Senast publicerat

Senast publicerat:

”Bedrövad erfarenhet – specialistofficerens omyndigförklarande som NCO”

Niclas Anneling, fanjunkare och elev vid HSOU 23-24

2024-02-27

370 nya specialistofficerare utnämndes vid en ceremoni i Halmstad arena i december 2022. Foto: Magnus Persson/Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Införandet av Försvarsmaktens befälssystem har präglats av allting från förändringsaversion hos anställda inom myndigheten, politiska inriktningsförändringar till beslut som påverkat individers arbetsmiljö negativt. I följande debattinlägg försöker jag att med grund i myndighetens redan fastställda förhållningsätt att förklara Försvarsmaktens befälssystem inifrån och ut, både för vår egen trovärdighet som inför ett kommande medlemskap i Nato.

Halvmesyren NBO-officerens tid är förbi och ersatt av renodlade rollförehavanden

En stor anledning till frustrationen beror inte på huruvida omdaningen är rätt eller fel, om det är någon yrkeskategori som skall kunna anpassa sig till rådande verklighet är det just militärer. En stor del av kärnan i frustrationen ligger i hur myndigheten kommunicerat om vad de nya officers- och befälskategorierna faktiskt innebär och därmed ge sin personal något att förhålla sig till.

Att under 15 års tid inte kunna presentera för sina anställda vad den till sist tvingande omkategoriseringen genom beslutet att slutligt implementera trebefälssystemet innebär är inget annat än ett underkännande av den högsta ledningen.

Debattinlägget ”Behöver Försvarsmakten generella specialistofficerare?” belyser även den politiska inställningen i en miljö från 2008 som ser totalt annorlunda ut jämfört med dagens förutsättningar (Försvarets inriktning 2008/09:FöU10). Författarna problematiserar i texten kring hur de högre specialistofficerarna, närmast innebär en NBO 2.0 och hävdar en bild som inte riktigt är i samklang med hur dagens försvarsmakt tar sig an kommande utmaningar.

Specialistofficerare, SO, har jämfört med sina officerskollegor en långsammare progression sett till grad och befordran, men besitter ett desto större kunskapsdjup med expertkompetens än den sett till professionell kunskap grundare fänriken som hann bli kapten på ca åtta år medan SO då kanske endast gjort ett nivåhöjande steg. Det är dock en vanlig tankevurpa att enligt NBO-logik kunna jämföra progression rakt av, de olika kategorierna har olika flöden som i sin helhet möjliggör fler synergieffekter än tidigare system.

» Att under 15 års tid inte kunna presentera för sina anställda vad (...) beslutet att slutligt implementera trebefälssystemet innebär är inget annat än ett underkännande av den högsta ledningen. «

Efter cirka 12 års tjänstgöring har en generisk SO blivit lite bredare i sina kompetenser och kan börja ses mer generell än tidigare som fanjunkare men fortfarande innebär en djup specialisering. Innebörden av detta är det relativt sett är svårare att bli fanjunkare än kapten. Efter detta är det relativt sett ett fåtal, cirka en sjättedel, av dessa som kommer att läsa det Högre specialistofficersprogrammet, HSOU, vari en än mer generell inriktning inbegrips.

De före detta NBO-officerare som kategoriserats om till att bli SO har kanske givit en snedvriden bild av hur nuet och framåt ser ut – kanske hade en generisk karriär om 30 års tjänstgöring nått liknande slutmål, men vägen dit skiljer sig avsevärt för en NBO- kontra en specialistofficer. Försvarsmaktens personal, med den äldre NBO-stammen i synnerhet, måste likt debattartikelförfattarna från 2023-05-04 förstå vikten av att förstå skråen av kompetens- och expertisbärande kollegor.

Detta innebär att inte översätta NBO-officerens kombination av att både vara generalist och specialist på de mer renodlade generationerna som nu succesivt tar mer plats i de högre utbildningarna. Exempelvis kommer inte de flesta OF-3/4 inom den militära logistiken tidigare ha tjänstgjort som kvartermästare eller teknisk chef, vilka är tjänster som numera är förbehållna SO.

Den parallella processen för högre officerare utgörs av en fortsatt och fördjupad akademisering, där Högre officersprogrammet, HOP, ger magister- eller masterexamina till utnämnda majorer och överstelöjtnanter. Viktigt att påpeka är att dessa officerare är i själva verket lika nya i befälskåren som SO. En akademisering av en professionell yrkeskategori ger förutom en viktig diskussion om var professionen bärs även imperativet om att föda egen vetenskaplig forskning.

Försvarshögskolan får rättmätig kritik avseende avkastning på antal forskare, en stor anledning till detta är att Försvarsmakten fortfarande i stort beställer en befordringsutbildning för NBO-officerare. En öppnare antagning från hela myndigheten, inklusive SO och civilanställda, skulle kunna medge mernytta för totalförsvaret.

» Den viktigaste lärdomen av renodlandet av rollerna är det inte innebär ett motsatsförhållande utan möjliggör strukturer som kompletterar varandra. «

Den viktigaste lärdomen av renodlandet av rollerna är det inte innebär ett motsatsförhållande utan möjliggör strukturer som kompletterar varandra. Den interna myndighetsutbildningen bygger på ett kontextuellt perspektiv genom professionell beprövad erfarenhet – att tänka kritiskt med ett inifrånperspektiv och föda systemet med erfarenheter från verkligheten.

Parallellt sker den vetenskapliga (civila) utbildningen vilken drivs av det kognitiva utifrånperspektivet, där individens intellektuella interna processer bär mot exempelvis informationstolkning, beslutsprocesser samt informationslagring i minnet. I slutändan leder det kognitiva tillsammans med det kontextuella perspektivet till organisatorisk utveckling.

Specialistofficeren måste definieras i förhållande till sitt sammanhang

Samtidigt pågår även arbete i multinationella miljöer med blivande allierade där den svenska obeslutsamheten i stället föder ett beteende av att försöka malla in ett ej fullt ut definierat inhemskt system i en större ännu mer disparat struktur. Risken är att svenska försvarsmakten internationellt varken ger ett samlat eller korrekt intryck. Till detta förstärks otydligheten när myndighetens högsta specialistofficersföreträdare på ett typiskt osäkert svenskt manér försöker passa in i de multinationella miljöerna. Det riskerar att bli likt ett småbarn hamrar stjärnklossen på det runda hålet när myndigheten försöker direktöversätta de svenska specialistofficerarna med non-commissioned officers, NCO.

För att förklara varför de svenska specialistofficerarna inte skall förstås som NCO måste självklart även själva kärnan commission definieras. Begreppet förstås både historiskt och i nutid som en av staten tilldelad grad och ett bemyndigande att företräda [Försvarsmakten] samt motta uppgifter för sitt förband. Genom officersförordningen (SFS 2007:1268) tilldelas myndighetens tjänstegrader från fänrik till general/amiral just detta bemyndigande av regeringen. Således är dessa att anses som commisioned officers. Därtill regleras myndighetens rätt att föreskriva vilka undergrupper som kan ingå i yrkes- och reservofficerskategorierna i Förordning (SFS 1996:927) om Försvarsmaktens personal.

Inom den militära professionsbärande myndigheten Försvarsmakten föreskrivs vad som gäller för specialistofficerare vari FFS 2023:12 fastslår särskiljandet av specialistofficerare (SO-6 till SO-9) och GSS (OR-1 till OR-5) för svenska förhållanden samt genom FFS 2022:4 (2 kap § 8) reglerar tjänstegradernas inbördes ordningsföljd.

Den senares tredje kapitel tydliggör även den inneboende förutsättningen att OF tar befäl före SO ifall dessa innehar samma nivå i ordningsföljden förutsatt att inget annat orderverk säger annat. Detta innebär att specialistofficeren genom Försvarsmaktens föreskrifter befullmäktigas officerens bemyndigande. Således kan inte specialistofficeren tillerkännas att vara olikställd med en officer som i förhållandet mellan en commissioned officer och en NCO. Själva fullmakten skall istället översätta SO till att vara en warrant officer, WO.

Definitionen av en svensk specialistofficer måste vara samma i Sverige som utomlands

Med Försvarsmaktens egna gällande föreskrifter i ryggen borde vi som försvarsmaktsanställda kunna förklara både för oss själva som för våra kommande multinationella allierade kollegor och med rak rygg kunna berätta vad en svensk specialistofficer är jämfört med både OF och GSS utan att fastna i otydlighet och riskera felbeteenden. Det handlar inte om hur kompetent en svensk SO-8 jämfört med en utländsk OR-8 utan det handlar om hur ordningsföljd och ställning hanteras avseende tjänstegrad.

» Specialistofficerens status är en synnerligen viktig fråga för Försvarsmakten – men jag upplever att debatten är tyst. «

Natos förteckning över gradbeteckningar ger Sverige möjligheten att både benämna specialistofficersgraderna på engelska som just WO samt att i fritext komplettera med hur tjänsteställningarna och ordningsföljden är uppställda enligt FFS 2022:4 och FFS 2023:12. Den sjunde paragrafen i standarden anger också att Nato-landet i första hand skall bemanna befattningar i bemanningsdokumentet angiven personalkategori och där tillhörande kod. Ifall detta ej är möjligt utan kommer att lösas av en person som i sitt nationella system tillhör annan kategori så måste befattningens uppgifter kunna lösas i enlighet med dess beskrivning (NATO STANAG 2116 ApersP-01).

Detta borgar även det för att kunna bestrida en kaptensbefattning i ett Nato-förband med en fanjunkare, eller en majorsbefattning med en förvaltare, förutsatt att dessa bedöms klara av uppgiften, utan att behöva hanteras som andra klassens medborgare. De seniora specialistofficerarna kan även, likt brittiska WO, fortsättningsvis samverka eller agera inom de forum där olika länders Command Senior Enlisted Leaders, CSELs, verkar utan behöva omyndigförklara den största gruppen yrkesofficerare.

Specialistofficerens status är en synnerligen viktig fråga för Försvarsmakten – men jag upplever att debatten är tyst. När myndigheten väl bestämt sig för vad den står för måste den renodla samtliga strukturer annars blir det problematiskt ur ett rent juridiskt perspektiv då en förvaltningsmyndighet inte kan vila på varken tvetydighet eller godtycklighet.

Om det innebär att totalt vrida om hur det svenska systemet numera är uppbyggt och återgå till ett tvåbefälssystem internationellt där SO innebär en förlängning av GSS är det nog av ännu större vikt med ett sammanhållet kommunikativt budskap från försvarsmaktsledningen och detta snarast om någorlunda trovärdighet i personalförsörjning och bemanning av organisationen skall bibehållas.

”Warrant officers hold warrants from their service secretary and are specialists and experts in certain military technologies or capabilities …They derive their authority from the same source as commissioned officers but remain specialists, in contrast to commissioned officers, who are generalists.” (U.S. Military Rank Insignia (defense.gov)

Niclas Anneling

Fanjunkare och elev vid HSOU 23-24

Ämnen i artikeln: Trebefälssystemet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz

2026-07-09

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personalområdet i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra.

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.