Senast publicerat
Senast publicerat:

Att vara förhandlingspart

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Sommaren är på väg och många av oss sitter på kvällarna och försöker planera sommarens aktiviteter. Ett pussel i sig. Familjens olika viljor ska kompromissas och till slut ska en plan gälla. I den bästa av världar går ingen ut som enskild vinnare men inte heller någon som förlorare. Målsättningen är en svensk medelväg. Där kompromissen är viktig för att inför nästa sommar återigen kunna ha en god diskussion. Skulle någon i familjen enskilt tvinga igenom sin åsikt blir det svårt att få gehör nästa gång.

En scen som kan jämföras med avtalsförhandlingar. I årets Rals är förväntningarna stora från medlemmarna, och vi känner givetvis av detta. Samtidigt har Försvarsmakten i flera kanaler redan innan förhandlingarna startat, låtit meddela sitt ställningstagande. Det blir inga lönesatsningar. Det så kallade ”märket” gäller. 

Officersförbundets yrkanden finns med som en bilaga till detta nummer av Officerstidningen. Där kan du bland annat läsa att vi yrkar på satsningar för kompetensdjup, ökade tillägg och förbättringar vid utlandsarbete. Yrkandena är Officersförbundets ställningstagande i vad vi tycker behövs för att göra militärt arbete mer attraktivt, och för att uppnå en mer proportionerlig ersättning för det arbete som genomförs.

Veckan innan påsk försökte personaldirektören ge en arbetsgivarsyn på lönenivåerna i Försvarsmakten.

Tyvärr verkar Försvarsmaktens företrädare inte vilja vara lika tydliga med vad de vill. Varför producerar inte Försvarsmakten en liknade broschyr och skickar ut till sina medarbetare med Försvarets Forum? 

Veckan innan påsk försökte personaldirektören ge en arbetsgivarsyn på lönenivåerna i Försvarsmakten genom att replikera på min debattartikel i Aftonbladet. En replik som skapade stor debatt. Många medlemmar blev upprörda och kände inte alls igen sig i beskrivningen. För mig var det som skavde mest att personaldirektören jämförde äpplen med päron. Tillägg är en ersättning för att arbetstagaren ger arbetsgivaren mer av sin fritid. Det är inte relevant i en diskussion om adekvata och attraktiva löner. Punkt.

Ur repliken kom dock något mycket positivt. Debatt och medlemsengagemang! Trycket på Försvarsmakten i lönefrågan ökade stort. Det är välkommet och bra. 

Ibland får förbundet kritik för att vi inte lyckats få upp lönerna mer. Kritik vi givetvis måste lyssna på och ta till oss. I den diskussionen är det också viktigt att hörsamma ett par saker.

1. Det är Försvarsmakten som beslutar om lön. Det är alltså ytterst din chef som ska motivera din lön och svara på hur du kan utveckla den.

2. Officersförbundet består av över 20.000 medlemmar. Det är vi tillsammans som är Officersförbundet. Förbundets förtroendevalda, våra kollegor, arbetar varje dag med att påverka arbetsgivarens syn på lön. Jag är stolt över det arbete som våra förtroendevalda gör för oss alla. 

Jag uppmärksammar även att tariff-löner har föreslagits som ett bättre alternativ än individuella löner. Löneutvecklingen för vårt medlemskollektiv skulle inte gynnas av tariffer. Ett system som nästan kan beskrivas som en planekonomi utan hänsyn till hur medlemmarna presterar, är inte lösningen. Förbundets grundsyn är att prestation ska löna sig. Individuella löner skapar rättvisare löner. Problemet är inte systematiken utan viljan till efterlevnad.

Avslutningsvis önskar jag er alla en trevlig sommar. Tack till er som tjänstgör när övriga återhämtar!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Stefan Morin

    Det är något särskilt med samtal som börjar i det lilla och snabbt växer till något större. En fråga om vab, en flytt eller en partner som byter jobb. En diskussion om vem som hämtar när övningen drar ut på tiden. Det är vardag för många av våra medlemmar.

    Och det är också där, i det vardagliga, som Försvarsmaktens attraktivitet avgörs på riktigt. Vi pratar ofta om löner, villkor och personalförsörjning – och det ska vi fortsätta göra. Men om Försvarsmakten menar allvar med att vara en attraktiv arbetsgivare räcker det inte att diskutera ersättning. Vi måste också prata om hur livet faktiskt ser ut för den som valt att arbeta i Försvarsmakten.

    Föräldraskap, karriär och likabehandling är inte sidofrågor. Det är kärnfrågor. Försvarsmakten har länge arbetat med dessa frågor, och ambitionen är tydlig. Men i våra möten med medlemmar ser vi att det inte räcker.

    Vi möter medlemmar som tackar nej till utveckling därför att det inte går att förena med familjeliv – till exempel nivåhöjande utbildningar som innebär central placering. Vi möter kompetenta individer som avstår internationell tjänstgöring för att villkoren inte tar höjd för livet utanför tjänsten, och vi ser hur karriärvägar i praktiken formas av tillgänglighet snarare än kompetens.

    Försvarsmakten ställer höga krav på sina medarbetare. Det är rimligt. Men då måste också arbetsgivaren skapa förutsättningar som håller över tid.

    När kraven på tillgänglighet ökar får det konsekvenser i privatlivet. Frånvaron skapar ofta en mindre jämlik situation i hemmet, där partnern får ta ett större ansvar. Vi har förståelse för behovet av tillgänglighet. Men om ambitionen är att höja den ytterligare måste vi också väga in vad det innebär för individen och familjen. Det behöver finnas tydliga ramar för hur mycket tid arbetsgivaren kan ta i anspråk, och fungerande kompensationsledighet. Inte bara för individens återhämtning, utan också för att skapa balans och jämlikhet i privatlivet. Annars riskerar kostnaden att flyttas från organisationen till familjen.

    En lyckad tillgänglighet kräver att även familjen känner att det fungerar med en anställning i Försvarsmakten.

    Det här påverkar inte bara individen och familjen, utan också verksamheten. När kompetens inte tas tillvara fullt ut, eller när medarbetare avstår utveckling, påverkar det hur organisationen utvecklas över tid. I en växande försvarsmakt behöver fler kunna bidra fullt ut.

    Likabehandling handlar därför också om att säkerställa att kompetens används på bästa sätt. Det ställer krav på hur vi organiserar arbetet. Planering måste ge framförhållning, karriärvägar gå att kombinera med ett liv utanför tjänsten och chefer ha mandat att göra hållbara avvägningar.

    Försvarsmakten ställer höga krav på sina medarbetare. Det är rimligt. Men då måste också arbetsgivaren skapa förutsättningar som håller över tid. Annars riskerar vi att tappa både kompetens och förtroende.

    Ett hållbart yrkesliv är inte en sidofråga. Det är en strategisk fråga för hela myndigheten. För Officersförbundet är detta tydligt. Vi kommer att driva på för förändringar som gör att fler kan – och vill – stanna, utvecklas och ta ansvar.

    Det är så vi bygger en stark profession.

    Och det är så vi bygger en försvarsmakt som håller – även när livet händer.

    Ur arkivet: