Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvaret stärks långsammare än planerat

Sveriges försvar kommer att stärkas, men i långsammare takt än vad Försvarsberedningen tänkt. Det var budskapet när Försvarsmakten lämnade in sin analys av kring genomförbarheten i beredningens rapporter till regeringen.

Josefine Owetz
Anders Wiklund/TT
Överbefälhavare Micael Bydén och Försvarsmaktens generaldirektör Peter Sandwall på presskonferensen där underlaget presenterades.

Försvarsmakten har haft i uppdrag att analysera hur förslagen i försvarsberedningens rapporter ”Värnkraft” och ”Motståndskraft” kan genomföras. Den 15 november redovisade Försvarsmakten sin analys som utgör FM:s underlag inför regeringens försvarspolitiska proposition 2021 till 2025.

– Försvarsmaktens samlade bedömning är att de åtgärder som föreslås kommer att innebära betydande steg mot ett starkare försvar. Den militära förmågan ökar till 2025. Det gäller samtliga försvarsgrenar och stridskrafter, sa överbefälhavare Micael Bydén på presskonferensen där underlaget presenterades.

Försvarsmaktens föreslår bland annat förstärkningar inom lednings- och logistikfunktionerna samt underrättelse- och säkerhetstjänst,  för att öka krigsförbandens förmåga att lösa sina uppgifter

Försvarsmakten föreslår också, i linje med försvarsberedningens förslag, etablering av två nya regementen och en flygflottilj på orter där FM redan har verksamhet: K 4 i Arvidsjaur, Amf 4 i Göteborg och F 16 i Uppsala. För att kunna bygga upp arméns tredje mekaniserade brigad föreslås att den befintliga verksamheten utökas i Boden, Skövde och Revingehed utanför Lund.

– Vi har reserverat ekonomi för att snarast efter 2025 kunna etablera ytterligare ett regemente, sa Bydén.

Försvarsmakten räknar med att antalet befattningar i krigsorganisationen kommer att kunna växa från dagens cirka 55 000 till 70 000 år 2025. År 2030 ska krigsorganisationen omfatta 100 000 personer. Att få den nya krigsorganisationen på plats kommer dock, enligt analysen, att ta längre tid än vad försvarsberedningen räknat med. Försvarsberedningen bedömde att den nya krigsorganisationen skulle vara färdig i slutet av 2020-talet, men enligt Försvarsmakten räcker inte pengarna för att rusta upp i den takten.

– Försvarsberedningen förslag i den totala omfattningen under tioårsperioden är 55 miljarder större än det ekonomiska utrymmet för att genomföra de reformerna, sa Peter Sandwall , Försvarsmaktens general-direktör.

Liknande läsning:

Anledningen till att Försvarsmakten delvis gör en annan bedömning än försvarsberedningen beror, enligt Peter Sandwall, på hur man har räknat på tillskottens värdesäkring.

– Beredningen har utgått från att tillskotten är värdesäkrade och att de räknas upp när de väl tillförs statsbudgeten. I budgetpropositionen för 2020 som regeringen presenterade i höstas indikerar regeringen att de beloppen inte är värdesäkrade utan räknas in med nominella belopp. Det här är en fråga som blivit belyst tidigare, sa han. 

Därtill menar Försvarsmakten att delar av de ekonomiska tillskotten redan är intecknade för att genomföra innevarande förvarsbeslut.

– Vi uppfattar att skillnaden utgår från att försvarsberedningen har räknat in en del av de tillskott som redan är beslutade. De har man räknat in för att finansiera en del av de förslag som ligger i beredningens betänkande, sa Peter Sandwall.

Försvarsmakten föreslår därför att delar av beredningens förslag förskjuts eller reduceras. Exempel på satsningar som Försvarsmakten vill senarelägga eller minska är skapandet av den reducerade motoriserade brigaden i Kungsängen som skjuts fram till efter 2025. Förmågan att försvara Gotland förstärks under perioden, men inte till den nivå som beskrivs i Värnkraft. Inte heller anskaffningen av nya brigadartilleripjäser finns med i Försvarsmaktens plan. För flygvapnets del uppnås inte den ökade ledningsförmågan som beskrivs i försvarsberedningens rapport fram till 2030, vilket resulterar i bland annat fortsatta begränsningar avseende kommunikation och information.

”Det är nödvändigt att under 2021–2030 prioritera bort eller minska ambitionen i den verksamhet som försvarsberedningen föreslår, med omkring 60 miljarder kronor. Det krävs för att åstadkomma ett genomförbart försvarsbeslut”, skriver Ekonomistyrningsverket, som stöttat Försvarsmakten och Försvarets materielverk i deras i deras analys, i ett pressmeddelande.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten behöver inte bara utbilda fler – utan rätt personal för framtidens behov. Med förändringar i officersutbildningen, nya möjligheter till tillsvidareanställning för specialister och en satsning på fler reservofficerare vill flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef på Försvarsstabens genomförandeenhet, skapa ett mer träffsäkert och uthålligt personalförsörjningssystem.

    Annica Ögren
    Jonas Hård af Segerstad
    ”Inom HOP 2 ser jag att man bör ha ett mycket snävare urval med betydligt färre utvalda elever”, säger Jonas Hård af Segerstad, Försvarsmaktens utbildningschef.

    Foto: Filip Erlind

    Hur har första halvåret som utbildningschef varit?

    – Jättebra. Det här är ett jobb som jag har velat ha. Innan var jag närmast försvarsattaché i Berlin, Tyskland. Det finns flera saker som lockar med den här befattningen. Exempelvis att bygga upp ett system från grundutbildning och genom personutveckling, in i Försvarsmakten så att vi kan fylla upp organisationen på alla nivåer. Samtidigt som vi också behöver säkerställa en balans mellan utbildning, utveckling och personalförsörjning. Nu samlas flera av dessa frågor under en och samma hatt som jag får möjlighet att påverka, det känns både intressant och väldigt roligt.

    Vad innebär den nya personalkategorin specialist?

    – Att vi kan tillsvidareanställa personal som tidigare har varit gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS, på tidsbegränsning. Har man jobbat ett antal år, har kompetens och personlig förmåga som vi kan ha nytta av tillsvidare ska vi få möjlighet att erbjuda tillsvidaretjänst. Det är viktigt att ta tillvara dem som vill vara kvar i Försvarsmakten och som av olika skäl inte vill vidareutbilda sig till officer. På så sätt kan vi behålla kompetenser och skapa anställningstrygghet vilket förhoppningsvis gör att fler GSS stannar längre.

    Hur ligger ni till i den här frågan, när kan det bli verklighet?

    – Vi har hemställt till regeringen att lägga till den här kategorin i förordningen om Försvarsmaktens personal. Vi formulerar även interna riktlinjer för hur det går till när man anställer, som till exempel vem som beslutar om anställning och vilka tjänstegrader personerna ska ha.

    – Målet är att ha detta klart innan årsskiftet, men det hänger ju också på när regeringen kan fatta beslut. Men jag skulle vilja att vi påbörjar anställning i början av nästa år.

    Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

    Det har ju gjorts en del förändringar i det Högre officersprogrammet, HOP. Vilka behov ser du framöver?

    – Det är bra att vi har en högre officersutbildning, men jag tror att vi ska se lite annorlunda på den än vad vi gör idag. Vi borde göra HOP 1 obligatorisk, som en del i alla officerares utveckling. Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

    Vilka förändringar ser du behov av vad gäller HOP?

    – Inom HOP 2 ser jag att man bör ha ett mycket snävare urval med betydligt färre utvalda elever som ska gå mot chefspositioner. Alla behöver nämligen inte ha den utbildningen, och vi utbildar lite för många på den som det ser ut idag. Om några år kommer dessutom de stora officersutbildningskullarna från 2010-talet att börja märkas av. Det blir då orimligt att utbilda större mängder då behovet av högre officerare minskar.

    – Jämfört med andra länder är det normalt att cirka 10–15 procent av officerarna går den högsta utbildningen. I Sverige har vi haft mer än 50 procent. Med ett snävare urval blir det högre kvalitet på utbildningen. Däremot anser jag att det ska vara möjligt att befordras till överstelöjtnant eller kommendörkapten även utan att ha gått HOP 2, utifrån erfarenhet. Så är det i många andra länder.

    Vad sker för tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) och reservofficerare (RO)?

    – Vi behöver bli fler GSS/T och reservofficerare. Vi har ganska många reservofficerare anställda på pappret, men många av dem utbildades för en lång tid sedan. Vi behöver ha betydligt fler yngre, i förbandsnära ålder. Den krigsorganisation som vi bygger upp nu bygger på att vi har väldigt mycket tidvis tjänstgörande, både RO och GSS/T. Där har vi tappat lite.

    – GSS/T infördes ursprungligen för att bemanna internationella insatser och inte svenska krigsförband för Sveriges och Natos försvar. Det innebär att vi nu behöver göra det lättare att anställa, utbilda fler reservofficerare och eventuellt minska lite på yrkesofficersutbildningen.

    – Det måste också bli lättare att tjänstgöra. Systemet ska hjälpa dem som vill jobba som tidvis tjänstgörande. Några konkreta exempel som vi har bestämt är att reservofficerare och GSS/T som aktivt tjänstgör ska ha uniform uttagen och inte behöva lämna in den efter varje övning. Det ska också vara lättare att kommunicera med personal utanför Försvarsmaktens datasystem och kunna ge arbetstid åt befäl i tidvis tjänstgörande förband även utanför övningar. Idag lägger många ner privat tid för att hålla kontakt med sina förband.

    Vad behövs för att det här ska bli verklighet?

    – Vi behöver modernisera våra interna bestämmelser utifrån hur verkligheten ser ut. Men det behövs också en förordningsbestämmelse för att kunna ändra maxtiden för hur länge en reservofficer ska få tjänstgöra.

    Jonas Hård af Segerstad

    Officersprogrammet görs om så att kadetter blir krigsplaceringsbara redan efter den första terminen.

    Foto: Filip Erlind

    Vad innebär den senaste omstöpningen inom Officersprogrammet?

    – Officersprogrammet är fortfarande tre år och fortfarande i Försvarshögskolans regi. Men den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin. Vi tycker det är bra att de formas mot sitt yrke. Vi vill också snabbare kunna producera officerare om läget skulle kräva det, och då vill vi göra det på en termin.

    – Vi kommer också att styra antagningen lite hårdare så att Officersprogrammet blir en förlängning av den grundutbildning man har gjort. Det innebär att man inte bara kan söka vilken utbildningslinje som helst. Vill man vara stridsvagnsofficer behöver man ha tjänstgjort i ett sådant förband redan under sin grundutbildning.

    – Det här bygger på att Officersprogrammet är en fortsättning på det man redan har lärt sig på sin grundutbildning. Vi kommer också styra vilka utbildningsplatser vi erbjuder utifrån våra behov. Vi behöver precision och inte bara stort antal.

    Hur har starten för den nya tekniska officersutbildningen gått?

    – Den drog igång i september med 33 antagna. Antalet sökande var 140. Den är unik och ny på så sätt att de läser en treårig högskoleingenjörsutbildning initialt på tre olika lärosäten i Sverige. Under sommaruppehållen läser man en officersutbildning som också återkommer den sjunde och sista terminen.

    – Efter tre år har eleverna då fått en högskoleingenjörsexamen inom något ämne som vi tycker är relevant för Försvarsmakten, som till exempel maskinteknik eller datateknik. Parallellt får de en officersutbildning med särskilda kunskaper inom teknik och det vet vi att man kommer ha nytta av.

    Den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin.

    Hur ser det ut med värnpliktsvolymerna?

    – Det börjar ungefär 9 400 värnpliktiga i år, om några år går vi upp till 12 000. På lång sikt är den volymen fullt tillräcklig för krigsorganisationen. Det pratas ibland om att man borde ta in fler värnpliktiga för man tror att krigsorganisationen då blir större, men det blir den inte, och vi ser inget behov av det. I den takt som vi utbildar i kommer vi ha reserver på ungefär 150 000 värnpliktiga över krigsorganisationen om tio år. Så vi bygger redan väldigt stora reserver.

    – Inte heller officersrekryteringen blir så mycket bättre bara för att man tar in fler. När man tar in fler får man efter ett tag inte de som är mest kvalificerade och då blir det inte heller så stor del som klarar officersutbildningen.

    – Med 12 000 bygger vi redan upp så stora reserver att det skulle innebära att binda resurser och lägga tid på att utbilda värnpliktiga som inte behövs i organisationen.

    Hur ska reserver byggas upp?

    – De flesta som vi utbildar stoppas in i krigsorganisationen. Vi bygger också upp förbandsklossar som är knutna till de ordinarie krigsförbanden, som ser likadana ut men som bara är ett ställe där det finns personal. Om man till exempel i ett krig får förluster kan man ersätta förlusterna med de förbandsklossarna. Eller om man har ett långt krig kan man också byta ut ett kompani mot ett annat från reserven, för att få uthållighet. Konceptet är att bygga upp speglingar av de riktiga förbanden.

    Hur ser intresset ut för att vilja utbilda sig till reservofficer?

    – Vi ser fortsatt att det är och har varit populärt att bli reservare. Men vi ser också att många värnpliktiga är högpresterande och välbildade ungdomar som vill läsa på universitetet efter grundutbildningen, och då ser vi reservofficersyrket som en perfekt möjlighet där man kan göra båda delarna. Det blir som dubbel kompetens för oss.

    Ur arkivet: