Senast publicerat
Senast publicerat:

Arméchefen: »Vi är i behov av en tillväxt av svenskt artilleri«

Tillväxt inom svenskt artilleri är ett strategiskt måste – och i framtiden behövs såväl långskjutande eldförmåga som sömlöst fungerande internationella samarbeten. Det säger arméchef generalmajor Karl Engelbrektson.

Redaktionen
Försvarsmakten
Arméchef Karl Engelbrektson.

Vad är det viktigaste i beslutet om ett utbyggt artilleri? 

– Att det är just en utbyggnad. Vi är i behov av en kvantitativ och kvalitativ tillväxt av svenskt artilleri.

Saknas något i propositionen?

– Ja, så klart. Det naturliga är en mer långskjutande eldförmåga, normalt raketartilleri. Men jag är ganska trygg i att om vi levererar det som är beställt först och samtidigt påbörjar en intern kompetensutveckling mot vad det skulle innebära att också hantera raketartilleri så kan vi med visst hopp se framtid även på det området.

Är det rätt att behålla Archer?

– Ja, det är ett utmärkt system och det finns stora fördelar med att behålla det som grund, här har man alltifrån utbildningskompetens till logistik och underhåll på plats.

Vilken är den största utmaningen framöver?

– Naturligtvis personalförsörjningen, utbyggnaden av artilleriet är ett välkommet beslut som långsiktigt är strategiskt tydligt och avgörande och rätt. Men kortsiktigt innehåller det utmaningar. Där är det en stor framgång att vi nu återetablerar artilleriutbildningen i syd.

Chefen A 9 har lagt ett förslag till organisation för funktionen. Är det troligt att det blir så?

– Det här är en funktion som är viktig för hela armén, därför vill jag att samtliga regementschefer i arméns chefsgrupp ska få lov att yttra sig. Men det är ett bra och tydligt förslag att utgå ifrån, en bra grund.

Och så vill du att chefen A 9 får en ny tillikabefattning?

 – Ja, jag vill att chefen i Boden blir artilleriinspektör och därmed har ett sammanhållande ansvar för funktionens utveckling inom hela armén. Att det finns en artilleriinspektör är viktigt även för det internationella samarbetet. Vi har möjlighet att, med främst Norge och Finland, nyttja varandras system. I framtiden ska man kunna tala om var man vill ha elden och så ska systemen sömlöst stödja varandra.

Regementschefens förslag på artilleriorganisation: 

I försvarspropositionen står att Bergslagens regemente A 9 ska ansvara för utbildning av två till tre artilleribataljoner, tillhörande bland annat brigaderna i södra Sverige. Men överste Magnus Ståhl har presenterat ett annat förslag för arméchefen, som han menar ger en bättre helhetsbild.

Liknande läsning:

Förslaget innebär kortfattat att tyngdpunkten för utbildning ska vara i Boden, som ska stå för ledning och vara kompetenscentrum. Och att man både i Boden och Kristinehamn ska kunna utbilda artillerister som kan jobba på samtliga nivåer: brigad-, stridsgrupps- och divisionsnivå.

– Man kan tycka ”är det inte smartare att utbilda P 7:s brigad i södra Sverige och divisionsartilleri på plats här uppe i Boden”? Jo, geografiskt, men då får man inte den bästa utvecklingen av officerskåren för de kan inte jobba på alla tre nivåer.

» Man måste skilja på var man utbildar och tränar, och vart man utgångsgrupperar vid händelse av krig. «

Det Magnus Ståhl föreslår handlar om att bataljonerna tillhörande 19:e och 7:e brigaden, samt kompaniet tillhörandes Livgardesbrigaden och en divisionsartilleribataljon organisatoriskt skulle få sin bas i Boden.

I Kristinehamn skulle bataljonen tillhörande 4:e brigaden, kompaniet tillhörande Gotland samt en divisionsartilleribataljon hamna.

– Man måste skilja på var man utbildar och tränar, och vart man utgångsgrupperar vid händelse av krig. Vi grundutbildar inte artillerister på Gotland, det är bättre att de få artilleristerna utbildas i storheten här med verkstad, skjutfält och teknik. Chefen P 18 får ett artillerikompani i krig, som då har fått de allra bästa förutsättningar att utföra sitt uppdrag.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Teknisk förmåga har blivit ett allt viktigare maktmedel när konkurrensen mellan USA, Kina och andra stormakter hårdnar. På uppdrag av Försvarsdepartementet har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, undersökt hur EU agerar inom additiv tillverkning.

    Maria Widehed
    3D-tillverkning
    3D har varit en möjliggörare när 71:a bataljonen har installerat ny teknik i gamla fordon.

    Foto: Felix Sundbäck/FM

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

    När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i flera år pekat på möjligheten med frontnära 3D-tillverkning.

    I en artikel från 2019 beskriver FOI ett exempel från insatsen i Mali. Nederländska förband upptäckte att deras fyrhjulingar behövde fästen för GPS-mottagare på styret. Några färdiga fästen fanns inte att tillgå. Förbandet tog istället fram en skiss som skickades hem till en nederländsk forskningsorganisation. Där gjordes en digital modell som skickades tillbaka till Mali, där fästet kunde skrivas ut på en relativt enkel 3D-skrivare. Hela processen tog några dagar.

    I FOI:s rapport ”Militärteknik 2045” beskrivs additiv tillverkning som en teknik som redan nått hög teknisk mognad för vissa komplexa komponenter. 

    Anders Schröder

    Anders Schröder

    Analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys

    För Anders Schröder, analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys, är tekniken intressant både som militär förmåga och ur industriellt perspektiv.

    – 3D-tillverkning är ett exempel som belyser trenden som varit de senaste tio åren, där teknologier med dubbla användningsområden blir allt viktigare och där de traditionella försvarsföretagen inte ensamma kan driva utvecklingen på samma sätt. Industripolitik, ekonomisk politik och försvarspolitik glider ihop allt mer, säger han och fortsätter:

    – För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    Anders Schröder är en av författarna bakom en ny FOI-rapport som har granskat vilka konkreta åtgärder EU vidtar för att stärka sin position inom additiv tillverkning. Resultatet är tydligt: EU har framför allt fokuserat på att skydda det som redan finns.

    – Det vi kommer fram till är att EU är ganska duktiga på att skydda europeisk industri, men vi ser mindre aktivitet när det kommer till främjandeåtgärder och samverkan. Det finns en oro för att Europa kan hamna efter.

    Det defensiva arbetet handlar rent konkret bland annat om forskningsfinansiering, regler för utländska investeringar och uppköp samt arbete med tekniska standarder.

    EU har pekat ut additiv tillverkning som strategiskt viktig för unionens ekonomiska säkerhet. Någon EU-gemensam strategi finns dock inte, trots att unionen har tagit fram en sådan inom exempelvis AI-området. I USA och Storbritannien har man däremot tagit fram försvarsinriktade strategier för 3D-tillverkning. USA och Kina är ledande inom 3D-utvecklingen. Teknisk kompetens och kontroll över värdekedjor har blivit en del av staters maktmedel, konstaterar Schröder.

    – Krig är det ultimata verktyget. Men det finns många andra sätt att påverka, som genom kontroll över ny teknik.

    FOI:s slutsats är att EU behöver göra mer för att omsätta ambitionen om en stark teknisk position i faktisk förmåga.

    – Vi konstaterar att det här är ett område där det kanske är lite mer snack än verkstad, i alla fall när det gäller det proaktiva. Om man tycker att det här är viktigt behöver man också ta fler initiativ.

    Ur arkivet: