Under 1900-talet fyllde reservofficerarna en funktion i krigsorganisationen som chefer i mobiliseringsförbanden vid höjd beredskap. Men efter kalla krigets slut minskade behovet av den yrkesgruppen. Nyrekryteringen avtog och under flera år utbildades inga nya reservofficerare.
– Vi slutade att utbilda reservofficerare 2003. I det nya insatsförsvaret bedömdes att behovet av reservofficerare skulle täckas av förtidsavgångna yrkesofficerare och deras främsta uppgift skulle vara att ersätta yrkesofficerare som deltog i internationella insatser, säger överstelöjtnant Lennart Ek vid Försvarsstabens genomförandeavdelning.
Efter att Rysslands militära aktiviteter började öka igen beslutades att krigsorganisationen skulle stärkas. Reservofficersutbildningen återupptogs 2012 och enligt Lennart Ek har organisationen under senare år tillförts i snitt runt 150 nya reservofficerare per år, varav cirka 100 är förtidsavgångna yrkesofficerare.
– Ungefär hälften av alla yrkesofficerare som lämnar Försvarsmakten väljer att bli reservofficerare. Helst skulle vi förstås vilja att alla yrkesofficerare som slutade blev reservofficerare, men det är svårt att bedöma vad som är en rimlig ambitionsnivå. Att 50 procent av de som slutar vill tjänstgöra som reservofficerare är kanske ganska bra, säger han.
Ungefär hälften av alla yrkesofficerare som lämnar Försvarsmakten väljer att bli reservofficerare.
Vid årsskiftet fanns det enligt Försvarsmaktens årsredovisning 7 139 reservofficerare medan organisationens behov fram till 2030 bedöms vara cirka 5 800. Men hur tjänstbarheten bland reservofficerarna ser ut är oklart. Medelåldern är 55 år och många av dem har inte tjänstgjort på tio år eller mer. Nu pågår en kartläggning för att reda ut hur många av reservofficerarna som faktiskt är tillgängliga för tjänstgöring.
– Vi tittar framför allt på två saker. Ett, är man möjlig att krigsplaceras och två, vilken kompetens har man utöver den militära. Även den som inte kan krigsplaceras kan ha en kompetens som Försvarsmakten, eller totalförsvaret för den delen, kan ha stor nytta av, säger Lennart Ek.
Han konstaterar att reservofficerare ofta är välutbildade och med höga positioner inom bland annat näringslivet. Många gånger har de också kunskaper som är efterfrågade såväl militärt som civilt.
– Reservofficerarna gör det möjligt för oss att hela tiden suga åt oss det senaste inom vissa kunskapsområden som it, teknik och cyber. Om vi själva skulle ha den kompetensen skulle vi behöva dubbelutbilda yrkesofficerare, säger Lennart Ek och fortsätter:
– Nato är i sin policy väldigt tydlig med hur man ser på reservistsystemet. Möjligheten för Nato att ligga på förmågetoppen och bli farlig för motståndaren är beroende av reservofficerarnas kompetens.
Lennart Ek säger att reservofficerare redan idag stödjer Försvarsmakten inom flera områden.
– Det finns utmärkta exempel på detta. Inte minst i Högkvarteret där vi har ett antal reservofficerare som till och från kommer in och arbetar i olika projekt.
Senast den 30 juni ska försvarsvarsgrenar och stridskrafter avrapportera till Försvarsstaben hur tillgången till reservofficerare ser ut inom respektive försvarsgren. Utifrån den kartläggningen ska Försvarsmakten analysera behovet av åtgärder för att säkerställa tillgången till reservofficerare.
