Senast publicerat
Senast publicerat:

”Stora behov av läcktätning redan i dagens organisation”

Herr Flax
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Totalförsvaret skall rustas upp, Försvarsmakten skall stärkas och civilförsvaret skall återuppbyggas. Ett stärkt svenskt försvar är något som vi, de ”närmast berörda”, länge har menat vara nödvändigt, men för bara några år sedan ansågs det vara ett särintresse bland många andra i den svenska statsapparaten. Inte nu längre.

Våra folkvalda närmast tävlar i utspel om hur mycket ytterligare resurser det skall läggas på försvaret. Förbanden överöses med förfrågningar om studiebesök från riksdagsgrupper, lokalpolitiker och partiledare. Medierna har plötsligt försvarsfrågan på agendan under ett valår (!) och allmänhetens nyväckta förståelse för vikten av ett robust svenskt totalförsvar förefaller vara uppe och nosa på rekordnivåer.

Ändå är det något som skaver i mig, jag får en olustig känsla i maggropen varje gång jag läser en artikel om förstärkningen av det svenska försvaret. En ilning går att förnimma långt bak i skallbenet när jag ser ett inslag på nyheterna om hur en partiledare glatt har besökt ett militärt förband och utlovat stora satsningar på kanske just deras förbandstyp.

» Jag är orolig för att 20-talets försvarssatsning riskerar att köra fast i valfläskens träskmarker och skitas ner av regional­politikens kladdiga kohandel. «

Man kan tycka att jag borde vara nöjd med att försvarsfrågan äntligen är i fokus, bortsett från den mörka bakgrund som allt detta sker mot. Slutligen inser även vår politiska ledning och den breda allmänheten att frågan måste tas på allvar och att nedrustningen av totalförsvaret gick alldeles för långt. Självklart känner jag så. Tillvaknandet sker på tok för sent och under mycket allvarliga omständigheter, men naturligtvis är det bra att vi nu påbörjar en resa mot ett mer trovärdigt och starkare svenskt försvar. Men det är just den förestående resan som ger mig den där magkänslan, den där ilningen.

Jag är orolig för att 20-talets försvarssatsning riskerar att köra fast i valfläskens träskmarker och skitas ner av regionalpolitikens kladdiga kohandel. Jag är bekymrad över hur den unika politiska detaljstyrningen av Försvarsmakten förefaller vara minst lika närvarande i upprustningsperioder som i nedläggningstider.

Det finns enorma behov av läcktätning redan i dagens organisation. Vi saknar stora mängder av ”militär anständighetsmateriel”. Vi övar våra krigsförband och deras chefer alldeles för sällan. Vi har för lite personal och de vi har slutar dessutom i för hög takt för att vi ska kunna möta den långsiktiga upprustningens behov. Vår nuvarande infrastruktur behöver närmast ofattbara förstärkningar. Jag är därför övertygad om att vi skulle kunna göra av med en stor del av de utlovade ekonomiska tillskotten på att endast ordna till nuvarande organisation, efter år av underfinansieringar, omorganisationer och kulissbyggen.

Jag är orolig för att det som kommer att vara mest intressant är att kunna visa upp hur det köps fler flygplan och fartyg, att det öppnas nya regementen och att det utbildas fler värnpliktiga, oaktat vad det innebär för den reella försvarsförmågan. Plakatpolitiska satsningar likt dessa skulle i värsta fall kunna leda till att vi står där i början av 30-talet med en på papperet upprustad Försvarsmakt, men som lider av samma problem med underfinansiering som sin föregångare. Vi riskerar att köpa en större och finare kostym, utan att ge vår kropp rätt förutsättningar för att växa i kapp och fylla ut den.

Därför bör vi alla, där vi är och på de sätt vi kan, se till att arbetet sker balanserat och med ett enda mål i fokus; Starka krigsförband och en robust fredsorganisation! Låt 20-talets upprustning skötas snyggare och smartare än 90-talets nedrustning!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under en nästan 12 timmar lång skjutövning i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar på grund av risk för vådaskott och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: