Drönare spelar en allt större roll i modern krigföring. Det nyligen framtagna systemet ”Loke” är ett resultat av utvecklingsarbete med förmågan som kallas Counter unmanned aerial system, C-UAS, där man fokuserar på hotet från obemannade luftburna system.
– Det handlar om olika lager av skydd, där det närmsta skalet exempelvis är soldaternas lätta system som kan upptäcka och till viss del påverka drönare. Sedan bygger man skyddet lager för lager, och ”Loke” är ett resultat av att man ville titta på någon form av rörligt skydd som kan följa med de markbundna delarna när man förflyttar sig från exempelvis huvudbas till sidobas, säger Kristoffer Olofsson, kommunikationschef på Upplands flygflottilj, F 16.
På bara tre månader har Luftstridsskolan, Ledningsstridsskolan och Flygstaben med stöd av Marinstaben samt Försvarets materielverk, FMV, tagit fram den nya förmågan. Målet med ”Loke” har varit att ta fram en rörlig förmåga för flygvapnets krigsförband som snabbt ska kunna upptäcka och på olika sätt bekämpa fientliga drönare.
Det handlar om att titta på vad vi redan har för system i dag som vi kan använda på nya sätt för att skapa förmåga i tid.
– I grunden handlar det om att vi behöver stärka vår förmåga och det behöver vi ha tempo i. Vi behöver hitta snabba vägar framåt utan att vi tummar på säkerheten. Flygvapenchefen pratar mycket om innovation som en krigföringsförmåga, säger Kristoffer Olofsson.
Ett delsyfte med projektet är att studera hur flygvapnet snabbare kan gå från idé till faktisk förmåga. Därför har projektet drivits som ett studieförsök inom ramen för framtida flygbaskoncept.
– Det handlar om att titta på vad vi redan har för system i dag som vi kan använda på nya sätt för att skapa förmåga i tid.
Drönarskyddet ”Loke” består dels av en mobil radarstation som upptäcker drönare och andra obemannade farkoster, dels av ett vapensystem bestående av bland annat en tung kulspruta och en kulspruta 58. Själva vapensystemet sitter vanligtvis på marinens stridsbåtar.
Drönarskyddet ”Loke” består av en mobil radarstation och ett vapensystem med både tung kulspruta och ksp 58.
Foto: Kristoffer Olofsson
– Det här vapensystemet, som vi kallar för vapenstation amfibie, kan låsa på både rörliga och stationära mål. Det kan även verka med telekrigssystem som finns monterat på samma plattform, Kristoffer Olofsson.
Systemet är skalbart och kan utökas med fler sensorer eller vapenstationer, det kan även vara aktivt under förflyttning.
– Tanken är att enkelt kunna lyfta av systemet från fordonen om man tillfälligt vill basera på fast plats.
Systemet testas nu på Norrbottens flygflottilj, F 21. Ambitionen är att förmågan ska finnas ute på krigsförbanden i slutet av året.
– Överbefälhavaren har varit tydlig med att vi har tiden emot oss nu och cheferna är tydliga med att det är ute på förbanden man kan identifiera de här genvägarna och smarta lösningarna. Ett exempel är hur vi relativt nyligen på vårt flygbaskompani på F 16 har tagit fram en mobil anläggning för att blanda det halkbekämpningsmedel som används på flygbanorna, efter att en kompanifanjunkare kommit på idén. Det är svårt för en chef högre upp i organisationen att se de här möjligheterna på samma sätt så det är viktigt att det kommer underifrån, säger Kristoffer Olofsson.
Kristoffer Olofsson
Kommunikationschef på Upplands flygflottilj, F 16.
