Senast publicerat

Senast publicerat:

Ny FOI-rapport: Ryssland befäster sin militära förmåga

Under 2020-talet kommer Ryssland att befästa de omfattande resurser som tillförts de väpnade styrkorna det gångna decenniet. Ryssland kommer även att fortsätta sina försök att splittra väst och aggression i det egna närområdet kan förekomma. Det här skriver Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i en framtidsspaning om Rysslands militära förmågor.

Redaktionen

2020-06-17

Att överraska och använda alla tillgängliga medel är deras strategi och enda sättet att inte bli överraskad är att inse att vi kommer att bli överraskade, säger Gudrun Persson.

De senaste tio åren har Ryssland stärkt sin militära förmåga genom omfattande rustningsprogram och storskalig övningsverksamhet. Man har även utvecklat sina icke-militära färdigheter med telekrigföring, cyberförmågor och påverkansoperationer. I rapporten Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2019, framställs dagens Ryssland som en potent militärmakt med förmåga att både initiera ett lokalt krig och påverka länder i väst med desinformationskampanjer och manipulation av it-baserade system.

– Ryssland har haft en stark kapacitetsökning sedan 2008 och nu är man en effektiv och skicklig militärmakt, säger Gudrun Persson, Rysslandsexpert och en av forskarna bakom FOI-rapporten. Målet för Ryssland är att bli erkänt som en global stormakt.

Ryssland bedöms nu lämna den intensiva expansionsfas landet befunnit sig i och övergå i en konsolideringsfas där man befäster och trimmar de resurser som tillförts militären. Det här väntas leda till ytterligare förstärkningar av de väpnade styrkorna genom ett bättre utnyttjande av tillgängliga medel och ökad effektivitet i produktionen av förband och system. En viss fortsatt expansion av materiel och vapen kan heller inte uteslutas.

– När det gäller fjärrstyrda kort- och medeldistansräckviddiga missiler för fjärrstrid kan de komma att fördubblas i antal de närmaste tio åren. I dag har man cirka 1 300 robotar för fjärrstridsbekämpning, säger Gudrun Persson.

Hur Ryssland planerar att använda sina militära förmågor under 2020-talet är oklart, men Gudrun Persson menar att det är viktigt att vara medveten om de ryska förmågorna. Den ryska ledningen gör ingen hemlighet av att man uppfattar väst som ett reellt hot mot ryska intressen.

– Man vill splittra saman-hållningen inom EU, så split i den transatlantiska länken och försvaga de västerländska samhällssystemen. I Ryssland anser man att det finns en konflikt med väst, som västländerna har startat, och den har man rätt att försvara sig mot, säger Gudrun Persson.

Liknande läsning:

Ryssland har även ett uttalat intresse av de stater som ingick i det forna Sovjetunionen, det Putin brukar kalla det postsovjetiska rummet. Gudrun Persson säger att den ryske presidenten talar om att han anser att ukrainare och ryssar är ett folk.

De väpnade styrkorna har ett starkt stöd hos den ryska allmänheten. Samtidigt har förtroendet för Putin minskat kraftigt sedan toppnoteringarna under mitten av 2010-talet.

– Också övriga centralasiatiska länder ingår i Rysslands intressesfär och Putin är tydlig med att han anser att Ryssland har rätt till dessa. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se, men Ryssland är ytterst flexibelt och vi kan inte förvänta oss några tydliga varningstecken i god tid innan ett agerande.

– Att överraska och använda alla tillgängliga medel är deras strategi och enda sättet att inte bli överraskad är att inse att vi kommer att bli överraskade. Att luta sig tillbaka för att det inte har hänt något på fem år är fel väg att gå.

Gudrun Persson konstaterar att det finns lärdomar att dra av Rysslands agerande de senaste tio till tolv åren. Bland annat att regimen inte räds att rita om Europas karta med våld.

– Ryssland har visat att de är beredda att ta till våld och militära medel i strid mot internationella konventioner för att nå sina mål och man drar sig inte för offentliga lögner. Den 4 mars 2014 fick Putin frågan på en stor presskonferens om det fanns någon risk att Krim skulle inkorporeras i Ryssland. Hans svar på den frågan var nej, det fanns det inte. Den 18 mars var detta ett faktum. Det är sådant här som vi har att förhålla oss till.

Utöver de Väpnade styrkorna talas det ofta om Rysslands förmåga inom området hybridkrigföring med icke-militära medel. Men från rysk sida handlar det inte om att fokusera på det ena eller det andra, utan att nyttja de medel som ger störst effekt i den aktuella situationen.

– Ett exempel är konflikten i Donbas i Ukraina där artilleri används kombinerat med påverkanskampanjer och elektronisk krigföring, säger Gudrun Persson.

Den ryska staten har haft ett starkt stöd bland befolkningen för sina satsningar på försvaret, men nu verkar det som att opinionen är på väg att svänga. Putin tappar i popularitet och alltfler efterfrågar satsningar på välfärden.

– Om man ska lita på opinionsundersökningar har stödet för Putin minskat avsevärt sedan toppåren 14, 15 och 16 då invasionen i Ukraina ledde till en nationalistisk yra. Ryska familjer har haft reallönesänkningar fem år i rad och nu vill man att mer pengar ska läggas på vård, skola och omsorg. Samtidigt har de väpnade styrkorna ett mycket högt förtroende hos allmänheten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Utblick

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Fortsatt problem med skaderapporteringen – tio år efter bytet till Prio

Mest läst:

Aktuellt /

Jämställdhet

Noak utreds – årets konferens nära att ställas in

Aktuellt /

Armén

Hundratals miljoner saknades i arméns planering

Intervju /

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Intervju /

Försvarsdebatt

Taktisk: ”Jag vill att myndigheten ska bli bättre”

Intervju

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Försvarsmakten behöver inte bara utbilda fler – utan rätt personal för framtidens behov. Med förändringar i officersutbildningen, nya möjligheter till tillsvidareanställning för specialister och en satsning på fler reservofficerare vill flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef på Försvarsstabens genomförandeenhet, skapa ett mer träffsäkert och uthålligt personalförsörjningssystem.

Annica Ögren

2026-11-09

Hur har första halvåret som utbildningschef varit?

– Jättebra. Det här är ett jobb som jag har velat ha. Innan var jag närmast försvarsattaché i Berlin, Tyskland. Det finns flera saker som lockar med den här befattningen. Exempelvis att bygga upp ett system från grundutbildning och genom personutveckling, in i Försvarsmakten så att vi kan fylla upp organisationen på alla nivåer. Samtidigt som vi också behöver säkerställa en balans mellan utbildning, utveckling och personalförsörjning. Nu samlas flera av dessa frågor under en och samma hatt som jag får möjlighet att påverka, det känns både intressant och väldigt roligt.

Vad innebär den nya personalkategorin specialist?

– Att vi kan tillsvidareanställa personal som tidigare har varit gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS, på tidsbegränsning. Har man jobbat ett antal år, har kompetens och personlig förmåga som vi kan ha nytta av tillsvidare ska vi få möjlighet att erbjuda tillsvidaretjänst. Det är viktigt att ta tillvara dem som vill vara kvar i Försvarsmakten och som av olika skäl inte vill vidareutbilda sig till officer. På så sätt kan vi behålla kompetenser och skapa anställningstrygghet vilket förhoppningsvis gör att fler GSS stannar längre.

Hur ligger ni till i den här frågan, när kan det bli verklighet?

– Vi har hemställt till regeringen att lägga till den här kategorin i förordningen om Försvarsmaktens personal. Vi formulerar även interna riktlinjer för hur det går till när man anställer, som till exempel vem som beslutar om anställning och vilka tjänstegrader personerna ska ha.

– Målet är att ha detta klart innan årsskiftet, men det hänger ju också på när regeringen kan fatta beslut. Men jag skulle vilja att vi påbörjar anställning i början av nästa år.

Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Det har ju gjorts en del förändringar i det Högre officersprogrammet, HOP. Vilka behov ser du framöver?

– Det är bra att vi har en högre officersutbildning, men jag tror att vi ska se lite annorlunda på den än vad vi gör idag. Vi borde göra HOP 1 obligatorisk, som en del i alla officerares utveckling. Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Vilka förändringar ser du behov av vad gäller HOP?

– Inom HOP 2 ser jag att man bör ha ett mycket snävare urval med betydligt färre utvalda elever som ska gå mot chefspositioner. Alla behöver nämligen inte ha den utbildningen, och vi utbildar lite för många på den som det ser ut idag. Om några år kommer dessutom de stora officersutbildningskullarna från 2010-talet att börja märkas av. Det blir då orimligt att utbilda större mängder då behovet av högre officerare minskar.

– Jämfört med andra länder är det normalt att cirka 10–15 procent av officerarna går den högsta utbildningen. I Sverige har vi haft mer än 50 procent. Med ett snävare urval blir det högre kvalitet på utbildningen. Däremot anser jag att det ska vara möjligt att befordras till överstelöjtnant eller kommendörkapten även utan att ha gått HOP 2, utifrån erfarenhet. Så är det i många andra länder.

Vad sker för tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) och reservofficerare (RO)?

– Vi behöver bli fler GSS/T och reservofficerare. Vi har ganska många reservofficerare anställda på pappret, men många av dem utbildades för en lång tid sedan. Vi behöver ha betydligt fler yngre, i förbandsnära ålder. Den krigsorganisation som vi bygger upp nu bygger på att vi har väldigt mycket tidvis tjänstgörande, både RO och GSS/T. Där har vi tappat lite.

– GSS/T infördes ursprungligen för att bemanna internationella insatser och inte svenska krigsförband för Sveriges och Natos försvar. Det innebär att vi nu behöver göra det lättare att anställa, utbilda fler reservofficerare och eventuellt minska lite på yrkesofficersutbildningen.

– Det måste också bli lättare att tjänstgöra. Systemet ska hjälpa dem som vill jobba som tidvis tjänstgörande. Några konkreta exempel som vi har bestämt är att reservofficerare och GSS/T som aktivt tjänstgör ska ha uniform uttagen och inte behöva lämna in den efter varje övning. Det ska också vara lättare att kommunicera med personal utanför Försvarsmaktens datasystem och kunna ge arbetstid åt befäl i tidvis tjänstgörande förband även utanför övningar. Idag lägger många ner privat tid för att hålla kontakt med sina förband.

Vad behövs för att det här ska bli verklighet?

– Vi behöver modernisera våra interna bestämmelser utifrån hur verkligheten ser ut. Men det behövs också en förordningsbestämmelse för att kunna ändra maxtiden för hur länge en reservofficer ska få tjänstgöra.

Vad innebär den senaste omstöpningen inom Officersprogrammet?

– Officersprogrammet är fortfarande tre år och fortfarande i Försvarshögskolans regi. Men den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin. Vi tycker det är bra att de formas mot sitt yrke. Vi vill också snabbare kunna producera officerare om läget skulle kräva det, och då vill vi göra det på en termin.

– Vi kommer också att styra antagningen lite hårdare så att Officersprogrammet blir en förlängning av den grundutbildning man har gjort. Det innebär att man inte bara kan söka vilken utbildningslinje som helst. Vill man vara stridsvagnsofficer behöver man ha tjänstgjort i ett sådant förband redan under sin grundutbildning.

– Det här bygger på att Officersprogrammet är en fortsättning på det man redan har lärt sig på sin grundutbildning. Vi kommer också styra vilka utbildningsplatser vi erbjuder utifrån våra behov. Vi behöver precision och inte bara stort antal.

Hur har starten för den nya tekniska officersutbildningen gått?

– Den drog igång i september med 33 antagna. Antalet sökande var 140. Den är unik och ny på så sätt att de läser en treårig högskoleingenjörsutbildning initialt på tre olika lärosäten i Sverige. Under sommaruppehållen läser man en officersutbildning som också återkommer den sjunde och sista terminen.

– Efter tre år har eleverna då fått en högskoleingenjörsexamen inom något ämne som vi tycker är relevant för Försvarsmakten, som till exempel maskinteknik eller datateknik. Parallellt får de en officersutbildning med särskilda kunskaper inom teknik och det vet vi att man kommer ha nytta av.

Den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin.

Hur ser det ut med värnpliktsvolymerna?

– Det börjar ungefär 9 400 värnpliktiga i år, om några år går vi upp till 12 000. På lång sikt är den volymen fullt tillräcklig för krigsorganisationen. Det pratas ibland om att man borde ta in fler värnpliktiga för man tror att krigsorganisationen då blir större, men det blir den inte, och vi ser inget behov av det. I den takt som vi utbildar i kommer vi ha reserver på ungefär 150 000 värnpliktiga över krigsorganisationen om tio år. Så vi bygger redan väldigt stora reserver.

– Inte heller officersrekryteringen blir så mycket bättre bara för att man tar in fler. När man tar in fler får man efter ett tag inte de som är mest kvalificerade och då blir det inte heller så stor del som klarar officersutbildningen.

– Med 12 000 bygger vi redan upp så stora reserver att det skulle innebära att binda resurser och lägga tid på att utbilda värnpliktiga som inte behövs i organisationen.

Hur ska reserver byggas upp?

– De flesta som vi utbildar stoppas in i krigsorganisationen. Vi bygger också upp förbandsklossar som är knutna till de ordinarie krigsförbanden, som ser likadana ut men som bara är ett ställe där det finns personal. Om man till exempel i ett krig får förluster kan man ersätta förlusterna med de förbandsklossarna. Eller om man har ett långt krig kan man också byta ut ett kompani mot ett annat från reserven, för att få uthållighet. Konceptet är att bygga upp speglingar av de riktiga förbanden.

Hur ser intresset ut för att vilja utbilda sig till reservofficer?

– Vi ser fortsatt att det är och har varit populärt att bli reservare. Men vi ser också att många värnpliktiga är högpresterande och välbildade ungdomar som vill läsa på universitetet efter grundutbildningen, och då ser vi reservofficersyrket som en perfekt möjlighet där man kan göra båda delarna. Det blir som dubbel kompetens för oss.