Enligt Folkhälsomyndighetens senaste siffror led sju procent av Sveriges befolkning i åldrarna 16–84 år av så pass allvarlig psykisk påfrestning att det troligen skulle kunna ge en psykiatrisk diagnos.
– Det är rimligt att anta att statistiken bland Försvarsmaktens anställda ser likadan ut, säger Stefan Nilsson, tidigare centralt skyddsombud.
Liknande läsning:
Problemet, menar Stefan Nilsson, är att man inom Försvarsmakten sällan pratar om psykisk ohälsa. Det enda tillfället där ämnet tas upp är under säkerhetsintervjuerna, där medarbetaren får svara på ett antal frågor som ska identifiera psykisk ohälsa.
– Vi arbetar på en myndighet som i mycket hög grad bygger på eget ansvar och där det handlar om ett förtroende och tillit mellan individen och chefen, säger Stefan Nilsson.
Stefan Nilsson
Inom Försvarsmakten har många anställda arbetsuppgifter som kräver starkt fokus och strikt säkerhetstänk.
– Det finns ju ett relativt färskt exempel på ett fall där en pilot inom det civila flög in i en bergvägg, säger Stefan Nilsson, och syftar på tragedin 2015 i Frankrike där styrmannen enligt den franska haverikommissionen avsiktligt flugit in i bergssidan. I efterhand kom det fram att styrmannen under utbildningen lidit av depression och att han en tid före olyckan återigen insjuknat.
Enligt Stefan Nilsson finns det både välfungerande och tydliga rutiner för hur man hjälper medarbetare som blivit utbrända och för medarbetare som drabbats av posttraumatiskt stressyndrom.
– Men det är skillnad mellan psykisk ohälsa som drabbar en person efter en chockartad upplevelse och den formen av psykisk ohälsa som kommer krypande. För den senare formen har vi inga tydliga rutiner, säger Stefan Nilsson.
FAKTA
»Psykisk ohälsa kan vara tillfälliga besvär av oro, nedstämdhet eller sömnbesvär, men uttrycket används också för att beskriva psykiska sjukdomar som ångest eller depression. Det som kännetecknar all psykisk ohälsa är att den påverkar vårt välbefinnande och får oss att fungera annorlunda än vanligt.«
Källa: Socialstyrelsen
Under hans år som centralt skyddsombud upplevde han att man sällan talade om psykisk ohälsa i form av ångest och depression.
– Samtidigt vet vi att det är relevant, kanske alldeles särskilt i ett yrke som vårt. Det är viktigt att man vågar säga ifrån till sin chef när det blir för mycket i livet och man börjar svikta mentalt. Det är också viktigt att man börjar prata om det här i arbetslaget.
Han efterlyser ett regelverk, en central hantering och ett öppnare samtalsklimat kring ämnet. För, menar han, som det är nu finns det en uppenbar risk för att anställda inom Försvarsmakten ljuger av rädsla för att omplaceras.
– Det är klart att det finns en risk för att personer skarvar lite på sanningen och till exempel låter bli att säga att de äter medicin mot ångest eller att de börjar självmedicinera, säger Stefan Nilsson.
Hans Bergvall är ordförande för Officersförbundets lokala förening på F 17. Han tror att Försvarsmakten skulle vinna på att prata mer om psykisk ohälsa.
– Jag har arbetat fackligt sedan 2003, och under de åren har jag inte varit med om något tillfälle där psykisk ohälsa har diskuterats. Däremot pratade vi lite om det när jag utbildade mig till officer, konstaterar han.
Precis som Stefan Nilsson anser Hans Bergvall att det finns bra och tydliga rutiner för hur såväl medarbetare som blir utbrända som medarbetare som råkar ut för en olycka ska bemötas.
– Det är den smygande ohälsan som är problemet. Vad händer om jag berättar för min chef att jag till exempel har symptom som tyder på att jag är deprimerad?
Hans Bergvall
Han skulle önska ett enkelt flödesschema där medarbetare kan slussas vidare, och som hjälper kolleger och chefer att upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa.
– Som det är nu så är det regelverk vi har att jobba efter att du, om du mår dåligt, ska prata med din chef. De mjuka bitarna är överlag lågt prioriterade.
Hans Bergvall tycker sig ha märkt att det finns en oro inför det säkerhetssamtal som samtlig personal genomgår.
– Många kolleger jobbar med hög säkerhetsklassning och kan därmed bli en säkerhetsrisk om de har tankarna på annat håll. Men arbetsgivaren är inte skyldig att berätta om något har upptäckts som gör att säkerhetsklassen ändras. Det innebär att man kanske inte alltid vågar berätta hur man mår egentligen.
Under Hans Bergvalls tid som facklig representant har han varit med om att människor blivit tillfälligt omplacerad på grund av missbruk.
– Men att inte få arbeta med det man är utbildad till längre, det är en väldigt ovanlig åtgärd och i de fall som det händer får varken jag som facklig representant eller personen det gäller veta varför beslutet har fattats, säger han.
Stefan Morin
Stefan Morin, som är facklig förtroendeman och vice ordförande i Livgardets officersförening, hanterar regelbundet ett antal medarbetare som drabbats av psykisk ohälsa i någon form och han säger att förbandets psykologer har fullbokat.
– Däremot har jag inte stött på någon som uttrycker en rädsla för att förlora jobbet, även om jag varit med om att personer bytt befattning som en rehabiliteringsåtgärd i samband med psykisk ohälsa, säger han.
Stefan Morin menar att det största problemet är okunskap.
– Det är många, framför allt unga, chefer, som inte vet så mycket om psykisk ohälsa. Många tänker att bara för att man en gång drabbats av exempelvis en depression så är detta något som ska följa med resten av livet. Så behöver det inte vara. Enligt min uppfattning är psykisk ohälsa något som ofta är övergående, precis som annan ohälsa.
Ett annat problem, som delvis har att göra med okunskapen, är att man, enligt Stefan Morin, är rigid och dålig att anpassa utifrån individ och behov.
– Inom Försvarsmakten är vi dåliga på att hitta lättnader i arbetsbelastning under perioder då en individ mår dåligt.
Även om han upplever att stigmat kring psykisk ohälsa lättat, menar han att det fortfarande är något man talar tyst om i organisationen.
– Det händer att jag möter människor som jobbat länge inom Försvarsmakten, som kanske har gett 20 år av sitt liv och plötsligt drabbas av en svacka i livet. När de då möts av oförståelse, trots att allt prat om förbandsanda, blir de besvikna.
Det i sin tur, säger Stefan Morin, riskerar att medföra att man inte vågar vara ärlig kring hur man mår.
– Det är naturligtvis högst relevant för arbetsgivaren att veta hur medarbetarna mår. Men om man vill att medarbetarna ska utnyttja det skyddsnät som Försvarsmakten faktiskt erbjuder, då måste man arbeta för att få bort stigmat.
FAKTA
Psykisk ohälsa i siffror
14 % av befolkningen lider av stress.
8 % av befolkningen lider av svåra sömnbesvär.
7 % av befolkningen i åldrarna 16–84 lider av en så pass allvarlig psykisk påfrestning att det skulle kunna ge en psykiatrisk diagnos.
6 % av befolkningen har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.
4 % av befolkningen har diagnosen depression.
3 % av befolkningen lider av allvarlig stress.
Källa: Folkhälsomyndigheten 2021.
Eva Härnqvist är ordförande i Wanäs officersförening på K 3, och håller inte med om att psykisk ohälsa är ett tabubelagt ämne i myndigheten.
– Inom Försvarsmakten är vi nog snarare mer öppna och angelägna än i samhället i övrigt när det kommer till att avhjälpa psykisk ohälsa, säger hon.
Men, poängterar Eva Härnqvist, även om det finns en öppen attityd kring psykisk ohälsa, kommer problemet med dissimulering alltid att finnas. Den största risken med att mörka ohälsa är att individen inte får hjälp i tid.
– Att mörka ohälsa kommer alltid att vara en del av vår arbetsplats oavsett vilken ohälsa det handlar om, eftersom det finns en stor vilja hos våra medarbetare att delta i övningar, utbildningar och insatser.
Eva Härnqvist
Hennes bedömning utifrån den egna arbetsplatsen är att cheferna, men också arbetskamraterna, är ansvarstagande och omsorgstagande vid ohälsa och kanske särskilt vid psykisk ohälsa och menar att de har fått rutin när det kommer till samtal om psykisk ohälsa.
– Jag har information om att chefer ofta frågar om stöd av bland annat psykolog och HR-specialister inom rehabilitering eftersom det kan vara svårt att göra rätt typ av anpassningar i tjänst, säger Eva Härnqvist och ger ett exempel: Det är lättare att hänga av den tunga ryggsäcken vid knäbesvär än att veta vilka arbetsuppgifter som ska tas bort vid psykisk ohälsa.
Även på K 3 har personer omplacerats på grund av psykisk ohälsa men som fackliga företrädare, i nära samarbete med skyddsorganisationen, är man med och bevakar medlemmarnas intressen.
– Omplaceringar genomförs om det finns medicinska hinder för att återgå i ordinarie befattning och anpassning inte kan göras i tillräcklig omfattning utifrån individens problematik. Omplacering sker i rehabiliteringsprocessen och enligt gällande lagrum och tillsammans med individ, närmaste chef och fackligt ombud. Det har alltså hänt att någon blivit omplacerad på egen begäran, som ett led i åtgärden – men inte tvångsomplacerad, säger Eva Härnqvist.
