Det svenska försvaret står inför sin största omdaning på decennier. Med ett allvarligt omvärldsläge och en kraftigt ökande upprustning har behovet av en fullt bemannad och välövad krigsorganisation blivit viktigare än någonsin. Och i detta sammanhang har reservofficeren en avgörande roll menar vi.
Om man ska försöka sätta fingret på vad som gör reservofficeren unik, är det just kombinationen av militära och civila färdigheter. En reservofficer har genomgått samma militära grundutbildning som en yrkesofficer, men har ofta en karriär i det civila där ledarskap, analysförmåga och beslutsfattande är centrala komponenter.
Detta gör att reservofficeren har en bred verktygslåda med sig. Det är en enorm tillgång för Försvarsmakten, men det kräver också att vi ger reservofficeren de bästa möjliga förutsättningarna att bidra. Och här har systemet i Sverige, milt sagt, haft en viss utvecklingspotential.
Tidigare fanns en naturlig sammanhållning mellan yrkes- och reservofficerare. Vi gick våra grundläggande officersutbildningar tillsammans, knöt band och utvecklade en förståelse för varandras roller. Detta var en styrka – vi tränade och tjänstgjorde sida vid sida, vilket skapade en naturlig respekt och insikt om vad den andre kunde tillföra.
Men av olika skäl har utbildningsvägarna separerats. Där yrkesofficeren nu fokuserar på fredsorganisation, utbildning av förband och pedagogik, har reservofficeren en kortare utbildning med mer fokus på sin specifika krigsuppgift . Det är i sig inte fel, men det riskerar att skapa en klyfta i förståelsen för vad reservofficeren faktiskt kan och bör bidra med.
Många av dagens yngre yrkesofficerare har aldrig haft nöjet att truppföra sida vid sida med en reservofficer under större övningar, än mindre löst en taktisk uppgift tillsammans. De har helt enkelt inte sett den kompetens och beslutsförmåga som reservofficeren kan tillföra. Konsekvensen? En risk att reservofficerens potential inte nyttjas fullt ut.
Försvarsmakten behöver bli bättre på att ta tillvara på den potential som finns i reservofficerssystemet
En lösning kan vara att återinföra en mer gemensam utbildningsplattform i början av officerskarriären. Om yrkes- och reservofficerare utbildas och övar tillsammans under sina första år, skapas förståelse och respekt för varandras roller. Vi bygger relationer som gör att vi kan lita på varandra i skarpt läge – och låt oss vara ärliga, när allt ställs på sin spets är det en enorm fördel om de vi samverkar med inte bara är titlar på ett stabsdokument, utan människor vi faktiskt känner och har övat med. Att kunna ringa upp en gammal kurskamrat som numera sitter på en strategisk position, eller snabbt hitta en lösning i en stab där vi redan har en etablerad relation, är ovärderligt.
Försvarsmakten behöver bli bättre på att ta tillvara på den potential som finns i reservofficerssystemet. Vi ser redan ett ökat intresse för att bli reservofficer, och antalet medlemmar i Reservofficersföreningen i Skåne har vuxit med närmare 30 procent bara det senaste året. Men detta intresse måste mötas med rätt strukturer och utbildningsmöjligheter.
Att utbilda och öva reservofficerare är inte en kostnad – det är en investering i försvarsförmåga, flexibilitet och kompetens. Och i en tid när vi talar om totalförsvaret som en samhällsgemensam insats, är det svårt att tänka sig en bättre symbol för detta än reservofficeren – en person som leder både civilt och militärt, och som kan kombinera det bästa av två världar.
Vi tror på en officerskår, tillsammans är vi starkare, listigare och farligare för fienden.
