Vad är det viktigaste i beslutet om ett utbyggt artilleri?
– Att det är just en utbyggnad. Vi är i behov av en kvantitativ och kvalitativ tillväxt av svenskt artilleri.
Saknas något i propositionen?
– Ja, så klart. Det naturliga är en mer långskjutande eldförmåga, normalt raketartilleri. Men jag är ganska trygg i att om vi levererar det som är beställt först och samtidigt påbörjar en intern kompetensutveckling mot vad det skulle innebära att också hantera raketartilleri så kan vi med visst hopp se framtid även på det området.
Är det rätt att behålla Archer?
– Ja, det är ett utmärkt system och det finns stora fördelar med att behålla det som grund, här har man alltifrån utbildningskompetens till logistik och underhåll på plats.
Vilken är den största utmaningen framöver?
– Naturligtvis personalförsörjningen, utbyggnaden av artilleriet är ett välkommet beslut som långsiktigt är strategiskt tydligt och avgörande och rätt. Men kortsiktigt innehåller det utmaningar. Där är det en stor framgång att vi nu återetablerar artilleriutbildningen i syd.
Chefen A 9 har lagt ett förslag till organisation för funktionen. Är det troligt att det blir så?
– Det här är en funktion som är viktig för hela armén, därför vill jag att samtliga regementschefer i arméns chefsgrupp ska få lov att yttra sig. Men det är ett bra och tydligt förslag att utgå ifrån, en bra grund.
Och så vill du att chefen A 9 får en ny tillikabefattning?
– Ja, jag vill att chefen i Boden blir artilleriinspektör och därmed har ett sammanhållande ansvar för funktionens utveckling inom hela armén. Att det finns en artilleriinspektör är viktigt även för det internationella samarbetet. Vi har möjlighet att, med främst Norge och Finland, nyttja varandras system. I framtiden ska man kunna tala om var man vill ha elden och så ska systemen sömlöst stödja varandra.
Regementschefens förslag på artilleriorganisation:
I försvarspropositionen står att Bergslagens regemente A 9 ska ansvara för utbildning av två till tre artilleribataljoner, tillhörande bland annat brigaderna i södra Sverige. Men överste Magnus Ståhl har presenterat ett annat förslag för arméchefen, som han menar ger en bättre helhetsbild.
Förslaget innebär kortfattat att tyngdpunkten för utbildning ska vara i Boden, som ska stå för ledning och vara kompetenscentrum. Och att man både i Boden och Kristinehamn ska kunna utbilda artillerister som kan jobba på samtliga nivåer: brigad-, stridsgrupps- och divisionsnivå.
– Man kan tycka ”är det inte smartare att utbilda P 7:s brigad i södra Sverige och divisionsartilleri på plats här uppe i Boden”? Jo, geografiskt, men då får man inte den bästa utvecklingen av officerskåren för de kan inte jobba på alla tre nivåer.
» Man måste skilja på var man utbildar och tränar, och vart man utgångsgrupperar vid händelse av krig. «
Det Magnus Ståhl föreslår handlar om att bataljonerna tillhörande 19:e och 7:e brigaden, samt kompaniet tillhörandes Livgardesbrigaden och en divisionsartilleribataljon organisatoriskt skulle få sin bas i Boden.
I Kristinehamn skulle bataljonen tillhörande 4:e brigaden, kompaniet tillhörande Gotland samt en divisionsartilleribataljon hamna.
– Man måste skilja på var man utbildar och tränar, och vart man utgångsgrupperar vid händelse av krig. Vi grundutbildar inte artillerister på Gotland, det är bättre att de få artilleristerna utbildas i storheten här med verkstad, skjutfält och teknik. Chefen P 18 får ett artillerikompani i krig, som då har fått de allra bästa förutsättningar att utföra sitt uppdrag.
