Senast publicerat
Senast publicerat:

Värnpliktiga tillbaka på Dalregementet

Dalregementet, I 13, i Falun var ett av de förband som förra året åter­etablerades i Försvarsmakten. I somras ryckte de första värnpliktiga in på regementet sedan nedläggningen år 2000. Flera tidigare anställda har återvänt till I 13, men personalförsörjningen är en utmaning.

Anna-Maria Stawreberg
Margareta Bloom Sandebäck
I oktober 2021 återinvigdes Dalregementet i Falun och i somras ryckte den första värnpliktskullen in.

Den 9 augusti i år var en historisk dag på Dalregementet i Falun. För första gången på 22 år var det återigen inryck av värnpliktiga. Än så länge finns 135 rekryter på regementet. 2030 räknar man med att ha utbildningsverksamheten i full gång med 250 värnpliktiga. 

När furir Stefan Nordqvist fick besked om att 1 13 skulle öppna igen hörde han omedelbart av sig. Här gjorde hans far och farfar värnplikt och själv har han varit aktiv i Hemvärnet i 30 år. 

– För mig känns det som att komma hem, säger Stefan Nordqvist, kavlar upp uniformsärmen och avslöjar att han menar det han säger. På armen har han tatuerat in Dalregementets symbol, två korslagda armborstpilar. 

Det har gått ett år sedan regementet återinvigdes. Men inte i de gamla lokalerna som varit i bruk sedan 1908, de lokalerna är nämligen uthyrda. I stället slöt Fortifikationsverket avtal om att tillfälligt hyra det gamla sanatoriet Högbo. 

– Det ska byggas ett helt nytt regementsområde i anslutning till övningsområdet vid Myran. Det ska vara klart senast 2030, säger regementschef överste Ronny Modigs. 

I Falun etableras det lätta infanteriet i armén och enheterna som utbildas här i Dalarna kommer att ha varierande uppgifter. Bland annat att ta och försvara viktig infrastruktur. En annan viktig uppgift är att skydda förbindelserna till Norge och viktiga totalförsvarsanläggningar. 

Vid årsskiftet bestod personalstyrkan på I 13 av fem personer. Nu arbetar 66 anställda här.

Liknande läsning:

– Men hur ramarna ser ut för den personalstyrka vi ska ha, samt fördelningen officerare kontra civila, vet vi inte än. I nuläget kan jag bara svara att det blir betydligt fler, säger personalofficer kapten Kristina Lundström.

Kristina Lundström
Kristina Lundström.

Nyetableringen av Dalregementet har mötts av stor optimism bland Faluns lokalbefolkning. Det har inte varit några svårigheter att rekrytera personal på den civila sidan. När det kommer till militär personal är det en längre process och här, precis som på många andra regementen, är det en stor utmaning att rekrytera officerare.

– Samtidigt finns det en attraktion i att vi bygger något nytt och att medarbetarna får sätta sin prägel och skapa en ny kultur och förbandsanda, säger Ronny Modigs.

Utbildningschefen major Patrik Warström är en av dem som tidigare har arbetat på I 13. Han har också varit anställd i Mellersta Militärregionen och Dalregementsgruppen.

– Det är klart att det finns utmaningar med att bygga upp en verksamhet från grunden. Nu ska vi sätta rutiner och arbetsstruktur samtidigt som produktionen ska vara igång, säger Patrik Warström.

Han får medhåll av major Magnus Ström, utvecklingschef, som även han är en återvändare som varit civil i 22 år och arbetat med att omskola officerare på Manpower och med totalförsvarsfrågor på Trafikverket.

» Nu gäller det att klara personalförsörjningen och skapa en anda med personer som kommer utifrån. «

– Nu gäller det att klara personalförsörjningen och skapa en anda med personer som kommer utifrån. Det är både en utmaning och en styrka. På sikt mest en styrka, eftersom vi inte är särskilt begränsade och får bygga från grunden, säger Magnus Ström.

Än är personalstyrkan inte fulltalig och det är mycket som ännu inte är färdigt. För, som Ronny Modigs säger, vill man ha fasta ramar och allt på plats, då bör man söka sig någon annanstans. Här uppfinner man hjulet samtidigt som det rullar.

– Nu ska allt köpas på en gång. Att-göra-listan kan göras lång, säger Ronny Modigs.

Vad gäller rekryteringsbehov ser personalofficer Kristina Lundström flera utmaningar. Det saknas personal både inom logistikområdet och på på utbildningssidan.

– Logistikbefattningarna är svåra i hela Försvarsmakten, och är inte något specifikt för oss. Men inom ett år hoppas vi att vi har kommit mer i balans, säger hon.

FAKTA

Dalregementet
Dalregementet, I 13, i Falun återinvigdes i oktober 2021 och i somras ryckte den första värnpliktskullen in på över 20 år. Vid årsskiftet 2021/2022 arbetade fem personer på regementet, i dag består personalstyrkan av 66 anställda (Försvarshälsan inräknad).

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

    Karlis Neretnieks
    Karlis Neretnieks

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

    Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

    Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

    I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

    Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

    Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

    Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

    Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

    Ur arkivet: