Senast publicerat
Senast publicerat:

Med sikte på fler GSS-medlemmar

I dag är andelen GSS som engagerar sig som förtroendevalda i Officersförbundet relativt lågt. Men det är något Orry Finnermark hoppas ska ändra sig. ”Fler GSS-anställda borde engagera sig fackligt, vill man vara med och påverka sin och sina kollegors arbets­situation är det den absolut bästa möjligheten”.

Fredrik Hultgren
Text: Fredrik Hultgren Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Artikel från Officersförbundet.

Orry Finnermark, korpral vid 115:e militärpoliskompaniet på Livgardet i Kungsängen, har en ganska speciell karriär bakom sig i Försvarsmakten. År 2009 ryckte han in i den sista värnpliktskullen innan värnplikten lades vilande, och 2010 ingick han i den första GSS-omgången med anställda soldater. Både sist ut och först in alltså. Som GSS har han också blivit kvar i snart tio år, trogen sitt ursprungliga kompani.

– Hade det inte varit för värnplikten hade jag nog aldrig hamnat i Försvarsmakten. Det är oerhört bra att vi återaktiverat plikten, egentligen borde alla göra den. Man lär sig så oerhört mycket om sig själv, sina styrkor och begränsningar, säger Orry.

Men att sedan kliva på i den allra första omgången anställda soldater var inte helt enkelt. Förvirringen och osäkerheten var ganska stor inom Försvarsmakten, minns Orry.

– Inte minst bland vissa av officerarna var det en omställning att gå från att jobba med värnpliktiga till att ens soldater plötsligt också var kollegor. Vi som anställdes på kompaniet var ju även alltifrån helt nymuckade värnpliktiga till folk med många års arbetslivserfarenhet och flera utlandsmissioner i bagaget, säger Orry.

Han minns även att omställningen initialt ledde till många konflikter mellan de GSS-anställda och cheferna. Men på det hela taget gick det trots allt ganska bra och tog inte mer än kanske sex månader att acklimatisera organisationen till de nya förutsättningarna.

– Framförallt var det bra att vi hade de lite äldre med erfarenhet. De vågade säga ifrån på ett annat sätt och drev verkligen linjen att vi faktisk är anställda, precis som alla andra.

Kanske var det även där i början av den militära yrkesbanan som Orry insåg vikten av att engagera sig för att kunna vara med och påverka. Redan efter ett år var han medlem i förbundet och 2012 tog han uppdraget som listförhandlare.

Liknande läsning:

– Vi, ett kompani om 64 personer, var både nationell och internationell militärpolisresurs för hela Försvarsmakten. Det var under den tid då vårt engagemang var stort i såväl Kosovo som Afghanistan. Så av 64 personer var runt 20 konstant iväg på internationell insats eller missionsutbildning. Det var oerhört mycket planering och omplanering. Ingen av soldaterna visste vad som gällde och många av officerarna kunde lätt missa saker i planeringen på grund av dess komplexitet. Cheferna slet nog ibland sitt hår i frustration.

Det har blivit många listor sedan 2012. Med tiden blev Orry den man vände sig till för att få hjälp med hur det funkade – såväl chefer som medarbetare sökte hans råd.

– Jag ser den fackliga rollen mycket som att vi kan vara ett stöd, inte bara för medlemmarna utan lika mycket för cheferna. Man ska inte heller glömma att cheferna oftast också är medlemmar så hjälpen blir dubbelt positiv. Att stötta i planeringen innebär att chansen ökar att det blir rätt från början. Naturligtvis är vi även ibland kontrollfunktion, men främst ser jag det som att vi – fack och arbetsgivare – är samarbetspartners, säger Orry.

Samarbete i stället för konflikt är ett förhållningssätt som Orry flera gånger återkommer till.

– Facket och arbetsgivaren – det är vi tillsammans som löser problem, inte vi mot dem. Ser man det så kommer det inte att funka. Jag ser min, och fackets, roll som tvådelad. Vi är en hjälpande hand för arbetsgivaren, samtidigt är vi ett skydd för arbetstagaren.

I dag jobbar Orry heltid som facklig förtroendeman för Livgardets officersförening. Efter föräldraledigheten till sommaren kommer han att gå tillbaka på 50 procent fackligt och 50 procent i verksamheten. Han sitter även som sekreterare i lokalföreningens styrelse och har fortsatt rollen som listförhandlare på förbandet. 

Hur har det varit att jobba som GSS och samtidigt ha den fackliga rollen, har du stött på motstånd?

– Nja, oftast funkar det bra, några tillfällen mindre bra. Ibland har det varit svårt för vissa att hålla reda på vilken Orry man pratar med, den fackliga förtroendemannen och listförhandlaren, eller medarbetaren. När jag delar arbetstiden mellan det fackliga och verksamheten försöker jag lösa det genom att vara civilklädd när jag jobbar fackligt och bära uniform när jag är militär. Men ibland måste man byta hatt innan man hinner byta kläder.

Men Orry understryker dock att engagemanget i Officersförbundet mestadels varit väldigt positivt och givande, och uppmanar fler från GSS-sidan att engagera sig.

– Framförallt är det kul. Samtidigt är det oerhört lärorikt. Man får en bättre insikt i hur saker och ting funkar utanför den egna bubblan, en förståelse för helheten. Och vill man förändra något för sig själv och sina kollegor är det via facket som vägen framåt ligger.

Rollen som listförhandlare är något som Orry också understryker vikten av. Att vara med och se till att det blir rätt.

– Cheferna menar väl och vill att det ska bli bra. Man vill lösa uppgiften men kan inte alltid förhålla sig till våra avtal för att man ibland saknar kunskapen. Många chefer har koll, men långt ifrån alla. Då känns det bra att kunna hjälpa till. Men samtidigt måste man ha en ödmjukhet i sin approach, inte utgå från att jag har rätt och du har fel. Alla kan göra fel, även om man vill väl – chefer, fack och arbetstagare. Vad vi kan göra är att hjälpa varandra så att det blir rätt i slutändan, och ha en förståelse för att de flesta inte gör fel med avsikt. Vi jobbar mot samma mål. Ska det funka är det viktigt att släppa prestigen, våga fråga och erkänna att man kan ha fel.

Du talar mycket om vikten av samarbete. Är det vad som driver ditt fackliga engagemang?

– Jo, det kan man nog säga. Facket är någon som håller dig om ryggen, du är inte ensam. Om något jobbigt händer är vi kanske lite som en krockkudde också. Och ju fler vi är desto mjukare blir kudden, säger Orry och avslutar med ytterligare en liknelse:

– Granatkastarpluton här på Livgardet övar ofta med en tung trästock. Det är jäkligt svårt att släpa på den där stocken själv, men är man många kan man till och med springa med den. 

Orry med sitt huvudsakliga arbetsredskap under MP- karriären – motorcykeln.

FAKTA

Orry Finnermark
Ålder: 30 år
Fackligt uppdrag: Sekreterare i Livgardets officersförening, listförhandlare.
Bakgrund i korthet: Värnplikt som beriden militärpolis 2009. Anställd som GSS/K vid 115:e militärpoliskompaniet sedan 2010.
Familj: Fru Giselle och sonen Neo på 7 månader.
Bor: I Kallhäll utanför Stockholm
På fritiden: Dömer ishockey, kör MC och går Nijmegenmarschen (tre genomförda än så länge, siktar på elva).

Efter drygt ett år som chef på Luftstridsskolan började ­Niclas Magnusson ett nytt jobb som chef för Flygstaben i mars. Men bläcket på placeringsbeslutet hann knappt torka innan han erbjöds ännu en ny roll – den som ställföreträdande flyg­vapenchef. "Det var smickrande och givetvis inget jag kunde säga nej till", säger han.

Jenny Folkesson
250808_petblo05_niclasmagnusson_ute
Trots att han bara precis hade börjat som chef på Flygstaben kände Niclas Magnusson ingen tvekan kring att istället börja jobba som ställ­företrädande chef för flygvapnet.

Foto: Försvarsmakten

Han kommer inte från någon officerssläkt och inte heller under sin östgötska uppväxt drömde Niclas Magnusson om att bli militär. Siktet var i stället inställt på att bli lärare i engelska och samhällskunskap. Men först skulle värnplikten på F 6 bockas av. Det skulle visa sig att året i Karlsborg skulle bli själva inkörsporten till Niclas Magnussons hela framtida yrkesliv.

– Jag trivdes så oerhört bra i värnplikten och med den kamratskap som fanns där. När vi skulle hem på julledighet stoppade kompanichefen ansökningshandlingar till officersutbildningen i nävarna på oss och sa ”sök”. Vi var många i min pluton som blev officerare, 23 stycken, minns han.

Niclas Magnusson tillägger att just gemenskapen har varit en avgörande faktor till varför han har valt att tillbringa hela sitt yrkesliv hos samma statliga arbetsgivare.

– Eftersom jag alltid har trivts så bra och aldrig har jobbat i ett dåligt arbetslag så har jag inte sett en anledning till att sluta hos Försvarsmakten. Dessutom tror jag på det vi gör och jag känner stor kåranda och lojalitet med Försvarsmaktens uppgifter.

Efter avslutad officersutbildning i Halmstad blev det Uppsala som kom att utgöra basen för både yrkesliv och familjeliv. F 16 och gamla F 20 var utgångspunkterna även om det har blivit några avstickare till Luleå, Högkvarteret i Stockholm och dessutom ett års utbildning i ledarskap och strategi på Air University i USA.

I september 2023 tog han över som ny chef på Luftstridsskolan, ett år senare gick han vidare och blev chef för Flygstaben. Det var 1 mars i år. Kort därefter kom frågan Niclas Magnusson: Ville han bli ställföreträdande flygvapenchef? Svaret kom blixtsnabbt.

– Det var överraskande men glädjande! Dels är det oerhört smickrande att få frågan, dels tycker jag att det här är ett ännu roligare jobb än det jag hade. Som ställföreträdande chef för flygvapnet får man jobba centralt med flygvapenfrågor och med personalutveckling. Båda passar mig, jag är ingen förvaltartyp utan står mycket hellre mitt i händelsernas centrum, säger han. 

Jag kommer in med erfarenhet och en trygghet samtidigt som jag tycker att jag är tillräckligt vis för att begripa att jag inte vet allt förrän vi har testat lite.

Och framtiden för flygvapnet ser inte ut att bli något för den som tycker om att sitta stilla i båten. På Niclas Magnussons och hans kollegors bord ligger en omfattande transformation där flygplans- och helikopterflottan ska förnyas och teknikskiften ska integreras i verksamheten. Därutöver ska flygvapnet växa i personalstyrka genom fler värnpliktiga, fler yrkesofficerare, nyrekrytering inom tekniska områden och fler civilanställda. Även antalet reservofficerare och frivilliga kommer behöva öka.

Lagspelaren Niclas Magnusson tror att han är rätt person att vara med och leda jobbet framåt. Med en bakgrund i bassystemet kommer han med lite andra erfarenheter än sina företrädare som har varit piloter i grunden.

– Jag tror jag kompletterar laget, jag kommer bidra med erfarenheter som kommer fungera utmärkt. Jag kommer in med erfarenhet och en trygghet samtidigt som jag tycker att jag är tillräckligt vis för att begripa att jag inte vet allt förrän vi har testat lite. Jag är ingen bakåtsträvare som tycker att allt var bättre förr, tvärtom är jag alltid nyfiken och tror på att saker och ting kan göras bättre än tidigare.

Som en följd av strukturutredningen ska flygvapnet överta ledning av Försvarsmaktens tekniska skola och Militärhögskolan i Halmstad och kanske är det i synnerhet där Niclas Magnussons tidigare erfarenheter av verksamhetsutveckling och utbildning kommer till användning.

– Jag tror jag kommer kunna bidra en hel del med att skapa kontinuitet och utveckla utbildningen, säger han.

När det gäller att vara med i facket ser han lite på det som med anställningen i Försvarsmakten: Medlemskapet ser han som självklart och han har aldrig haft någon anledning att gå ur. 

– Som nyanställd var det naturligt att gå med i facket, man ville ha inflytande. Därefter har jag aldrig haft någon anledning att gå ur.

Att ta ett fackligt uppdrag ser han som uteslutet eftersom han numera företräder arbetsgivaren, men även en person på en så pass hög position som Niclas Magnusson kan ibland behöva facklig hjälp. 

– Kanske inte i det vardagliga arbetet men det är klart att även jag kan behöva diskutera frågor som gäller mina avtal. Att vara med i facket är också en solidaritetshandling och att välja att gå ur skulle nog ses som ett slags avståndstagande.

Frågan om hur flygvapnet ska kunna rekrytera fler flygtekniker är ständigt aktuell. Idag råder en allvarlig brist på yrkesgruppen inom Försvarsmakten eftersom tekniker slutar för att söka civila jobba med högre löner och bättre karriärmöjligheter. För att bli mer konkurrenskraftiga måste flygvapnet utveckla sin lönebildning, anser Niclas Magnusson.

– Vi har en tendens att vara försiktiga i lönesättningen för att, efter ett tag, i stället vilja komplettera lönen med en ”särskild satsning”. Jag anser att det är mer logiskt att arbeta med en genomtänkt lönebildning när det gäller alla anställda, även de civila. Ingångslöner ska vara rätt från början så att särskilda satsningar inte behövs.

Niclas Magnusson utvecklar sina tankar och inkluderar även Försvarsmaktens civilanställda i resonemanget.

– Vi behöver också hitta sätt att hantera hur det ska märkas när en anställd – civil eller militär – växer inom samma befattning, när personen helt enkelt tar ett större ansvar. Där skulle jag gärna se en utveckling i hur vi lönebildar, säger han och försäkrar att detta är en fråga han kommer lyfta inom ramarna för sin nya roll.

250808_petblo05_niclasmagnusson_grön

Niclas Magnusson vill se en annan och mer genomtänkt lönebildning för flygteknikerna.

Foto: Försvarsmakten

Fakta

Niclas Magnusson

Gör: Brigadgeneral och ställföreträdande flygvapenchef.

Bor: Uppsala.

Familj: Fru och två vuxna döttrar.

Intressen: Matlagning, golf, titta på tv-­serier och läsa böcker.

Ur arkivet: