Senast publicerat
Senast publicerat:

Kriget i Ukraina ritar om den försvarsekonomiska världskartan

Kriget i Ukraina har försvagat Ryssland militärt. Samtidigt rustar Europas försvarsmakter upp, även om det återstår att genomdriva och omsätta dessa satsningar i förmåga. Det säger Per Olsson, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, om det försvarsekonomiska världsläget inför publiceringen av nästa upplaga av försvarsekonomisk utblick.

Linda Sundgren
NurPhoto
Kriget i Ukraina har fått Polen att göra mycket stora satsningar på försvaret. Den 15 maj presenterade Polens försvarsminister Mariusz Blaszczak landets första leverans av raketartillerisystemet Himars.

Enligt Per Olsson känns de breda globala försvarsekonomiska trenderna igen från tidigare år. USA behåller sin särställning som världens främsta militära stormakt med en försvarsbudget på 877 miljarder amerikanska dollar år 2022. Tvåan Kina fortsätter att knappa in och är uppe i 292 miljarder dollar.

Men Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina har chockat den globala säkerhetsordningen och delvis ritat om den försvarsekonomiska kartan. Framför allt handlar det om Europa som nu vaknat upp till en ny verklighet.

Liknande läsning:

– Flera europeiska länder rustar upp. I Polen pratar man om att på sikt ha över 1 000 stridsvagnar och gå mot försvarssatsningar på 4 procent av BNP. Även andra östeuropeiska länder ökar sina militära utgifter kraftigt, säger Per Olsson.

Även i de västra delarna av Europa sker militära förstärkningar på bred front. Samtidigt har Finland anslutit sig till Nato och även Sverige väntar på att bli medlem i försvarsalliansen.

» I Polen pratar man om att på sikt ha över 1 000 stridsvagnar och gå mot försvarssatsningar på 4 procent av BNP. «

– Hittills har kriget mot Ukraina varit ett geopolitiskt självmål för Ryssland, säger Per Olsson.

Dessutom tär det pågående kriget på Rysslands militära resurser. De förluster i materiel och personal som kriget medför kommer att få effekt på både kort och lång sikt, enligt Per Olsson. Ryssland har förlorat tusentals stridsvagnar och bepansrade fordon. Tidigare reserver av äldre sovjetisk utrustning har reducerats betydligt.  Allt detta kommer ta lång tid att återuppbygga, om det alls är möjligt. Också de omfattande förlusterna av soldater vid fronten kan få betydande konsekvenser.

– Man kan fråga sig hur ett land som redan innan kriget hade brist på unga män kommer att påverkas demografiskt av att man skickar hundratusentals soldater rakt in i dödens käftar. Att så många dör och lemlästas kommer att påverka Rysslands ekonomiska förutsättningar framöver, säger Per Olsson.

Utanför Europa dominerar alltjämt rivaliteten mellan supermakterna USA och Kina med fokus på den indo-pacifiska regionen. Under det senaste årtiondet har Kina stadigt närmat sig i såväl termer av militära utgifter som utrustning, men USA satsar nu omfattande resurser för att åter utöka sin ledning.

» Att så många dör och lemlästas kommer att påverka Rysslands ekonomiska förutsättningar framöver. «

Enligt Per Olsson är det på medellång sikt fullt möjligt att Kina kan minska gapet ytterligare men de långsiktiga förutsättningarna för Kina att överta USA:s ledartröja är inte lika säkra som de verkade för bara några år sedan. Anledningen är att Kina står inför en lång rad inhemska och utrikespolitiska utmaningar som kan påverka deras förmåga att växa militärt.

Per Olsson, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Per Olsson, forskare vid FOI

Per Olsson är huvudförfattare till rapporten ”Försvarsekonomisk utblick” som återkommande genomförs av Totalförsvarets forskningsinstitut på uppdrag av regeringen. Siffrorna i rapporten är framförallt hämtade från Sipri, IISS (the Military balance), Världsbanken och den Internationella valutafonden tillsammans med FOI:s egna sammanställningar. Nästa rapport i serien är planerad att publiceras under sommaren.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever att utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Därför anser jag att utbildningen behöver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta värdefulla kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt präglad av arméns stridande förband. Självklart ska varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägsta nivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat inom någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra försvarsgrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen hoppas på stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovan nämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Denna period borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta vara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Det hade också gett kadetter med kunskap inom andra områden än enbart markstrid en möjlighet att komma ikapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: