Senast publicerat
Senast publicerat:

”Att stötta NOAK är att ge allt för krigsförbanden”

En yrkesofficer
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten är en av Sveriges mest mansdominerade organisationer. Trots att jämställdhet lyfts som en grundläggande värdering, är kvinnor fortfarande i kraftig minoritet bland myndighetens anställda – särskilt i högre positioner. Det är en realitet, inte ett påstående. Därför är det dags att tydliggöra vad nätverket ”Nätverk officer och anställd kvinna” (NOAK) faktiskt är, och varför det är avgörande att chefer inte bara accepterar att det finns utan aktivt pushar för och stöttar arbetet som bedrivs inom ramen för nätverket.

Låt mig börja med vad NOAK inte är: NOAK är inte ett jämställdhetsorgan. Det är inte en del av Försvarsmaktens strategiska jämställdhetsarbete eller en grupp som driver politiska krav. NOAK arbetar inte med policy eller könsstatistik. Det som gör nätverket så viktigt – och så kraftfullt – är att det utgår från verkligheten. Från golvet, direkt från den anställda. Från plutonen. Från logementet.

Det är en plattform där kvinnor inom Försvarsmakten kan lyfta konkreta erfarenheter från sin vardag, spegla dem mot varandra och föra dessa perspektiv vidare upp i organisationen. Och det behövs. Många kvinnor i Försvarsmakten står ensamma på sina arbetsplatser. Ensamma i sin grupp, sin pluton eller till och med i sitt kompani. Den ensamheten leder inte bara till praktiska utmaningar utan också till att det kvinnliga perspektivet riskerar att tystna – inte för att det inte finns, utan för att det inte hörs.

NOAK förändrar detta genom att skapa en kanal mellan verkligheten och beslutsnivån, mellan individen och strukturen. Det handlar inte om att ”tycka till”, utan om att rapportera in från frontlinjen av organisationens sociala och praktiska verklighet.

Det finns fortfarande strukturer, traditioner och osynliga normer som påverkar kvinnor negativt

Chefer på alla nivåer har ett ansvar att utveckla sina krigsförband och sin personal. Det innebär att ta vara på samtliga individers förutsättningar och potential. Det finns fortfarande strukturer, traditioner och osynliga normer som påverkar kvinnor negativt – ibland subtilt, ibland uppenbart. Att dessa frågor fångas upp, analyseras och förs vidare är inte en fråga om åsikter – det är en fråga om ledarskap.

NOAK är också ett kraftfullt verktyg för att behålla kvinnor i Försvarsmakten. Det är i sig en ödesfråga. Det räcker inte att bara rekrytera kvinnor – vi måste också se till att de vill och kan stanna kvar. Därför måste vi skapa en kultur där de känner att deras erfarenheter räknas, att deras kompetens utvecklas och att deras framtid inom Försvarsmakten är möjlig att förena med livet i stort. NOAK fungerar här både som stödjande nätverk och som erfarenhetsbank – där kvinnor kan dela goda exempel, hitta mentorer, och lyfta lösningar som faktiskt fungerar.

Samtidigt är NOAK en viktig tillgång för manliga chefer. Många av dessa chefer vill skapa bra förutsättningar för sina kvinnliga medarbetare men upplever att de saknar kunskap eller konkret feedback. NOAK erbjuder just det: perspektiv, verkliga berättelser och konstruktiva förslag. Det är ett stöd, inte en belastning. En resurs, inte en kravställare. Genom att samarbeta med nätverket får chefer bättre beslutsunderlag, bättre förståelse – och bättre resultat.

En annan ofta underskattad funktion är vikten av förebilder. Att se andra kvinnor som lyckats, som tagit sig vidare inom organisationen, som är kvar trots motstånd, och som leder med kompetens och självförtroende – det gör skillnad. Det sänder ett budskap om att det går. NOAK lyfter fram dessa röster, inte för att peka ut någon som särskilt ”duktig”, utan för att visa att kvinnor är en naturlig och självklar del av Försvarsmaktens framtid.

Och låt mig säga det tydligt: Att stötta NOAK är att ge allt för krigsförbanden. Det handlar om att stärka personalförsörjningen, om att bygga en inkluderande och hållbar kultur, om att skapa bättre chefskap och om att minska onödiga förluster av kompetens. Det handlar om försvarsförmåga – på riktigt. Ett förband där alla ges rätt förutsättningar att prestera, där alla perspektiv tas tillvara, och där ledarskapet är lyhört, är ett förband som står starkt i både vardag och kris.

Så till alla chefer i Försvarsmakten: att stötta NOAK är inte en sidofråga, och det är definitivt inte ett särintresse. Det är ett ansvar. Det är en möjlighet. Det är ett kvitto på att du tar ditt ledarskap på allvar.

Det är att lyssna på verkligheten – och leda därefter.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I somras startade Försvarsmaktens första krigsinkubator med befäl och soldater som samlades för att själva lösa problem de stöter på i sin tjänstgöring. De nio problemområden som valdes ut är antingen åtgärdade eller ska vidareutvecklas under hösten.

    Linda Sundgren
    Strilab
    Markdrönaren ”Råttan” togs fram av soldater vid IB 1 2025 och vidareutvecklades under Strilab. På bilden: Johan Liu, GSS/T, en av utvecklarna bakom ”Råttan”.

    Foto: Anna Winberg/Försvarsmakten

    Kriget i Ukraina har bidragit med många lärdomar. Inte minst det ukrainska försvarets innovationsförmåga och framgångarna för deras laboratorier och utvecklingsenheter i krigsförbanden. Löjtnant Jakob Blomqvist, reservofficer vid Livgardesbrigaden IB 1, såg ett behov av snabbare teknikutveckling även i Försvarsmakten. Tillsammans med en handfull kollegor fick han klartecken från brigadledningen på IB 1 att genomföra en krigsinkubator inspirerad av tech-världen – en organisation som stödjer innovation och utveckling inom militär verksamhet. Initiativet fick namnet Stridslaboratoriet IB 1, Strilab, och var verksamt under fem veckor med start i juli.

    – Idén med en krigsinkubator är att låta de som möter problemen, alltså soldater och officerare, själva lösa dem. De fattar exakt vad det handlar om och eftersom vi själva är militärer kan vi också testa grejerna i fält direkt, säger Jakob Blomqvist, chef för Strilab.

    Jakob Blomqvist

    Jakob Blomqvist

    Reservofficer vid Livgardesbrigaden IB 1

    Han berättar att merparten av de 28 individer som deltog i Strilab var reservofficerare eller tidvis tjänstgörande soldater, som till vardags studerar vid lärosäten som brittiska Cambridge, Kungliga tekniska högskolan eller Handelshögskolan i Stockholm. Första veckan ägnades åt utbildning med instruktörer bestående av bland annat influgna tech-chefer från Silicon Valley och professorer i entreprenörskap vid Harvard Business School.

    – De bidrog med sin tid pro bono, men man ska inte underskatta hur mycket folk gillar att stötta Nato. För att göra det speciellt för dem bokade vi in lektionerna på Karlberg. Att komma från Silicon Valley och få undervisa på Karlbergs slott är unikt och för deltagarna innebar det utbildning i världsklass, säger Jakob Blomqvist, som själv bor i USA där han driver ett investmentbolag inom kritisk infrastruktur.

    Resterande fyra veckor ägnades åt innovation, teknikutveckling och tester i fält. Nio projektområden valdes ut och en arbetsgrupp knöts till varje område. Däribland ”Eld”, en app för kommunikation vid indirekt bekämpning, ”Fältjournalen” som är ett fältjournalsystem för militära sjukvårdsåtgärder samt ”Soldatappen” avsedd för personaladministration och som redan var i bruk.

    – Vi valde avsiktligt avgränsade problemområden där vi trodde att det var möjligt att skapa effekt på fem veckor. Det uteslöt exempelvis vissa vapensystem med hänsyn till säkerhet och tidsbegränsning, säger Jakob Blomqvist.

    I slutet av perioden gjordes en utvärdering av Strilab.

    – Alla nio utvecklingsområden går vidare. De flesta används nu i någon form. Andra har tagits över av industrin för vidare utveckling. Vissa områden är mer interna för IB 1 och de har brigaden tagit över.

    Fördelen med krigsinkubatorn är att officerare och soldater är både användare och utvecklare och att utvecklingen sker på förbanden.

    Nu hoppas Jakob Blomqvist att Strilab ska permanentas och att krigsinkubatorn blir ett återkommande inslag i verksamheten.

    – Förhoppningen är att intern förmågeutveckling som Strilab ska bli en del av både grund- och krigsorganisationen hos IB 1. Nästa sommar hoppas jag att vi kan återupprepa inkubatorn i större skala så att fler i Försvarsmakten kan delta, säger han och fortsätter:

    – Fördelen med krigsinkubatorn är att officerare och soldater är både användare och utvecklare och att utvecklingen sker på förbanden. Experimentkontor brukar placeras långt borta på någon stridsskola, men här sker utvecklingen på plats och vi gör det tillsammans. Där har vi den stora vinsten.

    Ur arkivet: