemang! Trycket på Försvarsmakten i lönefrågan ökade stort. Det är välkommet och bra. 

Ibland får förbundet kritik för att vi inte lyckats få upp lönerna mer. Kritik vi givetvis måste lyssna på och ta till oss. I den diskussionen är det också viktigt att hörsamma ett par saker.

1. Det är Försvarsmakten som beslutar om lön. Det är alltså ytterst din chef som ska motivera din lön och svara på hur du kan utveckla den.

2. Officersförbundet består av över 20.000 medlemmar. Det är vi tillsammans som är Officersförbundet. Förbundets förtroendevalda, våra kollegor, arbetar varje dag med att påverka arbetsgivarens syn på lön. Jag är stolt över det arbete som våra förtroendevalda gör för oss alla. 

Jag uppmärksammar även att tariff-löner har föreslagits som ett bättre alternativ än individuella löner. Löneutvecklingen för vårt medlemskollektiv skulle inte gynnas av tariffer. Ett system som nästan kan beskrivas som en planekonomi utan hänsyn till hur medlemmarna presterar, är inte lösningen. Förbundets grundsyn är att prestation ska löna sig. Individuella löner skapar rättvisare löner. Problemet är inte systematiken utan viljan till efterlevnad.

Avslutningsvis önskar jag er alla en trevlig sommar. Tack till er som tjänstgör när övriga återhämtar!

Leif Edström, förvaltare vid flottiljstaben på F 21 i Luleå, har arbetat i Försvarsmakten i 36 år. I 22 av dessa har han även hållit i ordförandeklubban för den lokala officersföreningen.

Fredrik Hultgren
Simon Eliasson
Med sina 22 år som lokalförenings­ordförande är Leif Edström förmodligen förbundets mest erfarne förtroendevalda.
Med sina 22 år som lokalförenings­ordförande är Leif Edström förmodligen förbundets mest erfarne förtroendevalda.

Det sägs att fundamentet för den svenska demokratin är föreningslivet och det ideella engagemanget. Att den sammanhållning som skapas i idrottsföreningar, båtklubbar och bostadsrättsföreningar, är själva kittet som håller ihop vårt samhälle. I så fall borde Leif Edström få någon form av demokratimedalj. Utöver att ha suttit som ordförande för OF F 21 i 22 år, är han även ordförande i Svenska husbilsklubben, sitter i styrelsen för Folkets hus, för samfälligheten där han bor och är revisor i den lokala hamnföreningen. För att nämna några av hans engagemang.

– Engagemanget har jag nog i mitt DNA. Pappa satt som ordförande i Salf (numera Ledarna) i Norrbotten och även mamma var djupt engagerad i föreningslivet. Numera är även dottern SACO–representant på sin arbetsplats, så det verkar gå i arv, säger Leif med ett skratt.

Leif Edström gjorde värnplikten 1981 som flygmekaniker på F 21. Officersutbildningen fick han på dåvarande Flygvapnets Officershögskola i Halmstad. Sedan officersexamen 1984 har han varit sitt hemmaförband trogen. Från början som klargöringsledare till att så småningom hamna som kompanichef. Sedan 2007 arbetar han på flottiljstaben, i dag som planeringsansvarig för flygverksamheten.

– Jag har ansvar för att samordna all flygverksamhet med andra berörda instanser. Alla civila och militära aktörer som på ett eller annat sätt påverkar eller påverkas av vår verksamhet. 

Det är även Leifs uppgift att hålla i trådarna under flyguppvisningar och internationella övningar, något som många gånger tagit honom långt bortom F 21:s grindar. En imponerande samling kepsar med förbandsemblen från en lång rad länder står uppradade i bokhyllan bakom skrivbordet och vittnar om en hel del resande i tjänsten.

– Jag kom tillbaka häromdagen från Schweiz och en flyguppvisning vi deltog i där. Som planeringsansvarig följer man med, så är det bara. Men det är kul, ett bra avbrott i den dagliga lunken.

Det fackliga engagemanget har alltid funnits där. Redan som ung servitör på Pite Havsbad engagerade han sig i det lokala hotell– och restaurangfacket. Väl inom det militära föll det sig naturligt med de fackliga frågorna. 

– Jag var alltid engagerad, men på den lilla nivån. Främst handlade det om renodlade flygteknikerfrågor. Så småningom blev jag arbetsplatsombud och när Officersförbundet bildades genom sammanslagningen av de då två militära fackförbunden blev jag invald i styrelsen.

I februari 1997 lyckades hans fackliga kollegor övertala en inte helt bekväm Leif att ta över ordförandeskapet i OF F 21.

– Jag lovade dem att sitta i en kongressperiod, fyra år. Mer var jag inte beredd att ge det här. Nu är jag inne på mitt 22:a år som ordförande, säger han, skrattar och skakar på huvudet.

I takt med att uppdraget växte, vidgade sig även de fackliga frågorna. Och han insåg snart att för att nå framgång och få respekt, gällde det att ha koll.

– Det är en jäkla fördel att vara påläst. Jag läser alla avtal utan och innan. Oftast vinner jag då också eventuella diskussioner som uppstår. Sedan är det också mycket lättare att känna en trygghet i att kunna ta saker lite mer informellt om du har stenkoll på det formella.

Att Leif har koll, såväl formellt som informellt, råder inga tvivel om. Bara under den korta intervjun sticker två högre chefer in huvudet genom den öppna dörren till hans kontor, slår sig ner på besöksstolen några minuter och stämmer av ett par arbetsrättsliga ärenden de är osäkra på. Leif lyssnar koncentrerat, funderar en sekund och levererar sedan mer eller mindre ordagrann information om vad som står i de avtal som berör de respektive ärendena. Men även tips på hur man går vidare på smidigaste sätt. 

– Förr i tiden var det mer fyrkantigt. Nu är det mer otvunget. Jag upplever inte att det blivit hårdare mellan fack och arbetsgivare. Ofta tycker vi ju egentligen lika och har samma mål, men vi kan ha lite olika synpunkter på hur vi når dit.

Leif menar att den trygge chefen tar med arbetstagarorganisationerna tidigt i processerna, och kan därigenom fatta bättre underbyggda beslut. Den osäkre chefen ser facket som en fiende.

– Här i Luleå kör vi ”fika med chefen” minst en gång i månaden. Då träffas vi fackliga företrädare med flottiljchefen eller ställföreträdaren och pratar över en kaffe. Förutsättningslöst och protokollfritt. Har vi inget att säga om det fackliga pratar vi fotboll eller semesterplaner. Har man käkat bullar ihop och snackat skit så kommer även den formella biten att fungera bättre, resonerar han.

Men det är också viktigt att hålla isär sina roller, även om det naturligtvis ibland kan vara svårt, både för fackliga representanter och arbetsgivarsidan, menar Leif.

– Till exempel har ju nästan alla flottiljchefer som passerat här sedan jag tillträdde varit hos mig även som medlemmar. Nästa dag ska man sitta på varsin sida ett förhandlingsbord. En symbolisk, men ändå viktig handling är att jag är noga med att byta namnbricka när jag är formellt facklig. 

En lokalförening med samma ordförande i 22 år. Finns det inte risk att det blir lite bekvämt, att inget förändras eller utvecklas?

– Jag brukar säga åt de andra att de måste säga ifrån om de upplever att jag tappat stinget. Det får inte bli stelt och man får inte bli hemmablind. Men här har vi en engagerad styrelse med en bra blandning av folk. För att lyckas med det är det viktigt att hela styrelsen också känner sig engagerad. Hos oss har vi gjort så att alla styrelsemedlemmar har specifika områden som de ansvarar för särskilt. Då känner alla att de har något att bidra med, att styrelsearbetet inte bara blir något man sitter av. Sedan har vi haft en bra valberedning som lyckats värva bra folk, med en bra mix av personer och yrkesmässiga bakgrunder.

Att få medlemmar att engagera sig i det fackliga arbetet, är ofta något som beskrivs som ett problem. Hur har ni lyckats så bra?

– Jag tror att folk generellt har ett större engagemang för det som är de fackliga frågorna än de ibland själva inser. Titta på mig, jag hade inte en tanke på att bli ordförande för lokalföreningen, nu har jag suttit här sedan 1997. 

Leif jämför det fackliga engagemanget med värnplikten som en väg in till de militära yrkena. 

– Många av oss som gjorde lumpen förr hade inte en tanke på officersyrket, men när vi kom i kontakt med det och fick uppleva det förstod vi hur bra och viktigt det var. Lite är det samma sak med det fackliga arbetet, säger han.

FAKTA

Leif Edström

Ålder: 59 år

Fackliga uppdrag: Ordförande i OF F 21 sedan 22 år.

Bakgrund i korthet: Officersexamen 1984, sedan dess i diverse befattningar på F 21. 

Familj: Fru och två barn.

Bor: Rosvik utanför Luleå.

På fritiden: Semestrar med husbilen.

Ur arkivet: