Senast publicerat
Senast publicerat:

Första Natoövningen för svenska styrkan i Lettland genomförd

Under Natoövningen Oak Resolve 25 testades krigsdugligheten hos över 2 000 soldater från 14 länder. Övningen hade till syfte att evaluera den multinationella brigaden MNB-LVA i Lettland och säkerställa operationell beredskap och förmåga. Reducerade 71:a bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida och fick beröm av övningsledaren överstelöjtnant Bob Barker från Kanada.

Maria Widehed
Natoövningen Oak Resolve 25 genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. 71:a bataljon från Södra skånska regementet, P 7, övade som B-sida.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Nato har aktiverat artikel 5 och den multinationella brigaden har fått i uppgift att blockera och göra motanfall mot fienden, med ett övergripande mål att återställa suveräniteten för de baltiska staterna”.

Det var övningsscenariot för Natoövningen Oak Resolve 25 som genomfördes den 21 till 28 februari i Lettland. I scenariot hade det gått trettio dagar sedan en rysk invasion av de baltiska länderna. Under övningen evaluerades den multinationella styrkan för första gången sedan den expanderat till brigads storlek.

Överstelöjtnant Bob Barker, övningsledare för Oak Resolve, åkte till övningsfältet vid Adazì tillsammans med över hundra kollegor från den kanadensiska arméns träningscenter, Canadian Manoeuvre Training Centre (CMTC), för att slutföra Natos utvärdering av brigadens krigsduglighet.

Värderingsmetoden som användes är Creval, Combat readiness evaluation. Samma metod användes i höstas för att evaluera det svenska bidraget under en bataljonsövning på Södra skånska regementet, P 7.

– Målet med Creval är att se till att styrkan är redo att ta sig an de uppgifter de kan åläggas. Oak Resolve validerade att Natos multinationella brigad Lettland är stridsberedd och interoperabel, säger Bob Barker på telefon från Kanada veckan efter att Oak Resolve 25 avslutats.

Evalueringen består av två delar. En del innebär en genomgång av standardprocedurerna, standard operating procedures (SOP), liksom dokument över fokusområden taktik, teknik och procedurer (TTP).

Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är

– Det handlar om att se över hur man har tänkt utföra operationen. Det andra är en fältdel där vi ser om du kan applicera din planering, säger Bob Barker och fortsätter:

Liknande läsning:

– Utvärderingen handlar inte om att sätta ett kryss i en ruta, utan det vi verkligen tittar på är hur interoperabel styrkan är. Hela poängen är att vi inte har ett kanadensiskt, ett italienskt och ett spanskt sätt att göra saker. Vi är en multinationell stridsgrupp och alla nationer använder samma metod. Det gör att vi är bättre på att integrera. När vi planerar och genomför operationer så är vi så interoperabla som vi bara kan vara.

Oak Resolve 25.

Den reducerade bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, anlände till Lettland i mitten av januari och utgör Sveriges första bidrag till Natos multinationella brigad i landet.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Totalt stöttade över 200 personer från sju nationer under övningen.

– Återkopplingen vi fick från marken var att detta är en väldigt proffsig och bestämd styrka. Vi såg några riktigt fina exempel på interoperabilitet, som när polska stridsvagnar snabbt omgrupperade med spanskt infanteri för att framgångsrikt utmanövrera och blockera en fiendeattack, säger Bob Barker.

Vilka styrkor såg ni hos stridsgruppen?

– Graden av integration som redan finns på plats. Trots att många nationer deltog så var det en enda stridsgrupp som kunde slåss och planera sammanhållet. En annan styrka var deras förmåga att reagera på oväntad fiendeaktivitet och inte vara fixerade vid sin plan, utan kunna ta den och reagera.

Det var den svenska reducerade bataljonens första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

– Vi är onekligen en starkare allians med Sverige. Jag var extremt imponerad av svenskarnas professionalitet. Träningen och utrustningen de har är jag också avundsjuk på i vissa avseenden. I fält såg jag drivet och motivationen hos soldaterna, liksom anpassningen och flexibiliteten av ledarskapet. De kunde ta ett löst formulerat uppdrag och gå från planering till genomförande i en takt som imponerade, säger Bob Barker och tillägger med ett skratt:

– Jag måste också nämna detta, som erfaren soldat i fält: kaffet som svenskarna kunde göra på en sekund är en avgörande styrka.

Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra

Drygt 700 mil bort från CMTC i Kanada har det blivit kväll i ett kyligt Adazì när vi via Signal når bataljonschef överstelöjtnant Henrik Rosdahl.

– Jaså, vi fick beröm för vårt fältkaffe? Ja, man ska vara bra på många saker i det här jobbet, säger han för att sedan rikta in samtalet på allvar:

– Det här var en viktig övning. Vi har inget att skämmas för avseende vår förmåga, tvärtom tycker jag att bataljonen presterat fantastiskt bra. Det blir man jäkligt stolt över. Det är roligt att utomstående granskar oss neutralt och anser att vi är duktiga.

Oak Resolve 25.

Oak Resolve 25 var den svenska styrkans första övning på plats i Lettland som del av den multinationella brigaden.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Terrängen på övningsfältet vid Adazì är snarlik den på Revingehed, berättar Henrik Rosdahl.

– Övningsfältet funkar bra till våra behov, jag ser inga större begränsningar utifrån terrängen. Det finns också andra platser vi kan ta oss till med hjulburna fordon, däremot är de bandgående mer knutna till Adazì.

Det är hård beläggning på fältet. Oak Resolve 25 är den enda storövning som blir av på övningsfältet för den multinationella brigaden i år.

– De har ett annat system än vi är vana vid och nästan alla dagar i veckan är det någon som övar. Vi har jättebra möjligheter att öva pluton och kompani nästan när vi vill, att öva hela förbandet samtidigt är däremot inte lika enkelt, säger Henrik Rosdahl.

I maj övar delar av den multinationella brigaden tillsammans igen i Estland. Fram tills dess ägnar sig den reducerade bataljonen åt utbildning.

– Nu fokuserar vi på sjukvårdsutbildning och CBRN-utbildning. Vi kommer att skicka folk till Estland för att träna strid i bebyggelse. Vi har även en ledningsträningsövning där Markstridsskolan i Skövde, MSS, kommer hit och stöttar oss.

Henrik Rosdahl.

Överstelöjtnant Henrik Rosdahl är chef för 71:a bataljonen.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Under Oak Resolve 25 fick 71:a bataljonen öva som B-styrka.

– Det var nyttigt för bataljonen. Vi fick provtrycka oss mot en stark motståndare, samtidigt som vi fick tänka utanför boxen och använda vår egen taktik och stridsteknik. Det hjälper oss framåt som förband.

Några viktiga insikter från övningen?

– Den största lärdomen för min del kom från att det var första gången vi övade mot en stark fiende. Det är en stor mängd system och förband det handlar om, mycket var lärorikt kopplat till de förmågor de har med tekniska och långskjutande system.

Vad var mest utmanande?

– Det skulle nog vara att taktisera mot de här tekniska systemen. Rent övningstekniskt var det utmanande att vi inte hade simulatorer på båda sidor. Då får man bedriva övning på ett annat sätt, med betydligt fler stridsdomare som dömer utifrån det som händer.

Vad fokuserar ni på nu?

– Nu handlar det om att bli ytterligare integrerad i brigadens planering och i genomförandet. Att ha bättre grepp om funktionerna i brigaden så vi kan stötta och ta hjälp i större utsträckning, säger Henrik Rosdahl.

Fakta

Natos brigad i Lettland

Natos multinationella brigad i Lettland, MNB-LVA, leds av Kanada och består av 3 000 soldater. Reducerade 71:a bataljon från Södra skånska regementet är först på plats från Sverige. Styrkan kallas LNLV 25 – Land Nato Latvia 2025. Sverige och Danmark kommer växelvis att dela på ansvaret för att sätta upp en bataljon som tillsammans med 13 andra nationer blir del av brigaden.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värdlandsstöd och logistik var i fokus under försvarsmaktsövningen Aurora 26 med 18 000 deltagare och mängder av materiel i rörelse. Planeringen av operativa transporter var klar i god tid innan övningsstarten, men kriget i Mellanöstern medförde flera sena ändringar. Det satte extra press på Transportenheten vid Försvarsmaktens logistik, som hanterade logistiken under övningen.

    Linda Sundgren
    Aurora 26 pressade logistiken
    På Transportenheten jobbar militärer och civila tillsammans för att lösa transportuppdrag under Aurora 26.

    På en stor bildskärm mitt i transportplaneringsavdelningens lokaler i Stockholm, visas en Sverigekarta med färgade pluppar. De ljusblå ringarna representerar lastbilar medan de mörkblå visar specialtransporter. Ringarna är samlade i landets södra och mellersta delar med en koncentration i trakterna av Norrtälje.

    – Idag har man en sjukvårdsövning med krigsgravtjänst ute på Väddö och det är transporter av fiktivt dödade och skadade som vi ser här. Det handlar om runt 500 döda och ett antal skadade som ska omhändertas, säger överstelöjtnant Andreas Nordén, chef för FM log:s transportenhet och pekar på ringarna som sakta rör sig över skärmen.

    Det är första veckan i maj och övning Aurora 26 är i full gång. Det är tredje gången som försvarsmaktsövning Aurora genomförs, i år med runt 18 000 deltagare från 13 länder, däribland Ukraina, USA, Kanada och Storbritannien. Men det är första gången som övningen hålls sedan Sverige blev medlem i Nato och i år är det de nya operativa planerna som ska övas. Fokus ligger på värdlandsstöd, som är en av Sveriges främsta uppgifter i alliansen. Övningsscenariot är ett ramverk som bygger på dagens hotbild i Europa med en aggressiv granne i öst.

    – Egentligen behöver vi inte ha något scenario den här gången, med det mycket osäkra omvärldsläge som vi befinner oss i, säger Andreas Nordén.  

    Värdlandsstödet handlar till stor del om transporter och att få soldater och materiel till rätt plats i rätt tid, samt att tillhandahålla proviant, bränsle och utrymmen för förvaring och sömn. Den stora mängden utländska förband innebär också ett antal transiteringar, det vill säga transporter som via allierade eller andra nationer kommer in till – eller ska passera genom – Sverige. Major Kristoffer Wallin är chef för transportplaneringsavdelningen, eller National Movement Coordination Center (NMCC) som den heter i Natokontext. Han säger att kriget i Iran har medfört många sena förändringar under övningen vilket innebär en extra påfrestning på personalen.

    – Det händer så mycket runtomkring vilket gör att det inte alltid blir som vi planerat. Hela förband har plötsligt dragits ur övningen för att lösa andra uppgifter, medan andra förband har tillkommit i ett sent skede, säger Kristoffer Wallin.

    FM_Log_10

    Major Kristoffer Wallin

    Chef för transportplaneringsavdelningen

    Aurora 26, krigsgravtjänst

    Soldater på Väddö i Roslagen bär säckar med fiktiva döda soldater under övning i krigsgravtjänst.

    Foto: Försvarsmakten

    Ledningen av operativa transporter och transiteringar under Aurora 26 hanteras av Operationsledningen, medan FM log med transportenheten leder genomförandet tillsammans med militärregionerna som koordinatorer. På den avslutande planeringskonferensen som hölls ett par månader innan Aurora startade, spikades de sista detaljerna inför övningen. Men på grund av omvärldsläget har det skett flera ändringar även efter det.

    – När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat på the final planning conference, hade vi 70- till 80-procentiga förändringar, säger förvaltare Rickard Benedetti, chef för planeringssektionen.

    När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat hade vi 70- till 80-procentiga förändringar.

    Framför allt är det amerikanska förband som behövt avvika från den fastslagna planen.

    – Amerikanarna skulle ha kommit med eget fartyg, men det fartyget fick köra ner till Hormuzsundet istället. Sedan skulle de åka härifrån med ett eget fartyg, men det fartyget försvann också. De har också ett förband som ska vidare till Baltstaterna efter Aurora som vi har hittat ett fartyg till, säger Rickard Benedetti.

    Transporthandläggare Gustaf Älmeby ska tillsammans med sina kollegor se till att transporterna kan genomföras i varje given stund. Aurora 26 pågår över hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland. Det innebär omfattande behov av sjötransporter för att förflytta personal och materiel från fastlandet och ut till ön. Eftersom Försvarsmakten saknar fartyg för den typen av transporter krävs ett nära samarbete med civila fartygsägare. Men svenska rederier verkar på en konkurrensutsatt marknad och måste förhålla sig till de lagar och regler som gäller för hantering av passagerare och fordon. För att få det att fungera i ett militärt sammanhang har Gustaf Älmeby daglig kontakt med såväl transportföretagen som förbanden.

    – Vi följer upp vartenda fordon på individnivå. I helgen hade vi 1 000 längdmeter på ett fartyg och vi måste ha koll på vartenda registreringsnummer. Det är väldigt detaljstyrt allting, säger han.

    FM Log under Aurora 26

    Transporthandläggare Gustaf Älmeby ser till att transporterna under Aurora fungerar i varje given stund. Här tillsammans med sin chef, förvaltare Rickard Benedetti.

    Foto: Filip Erlind

    Rickard Benedetti berättar att det under den gångna helgen uppstod problem när trupp och materiel skulle transporteras från hamnen i Oskarshamn över till Visby. Amerikanska, brittiska, danska och svenska förband hade grupperat på kajen inför överfarten. Fordonen skulle transporteras med ett tyskt roro-fartyg (fartyg där lasten kan köras ombord) som går i reguljär trafik genom Östersjön medan soldaterna skulle överföras med en av Destination Gotlands färjor. Men på grund av renoveringar i hamnen i Oskarshamn fanns det bara ett tillgängligt roro-läge och eftersom passagerarfärjan hann avgå innan lastfartyget var på plats, blev fordonsförarna kvar på kajen.

    Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten.

    – Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten. Då skulle det heller inte finnas någon i Visby som kunde köra av fordonen från roro-fartyget. I ett sent skede kontaktade vi marinen och frågade om de kunde köra över personalen. De löste det alldeles utmärkt, men det är ett exempel på hur små förändringar kan få stora konsekvenser, säger Rickard Benedetti.

    Oron i omvärlden ökar också risken för påverkan utifrån under övningar som Aurora. Enligt Andreas Nordén har transportenheten hittills inte fått några rapporter om störningar, men han säger att riskmedvetenheten är hög.

    – Alla våra aktiviteter drar till sig intresse och vi har en ny normalbild med olika typer av störningar. Sedan exakt vad som sker är hemligt och det går i säkerhetsspåret, säger han och fortsätter:

    – Men inom vår del i transportplaneringen har vi en egen förmåga att omhänderta planeringen för det som är skyddsvärt och vi har en egen säkerhetsorganisation. Idag tar vi större hänsyn till skyddsvärden än vi gjorde tidigare. Vi gör också mer analyser och behöver förhålla oss mer till omvärldsläget.

    De stora förflyttningarna hittills under Aurora 26 har gått över Öresundsbron. Förband som inte medför farligt gods tillåts passera själva under ledning av NMCC medan de som medför sprängmedel, ammunition eller annat farligt gods möts upp av följebefäl. Vissa förband anländer med egna fartyg eller flyg. De tas emot av svenskt befäl och civila lastbärare som Försvarsmakten har avtal med, för vidare transport. Hur lång framförhållning de utländska förbanden har i transportplaneringen skiljer sig dock åt, vilket ställer krav på en flexibilitet som transportledningen egentligen inte har, säger Rickard Benedetti.

    – Vi kan ta amerikanarna som exempel. De kan ha ett tredagarsfönster för när de kommer och då står vi där och väntar med civila bussar och dragbilar. Men vi kan ju inte binda upp dem i tre dagar, eller det skulle vi kunna göra men det är inte ekonomiskt försvarbart.

    Sådana situationer försöker man lösa genom god samverkan, säger Gustaf Älmeby.

    – Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden. Vi har daglig kontakt med dem och försöker göra allt vi kan för att ligga steget före i planeringen, säger han och fortsätter:

    – Det är väldigt mycket bussar och mycket tunga transporter som vi hjälper till med och de behöver veta vad som händer. Sedan har vi förstås våra egna försvarsmaktsresurser som också behöver information.

    Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden.

    Veckan innan Aurora 26 startade var Rickard Benedetti och flera av hans medarbetare hos Operationsledningen på Högkvarteret för att säkerställa att transporterna till Gotland skulle fungera enligt planeringen.

    – Vi spelade på transporterna ut till Gotland för att se vad vi behövde skruva på och i eftermiddag ska vi dit igen för att spela på hemtransporterna. Spelen är bra för att upptäcka om något behöver korrigeras, säger Rickard Benedetti.

    Värdlandsstöd handlar inte bara om transporter utan också om omhändertagande av personal och materiel under den tid de befinner sig i Sverige. Uppgifterna tas omhand genom samordning mellan FM log, militärregionerna och försvarsgrenarna

    – Det handlar om allt från skydd och bevakning till mat och potatis och toaletter. När förbanden är på plats tar den taktiska chefen över logistiken och just idag är det bara taktiska transporter. Men transporter är alltid rörlig materia och det vi gör nu är att skriva ihop de sista delarna inför hemtransporterna. Förbanden behöver veta när och hur de ska åka och vilka vägar de ska ta, säger Rickard Benedetti.

    Aurora 26

    De färgade cirklarna markerar olika typer av transporter av fiktivt skadade och dödade under ett moment där sjukvård och krigsgravtjänst övades.

    Foto: Filip Erlind

    Försvarsmakten har kommit långt i integreringen i Nato, men vissa delar återstår. Bland annat kan Natos digitala system för logistikplanering Logfas (logistic functional area services), ännu inte användas fullt ut.

    – Som relativt ny medlem har vi inte tillgång till alla krypton ännu. Men vi har folk på utbildning i Logfas i Portugal just nu och vi kommer att skicka ner ännu fler. Under tiden använder vi Excel och mejl, säger Rickard Benedetti.

    I Logfas ska samtliga Natos 32 medlemsländer kunna koppla ihop sig och få en gemensam lägesbild över gods- och personflöden. Det handlar om att slippa översätta begrepp, att enkelt kunna följa transportflöden och att undvika överbelastning av logistiknätverket.

    – Nu har vi ett Logfassystem som är klassat Nato secret och för några veckor sedan har vi fått det att fungera inom Sverige. Nästa steg är att koppla upp det mot övriga länder och det är planerat till tredje kvartalet i år, säger Rickard Benedetti.

    Bemanningen under Aurora 26 är en utmaning för transportenheten. Mycket resurser knyts upp till övningen samtidigt som den ordinarie verksamheten måste lösas.

    – I grundberedskapen har vi en jourtelefon som vandrar runt, men nu under Aurora har vi gått över på försvarsmaktsdygn. Från att det första förbandet kom in i Sverige till att det sista lämnar har vi valt att ha minst en officer och en handläggare på försvarsmaktsdygn, säger Rickard Benedetti.

    Totalt finns det 13 medarbetare på landplaneringssektionen, varav 4 yrkesofficerare. Sedan en tid tillbaka har man ytterligare två yrkesofficerare som förstärker under den intensiva period av tillväxt och Natointegrering som pågår.

    – Men det räcker inte till. Vi har visserligen blivit fler och börjar få upp bodyn, men vi behöver bygga kompetens också. Eftersom vi håller på att tillväxa har jag just nu några få som är erfarna och väldigt många nya medarbetare, säger Rickard Benedetti och fortsätter:

    – Efter sommaren hoppas jag att vi ska bli fler och kunna börja jobba i projektgrupper. Då kommer det inte att göra så mycket om ett par stycken är borta för då finns det andra som har samma information, men där är vi inte idag.

    Rickard Benedetti berättar att bara antalet transiteringar har ökat markant de senaste fem åren, från under 1 000 om året till närmare 4 000 år 2025.

    – De vanliga transiteringarna nedgår inte på grund av att det pågår en övning. Alla transporter är skarpa, det finns inga övningstransporter och vi gör ingen skillnad på om det är förband från Aurora som ska hem från Gotland eller om det är ett förband som varit där på en operation. Alla ska transporteras, säger Rickard Benedetti.

    Aurora 26 kulminerade den 11 maj på Gotland där gemensam strid övades och den 13 maj inleddes de mer omfattande hemtransporterna. Nu pågår en utvärdering av övningen under ledning av Operationsledningen. En sammanhållen utvärdering väntas efter sommaren.

    20260507_majlin06_Aurora26_FömedC_Norrtälje_Uppsala-99

    Omhändertagande av skadade övades under Aurora 26.

    Foto: Försvarsmakten

    Fakta

    Aurora 26

    Aurora 26 är den största militärövningen under 2026 med cirka 18 000 deltagare från 13 länder. Övningen pågick i hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland, och genomfördes på land, till sjöss och i luften. Övningen syftade till att pröva Försvarsmaktens nationella operativa planer som Natoallierad, öva värdlandsstöd samt utveckla samverkan med andra länder. De två tidigare övningarna i Auroraserien hölls 2017 och 2023. Övningen är planerad att hållas vart tredje år, men Aurora 2020 blev framflyttad på grund av covid 19-pandemin.

    Ur arkivet: