Senast publicerat
Senast publicerat:

Hur känns det?

Stefan Morin, Förbundsordförande
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Så var Officersförbundets nionde förbundsmöte avslutat. Den 14–16 november samlades över 100 ombud från lokalföreningarna tillsammans med hedersmedlemmar, förbundsstyrelse och kanslipersonal för att sätta kursen framåt.

Under dagarna genomfördes bland annat påverkanstorg där alla motioner och propositioner diskuterades och alla delegater hade möjlighet att yttra sig och lämna förslag. En process som skapar öppenhet och förankrade beslut. Ett annat mycket viktigt och trevligt inslag under förbundsmötet var val av nya hedersmedlemmar och uppmärksammandet av medaljörer och stipendiater. 

På torsdag eftermiddag, när alla besluten var fattade, fick vi med oss ett nytt fackligt program, förändrade stadgar och en ny styrelse. Stort grattis till er som valdes till förtroendeuppdrag! 

Jag uppskattade särskilt att ansvarigt stadsråd, försvarsminister Pål Jonson, närvarade och inte bara höll ett tal, utan tog sig tid för en frågestund. Försvarsministerns närvaro sänder en tydlig signal om vikten av att arbeta tillsammans – Försvarsmakten, politiken och arbetstagarorganisationer. Jag är övertygad om att försvarsministern fick med sig flera viktiga och bra medskick från deltagarna.

För mig personligen var givetvis höjdpunkten på förbundsmötet att väljas till ny förbundsordförande. Ett uppdrag som är både ärofyllt och stort! Nu handlar det om att snabbt sätta sig in i det nya arbetet, så att jag tillsammans med den nya styrelsen kan börja det viktiga arbetet framåt.

»Nu hoppas jag att Försvarsmakten vågar släppa nedläggningssargen och tillsammans med parterna prioritera arbetet med lön!«

Det har i skrivande stund gått ett par veckor sedan valet, och vilken är då den vanligaste frågan en nyvald förbundsordförande får? Jo, som taget ur en sportsändning: hur känns det? 

Svaret på frågan är att det känns både roligt och spännande, men också utmanande. Utmanande eftersom Försvarsmakten står inför en historisk tillväxt, en tillväxt som verkade helt osannolik för bara tio år sedan. 

För mig är det självklart att ingenting gynnar svensk försvarsförmåga mer än välutbildade, professionella medarbetare som känner sig uppskattade. Om då tillväxten ska bli den framgångssaga vi alla önskar kan den inte genomföras med materielbrister, tomma skolplatser eller en urvattnad profession. 

Nu ökar värnpliktskullarna, vi lämnar stöd till Ukraina och förbereder en Natoanslutning. Samtidigt trycks besparingskrav ner i organisationen och vakanserna skapar en tung arbetsbelastning för Sveriges kanske lojalaste yrkeskår. Då är det svårt att känna av tillväxten!

Försvarsmakten har nu möjligheten i de pågående Rals-förhandlingar att skicka tydliga signaler till personalen om kärnprofessionens värde. Officersförbundet har lämnat över flera konkreta förslag med syfte att skapa en mer relevant lönesättning. Nu hoppas jag att Försvarsmakten vågar släppa nedläggningssargen och tillsammans med parterna prioritera arbetet med lön!

Jag hoppas att du som läser detta får ett fint kommande juluppehåll med vinterlandskap och möjlighet till återhämtning. Till dig som tjänstgör över jul och nyårshelgen skickar jag en särskild tanke och ett stort tack för att du håller post.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Stefan Morin

    Helt plötsligt är sommaren här. Våren blev kort när värmen pressade upp temperaturen över tjugo-gradersstrecket. Varmare väder gör att man börjar längta efter sommaraktiviteter. Åka motorcykel, äta mjukglass eller ligga i hängmattan på landet. För mig skapar solen en vilja att komma ut i skärgården och åka båt. 

    Även Försvarsmakten vill åka båt i det vackra sommarvädret. Myndigheten vill kasta loss och låta verksamhetsnära chefer själva navigera och fatta beslut i stället för att styra allt från kajen. Det tycker jag är en mycket bra idé! 

    I nuvarande tillväxt är våra största utmaningar inom personal-, materiel- och infrastrukturområdet. Då måste de verksamhetsnära cheferna ha ett stort mandat och förtroende att fatta beslut. Vi behöver starka och trygga chefer. Chefer som är väl insatta i förbandets egna förutsättningar och kan möta en lokal arbetsmarknad eller kommun på det sättet som passar förbandet bäst. Det kan handla om att besluta om hyreskontrakt för att utöka antalet kontorsarbetsplatser eller för lagerhållning. Även tråkiga beslut som att avskilja en värnpliktigt från sin utbildning, eller nödvändiga beslut som en lön baserad på de lokala behoven men som är centralt avvikande. I dag kräver många beslut en lång resa genom förvaltningsprocesser. 

    Vi har genom åren blivit experter på att skapa rutiner, processer och bestämmelser. Något som skapar dyra och tidkrävande handläggningar

    Vi har genom åren blivit experter på att skapa rutiner, processer och bestämmelser. Något som skapar dyra och tidskrävande handläggningar. Tyvärr är det ofta plutonchefen tillsammans med flera andra chefer som i Outlook tvingas förklara för en central funktion varför verkligheten inte ser ut som kartan. Det är samma plutonchef som ska utbilda fler värnpliktiga, arbeta med Ukrainastödet eller ta emot en delegation som vill prata om Natointrädet.

    Vi har högt utbildade både taktiska officerare och specialistofficerare, låt dem fatta besluten! I dag har vi för många stödfunktioner som etablerat sig som controllers i verksamheten och står redo med pekpinnar när chefer upplevs fatta felaktiga beslut. Stödfunktionerna ska utgöra ett stöd till chefer att fatta beslut, inte ta över beslutsfattandet. I grunden handlar det om tilliten till officersprofessionen.

    När jag möter förbandschefer i organisationen förstärker de behovet av denna losskastning. Det är nästan lustigt hur överens vi alla är om hur rätt och bra det är att förbanden har ett stort eget beslutsmandat.

    Om nu alla är så överens om förträffligheten i detta, varför använder jag då ledarsidan i Officerstidningen till att skriva om det? Delvis för att jag vill berömma Försvarsmakten för ett bra beslut. Men även för att ge ett tips. Båten kommer ingenstans om inte hamnpersonalen släpper förtöjningslinorna. Min upplevelse är att försvarsmaktsledningen är tydlig. Fatta beslut, våga driv framåt! Förbandschef- erna är redo. De varvar sina motorer och försöker lämna kajen, men någonstans i organisationen står en ambitiös bryggmästare och vägrar släppa tampen. Miljörapporten saknar nämligen ett konteringsnummer. 

    Hoppas ni får en trevlig sommar och kommer ut till sjöss. Till slut.

    Ur arkivet: