Senast publicerat
Senast publicerat:

Avhandling visar att utlandsveteraner klarar sig bra på den civila arbetsmarknaden

Den som varit på insats utomlands hamnar inte efter sina jämnåriga kamrater inkomstmässigt på den civila arbetsmarknaden, sett över en längre tidsperiod. Däremot kan utlandsveteraner ha svårare att få jobb den första tiden efter hemkomsten. Det visar en doktorsavhandling som publicerades i september.

Redaktionen
Mats Nyström/Försvarsmakten
Utlandstjänstgöring visar sig inte ha en negativ påverkan på jobbchanser, men direkt efter hemkomst kan det vara svårare för en veteran att få civilt arbete.

I avhandlingen studeras hur utlandstjänstgöring påverkar veteraners inkomstutveckling och möjligheter på den civila arbetsmarknaden. Studien omfattar över 11.000 individer som gjorde en eller flera insatser under åren 1993–2010. Resultaten visar att utlandstjänstgöring inte har någon negativ inverkan på en karriär i det civila. Vid uppföljningstidens slut nio år efter hemkomst låg utlandsveteranerna på ungefär samma inkomstnivå som kontrollgruppen.

– Det var lite överraskande, säger Peter Bäckström, förste forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut som skrivit avhandlingen. Jag tänkte nog att man skulle sett en viss negativ effekt av att de hade varit borta istället för att stanna hemma och plugga eller jobba, men så var det inte. Kanske är det ett tecken på att man värderar utlandstjänstgöring som en arbetslivserfarenhet i klass med andra.

Men direkt efter hemkomst kan det vara besvärligare för en utlandsveteran att få ett civilt jobb. I en av avhandlingens delstudier tittade Peter Bäckström närmare på den grupp veteraner som tjänstgjorde i Bosnien under Balkankriget. Den visade att de veteraner som varit i Bosnien i början av 1990-talet hade svårare att få jobb de första ett till två åren efter hemkomst än individerna i kontrollgruppen.

– Resultaten är nog snarare kopplade till samhällsekonomin, än att folk mådde dåligt och drabbades av ohälsa och sjukskrivningar. De kom hem mitt under nittiotalskrisen och att då börja söka jobb efter att ha varit borta från arbetsmarknaden under en längre tid var nog inte så lätt, säger Peter Bäckström.

Inkomstskillnaderna mellan Bosnienveteranerna och kontrollgruppen minskade efter de första två åren för att med tiden försvinna helt.

Liknande läsning:

– Men man ska komma ihåg att de här resultaten visar vad som sker på en kollektiv nivå och ska inte tolkas som att enskilda veteraner inte behöver stöd. Vi vet att enskilda veteraner kan drabbas av såväl fysiska skador som psykisk ohälsa och där behöver Försvarsmakten och övriga samhället fortsätta att stödja, säger Peter Bäckström.

Avhandlingen heter ”Empiricial Empirical essays on military service and the labour market”. Disputaitonen hölls den 8 september vid Umeå universitet.

Peter Bäckström, FOI.
Peter Bäckström, FOI.
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: