Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvaret stärks långsammare än planerat

Sveriges försvar kommer att stärkas, men i långsammare takt än vad Försvarsberedningen tänkt. Det var budskapet när Försvarsmakten lämnade in sin analys av kring genomförbarheten i beredningens rapporter till regeringen.

Josefine Owetz
Anders Wiklund/TT
Överbefälhavare Micael Bydén och Försvarsmaktens generaldirektör Peter Sandwall på presskonferensen där underlaget presenterades.

Försvarsmakten har haft i uppdrag att analysera hur förslagen i försvarsberedningens rapporter ”Värnkraft” och ”Motståndskraft” kan genomföras. Den 15 november redovisade Försvarsmakten sin analys som utgör FM:s underlag inför regeringens försvarspolitiska proposition 2021 till 2025.

– Försvarsmaktens samlade bedömning är att de åtgärder som föreslås kommer att innebära betydande steg mot ett starkare försvar. Den militära förmågan ökar till 2025. Det gäller samtliga försvarsgrenar och stridskrafter, sa överbefälhavare Micael Bydén på presskonferensen där underlaget presenterades.

Försvarsmaktens föreslår bland annat förstärkningar inom lednings- och logistikfunktionerna samt underrättelse- och säkerhetstjänst,  för att öka krigsförbandens förmåga att lösa sina uppgifter

Försvarsmakten föreslår också, i linje med försvarsberedningens förslag, etablering av två nya regementen och en flygflottilj på orter där FM redan har verksamhet: K 4 i Arvidsjaur, Amf 4 i Göteborg och F 16 i Uppsala. För att kunna bygga upp arméns tredje mekaniserade brigad föreslås att den befintliga verksamheten utökas i Boden, Skövde och Revingehed utanför Lund.

– Vi har reserverat ekonomi för att snarast efter 2025 kunna etablera ytterligare ett regemente, sa Bydén.

Försvarsmakten räknar med att antalet befattningar i krigsorganisationen kommer att kunna växa från dagens cirka 55 000 till 70 000 år 2025. År 2030 ska krigsorganisationen omfatta 100 000 personer. Att få den nya krigsorganisationen på plats kommer dock, enligt analysen, att ta längre tid än vad försvarsberedningen räknat med. Försvarsberedningen bedömde att den nya krigsorganisationen skulle vara färdig i slutet av 2020-talet, men enligt Försvarsmakten räcker inte pengarna för att rusta upp i den takten.

– Försvarsberedningen förslag i den totala omfattningen under tioårsperioden är 55 miljarder större än det ekonomiska utrymmet för att genomföra de reformerna, sa Peter Sandwall , Försvarsmaktens general-direktör.

Liknande läsning:

Anledningen till att Försvarsmakten delvis gör en annan bedömning än försvarsberedningen beror, enligt Peter Sandwall, på hur man har räknat på tillskottens värdesäkring.

– Beredningen har utgått från att tillskotten är värdesäkrade och att de räknas upp när de väl tillförs statsbudgeten. I budgetpropositionen för 2020 som regeringen presenterade i höstas indikerar regeringen att de beloppen inte är värdesäkrade utan räknas in med nominella belopp. Det här är en fråga som blivit belyst tidigare, sa han. 

Därtill menar Försvarsmakten att delar av de ekonomiska tillskotten redan är intecknade för att genomföra innevarande förvarsbeslut.

– Vi uppfattar att skillnaden utgår från att försvarsberedningen har räknat in en del av de tillskott som redan är beslutade. De har man räknat in för att finansiera en del av de förslag som ligger i beredningens betänkande, sa Peter Sandwall.

Försvarsmakten föreslår därför att delar av beredningens förslag förskjuts eller reduceras. Exempel på satsningar som Försvarsmakten vill senarelägga eller minska är skapandet av den reducerade motoriserade brigaden i Kungsängen som skjuts fram till efter 2025. Förmågan att försvara Gotland förstärks under perioden, men inte till den nivå som beskrivs i Värnkraft. Inte heller anskaffningen av nya brigadartilleripjäser finns med i Försvarsmaktens plan. För flygvapnets del uppnås inte den ökade ledningsförmågan som beskrivs i försvarsberedningens rapport fram till 2030, vilket resulterar i bland annat fortsatta begränsningar avseende kommunikation och information.

”Det är nödvändigt att under 2021–2030 prioritera bort eller minska ambitionen i den verksamhet som försvarsberedningen föreslår, med omkring 60 miljarder kronor. Det krävs för att åstadkomma ett genomförbart försvarsbeslut”, skriver Ekonomistyrningsverket, som stöttat Försvarsmakten och Försvarets materielverk i deras i deras analys, i ett pressmeddelande.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: