Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarspersonal stödjer evakueringen i Sudan 

På söndagen beslutade riksdagen att regeringen får skicka en väpnad styrka på 400 individer till Sudan för att stödja evakueringen av svenska medborgare ut ur landet. Försvarsmakten uppger att de samarbetar med internationella partners för att lösa uppgiften.

Linda Sundgren
Reuters / TT
Ett flygplan från det franska flygvapnet, som plockat upp evakuerade av olika nationaliteter från Sudan, anländer till Djibouti, enligt Frankrikes president Emmanuel Macrons officiella Twitter-konto.

Sedan den 15 april pågår strider mellan Sudans armé och den paramilitära gruppen Rapid Support Forces, RSF, i huvudstaden Khartoum och på andra platser i landet.

Den svenska ambassaden i Khartoum har stängt och UD råder svenska medborgare i Sudan att hålla sig inomhus så länge striderna pågår. En rad länder, däribland Sverige, arbetar nu intensivt för att få hem sina medborgare och söndagen den 23 april gav riksdagen tillstånd till regeringen att skicka en beväpnad styrka på upp till 400 individer för att stödja evakueringen.

Under en pressträff nu på morgonen meddelade regeringen att den svenska personalen vid ambassaden i Khartoum och Sida samt deras familjer har kunnat lämna landet med hjälp av ett franskt militärt transportplan. Det rörde sig om totalt 25 personer. Ytterligare cirka 150 svenskar bedöms befinna sig i landet.

Med anledning av säkerhetsläget vill Försvarsmakten inte ge någon intervju i dagsläget men myndighetens pressekreterare, Guna Graufelds, uppger i en skriftlig kommentar till Officerstidningen att: 

”Försvarsmakten bedömer att säkerhetssituationen i Sudan är mycket osäker och förändras dag för dag, timme för timme. Vi följer utvecklingen väldigt nära och vår absolut högsta prioritet är att kunna genomföra evakuering på ett snabbt och säkert sätt. Vi arbetar nu med att internt och tillsammans med internationella partners skapa bästa förutsättningar för att lösa denna uppgift. Med hänsyn till operationssäkerheten kan Försvarsmakten inte på in på några detaljer i nuläget kring verksamhetens genomförande. Detta för att inte äventyra säkerheten för vår personal eller för de som ska evakueras.”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: