Om du någonsin haft med stridsväst 2000 att göra vet du kanske vad jag åsyftar när jag säger att det är som att bära en evig byggsats på kroppen. Oavsett hur mycket tid du lägger på att flytta fickor, justera spännen eller försöka få den att sitta bekvämt, så blir det aldrig riktigt rätt. Och med tanke på att Försvarsmakten fortfarande kämpar med att få ut modern utrustning till sina anställda, känns det som att vi i Hemvärnet fastnat med en väst som snarare är ett evigt “gör det själv”-projekt.
Man får västen och tänker: “Ok. Det här går nog att fixa.” Och man börjar modifiera, köper egna Snigel-fickor, byter till oket, vänder det till en chestrig, tejpar, buntbandar, försöker få det att passa. Och precis när man tror att man fått till det, påminner västen oss om att vi är fast i en evig kamp. Det är alltid nåt som inte riktigt stämmer.
Stridsväst 2000 är lite som en gammal dator som ständigt kraschar.
Så när jag nu läser i artikeln om personlig utrustning (se nedan) att 40.000 stridsväst 25 är på gång till Försvarsmakten – till främst GSS/K – är det lätt att bli lite bitter. Vi vet ju hur det brukar vara: vi i Hemvärnet står långt ner i prioriteringen. För även de ”nya” Stridsväst 25 är bara en tillfällig ”gapfiller” – en lösning som täcker det akuta behovet men som inte löser det grundläggande problemet.
Men trots alla problem finns det kanske ändå en viss charm i stridsväst 2000. Den representerar nästan Hemvärnets mentalitet: vi gör vad vi kan med det vi har. Men stridsväst 2000 är lite som en gammal dator som ständigt kraschar – du kan försöka uppdatera den, men den kommer alltid att hänga efter.
Det är hög tid att ALLA får en stridsväst som fungerar från start, oavsett om vi är värnpliktiga, anställda eller i Hemvärnet. För alla förtjänar den utrustning som faktiskt hjälper oss att utföra vårt uppdrag – inte en som vi måste bygga ihop och om efter varje övning.
