Senast publicerat
Senast publicerat:

”Framtidens stöd har behov av större räckvidd”

Cesilia Karlsson Kabaca, grundare och generalsekreterare, Invidzonen
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Ett stödsamtal på vår chatt. Jag skriver med en person som är gift med en officer. På skärmen får jag en målande beskrivning om hur vardagen sliter just nu, om trötthet och en känsla av att vara ensam med allt ansvar, med barnens känslostormar och föräldramöten samtidigt som det egna arbetet kräver mer än vanligt. Den jag skriver med har varit med om partnerns internationella insatser ett flertal gånger och är van att sköta mycket på egen hand.

I skrivande stund är det nationell tjänstgöring och en stor övning som pågår i Sverige. Vi som bemannar stödchatten är också anhöriga och har haft samtal med många personer genom åren. 

En snabb tillväxt av utmattning och oro tar lätt fäste under fel förutsättningar, men mycket kan vändas med medmänsklig förståelse så att personen själv kan hitta nycklar och vägar till ny kraft. Redan i början av soldaters karriär möter vi föräldrar som oroar sig med anledning av den yrkesbana det vuxna barnet valt. Många är de partners vi pratat med som skämtsamt uttrycker “att man är gift med Försvarsmakten” för att belysa vilken stor inverkan yrkesvalet har i ens eget liv. Uppdrag inom landets gränser med återkommande längre frånvaro, riskfyllda uppdrag och oviss beredskap kan ha samma triggerpunkter som under ett utlandsuppdrag. Men det omfattande stöd som finns är avgränsat att endast gälla före, under och efter internationella insatser.

Jag har sett anhörigstödet växa fram och anpassas under 16 år. Förr fanns en föreställning om att behovet var hjälp med däckbyte och snöskottning under en insatstid för att hålla familjen nöjd. I dag förstår de flesta att anhörigstödet avlastar personalen så att man bättre kan fokusera på uppdraget med vetskapen att de anhöriga omfattas av ett omhändertagande, att det finns ett stöd om det behövs.

Sverige har få utsända på internationella insatser just nu. Framtidsplaner tas fram i Natos väntrum. Blir det stående förband i norr eller öst? Mer stabspersonal nationellt och internationellt? Totalförsvaret ska stärkas. Omvärldsläget är osäkrare än någonsin på flera plan och Försvarsmakten ställer om. Och mitt i allt det kan jag se det så tydligt. Varken de som är på URA-avtal eller nationell personal omfattas av det veteran- och anhörigstöd som finns i dag. Det betyder ju att nu när man tar hem verksamheten, har man inte längre tillgång till sin egen verktygslåda från internationella insatser.

Det är dags för nästa steg, dags för politiken att uppdatera veteranstrategin. Det är dags att se hur nationell tjänstgöringstid påverkar den internationella insatsen och vice versa, att yrkesvalet som helhet påverkar Försvarsmaktens personal och deras anhöriga. Utvecklingen av veteran- och anhörigstöd har varit framgångsrik och det kommer det fortsatt vara om man nu ser till helheten och stöttar upp under hela karriären. Både nationellt och internationellt. Både vid övning, insats och i den dagliga verksamheten. Det stöd som backar upp personalen och deras familjer har inte längre rätt räckvidd.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever att utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Därför anser jag att utbildningen behöver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta värdefulla kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt präglad av arméns stridande förband. Självklart ska varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägsta nivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat inom någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra försvarsgrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen hoppas på stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovan nämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Denna period borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta vara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Det hade också gett kadetter med kunskap inom andra områden än enbart markstrid en möjlighet att komma ikapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: