Senast publicerat
Senast publicerat:

Central instruktion för personlig utrustning har fastställts

Försvarsstaben har tagit fram en central styrning för vilken utrustning som anställda får köpa in privat och använda i tjänsten. Syftet är att skapa tydlighet och samtidigt ge utrymme för individuell anpassning, utan att tumma på säkerhet eller Försvarsmaktens enhetliga uttryck. Det säger brigadgeneral Claes Isoz vid Försvarsstabens stödenhet.

Josefine Owetz
"Direktivet skapar en större trygghet i verksamheten. Det ska vara tydligt att det här är okej och accepterat, både för chefer och medarbetare", säger brigadgeneral Claes Isoz.

Foto: Kollage

Det har länge förekommit att anställda i Försvarsmakten har kompletterat sin personliga utrustning med privat inköpta produkter, trots att det enligt uniformsreglementet inte har varit tillåtet. Nu har Försvarsstaben för första gången fastställt en central instruktion som reglerar hur anställda får anpassa sin utrustning med egeninköpta persedlar.

– Det är bra att vi nu har stadfäst från Högkvarteret vad som är okej och vad som gäller. Vi vet att anställda köper viss utrustning och nu behöver de inte känna att de går emot systemet, säger brigadgeneral Claes Isoz, som fram till årsskiftet var materielområdesansvarig chef för logistikmateriel där området personlig utrustning ingår, på Försvarsstabens stödenhet.

Instruktionen möjliggör för anställda att göra avsteg inom vissa utrustningsområden, exempelvis kängor, handskar, underställ, stridsbälten, fickor till stridsväst och skyddsglasögon.

Vi vill öka flexibiliteten till anpassning för personlig utrustning där man som individ ser att det finns ett behov.

– Vi vill öka flexibiliteten till anpassning för personlig utrustning där man som individ ser att det finns ett behov, kanske handlar det om att man vill göra ett bättre jobb än vad man kan med den materiel som finns. Vi vill tillmötesgå det, säger Claes Isoz och fortsätter:

– Direktivet skapar en större trygghet i verksamheten. Det ska vara tydligt att det här är okej och accepterat, både för chefer och medarbetare.

Medarbetare som vill använda privat införskaffad personlig utrustning i tjänsten ansvarar för att den uppfyller vissa fastställda krav. Utrustningen ska bland annat ha dämpad infraröd signatur, sakna passiv RFID-tagg och inte avvika väsentligt i färg eller visuellt uttryck från ordinarie materiel.

Den enskilde ska kunna påvisa att utrustningen uppfyller kraven och chefer i linjen ansvarar för att kontrollera och godkänna utrustning före användning.

Liknande läsning:

– Som anställd får man prata med leverantörer och återförsäljare som säljer utrustningen och be dem beskriva vilka förmågor som de har på produkterna. Sedan är det inte ovanligt att Försvarsmakten köper materiel från leverantörer som soldaterna köper utrustning från, säger Claes Isoz.

Den egeninköpta materielen ska också fungera tillsammans med Försvarsmaktens tilldelade utrustning utan att skyddsnivå och funktion försämras. Vid osäkerhet kring om utrustningen uppfyller kraven ska den kontrolleras av lägst avdelnings- eller kompanichef innan inköp sker, framgår av styrningen.

kollage2

En drivkraft bakom privata inköp är upplevelsen av brister i befintlig materiel, inte minst vad gäller bärsystem och fickor till stridsväst.

Foto: Kollage

Utrustningsområden som inte är tillåtna att göra avvikelser från är kroppsskydd, hjälm och vapentillbehör samt yttre uniformspersedlar.

– Vi har valt att undanta de typiska plaggen som definierar vad en uniform är för något, som jacka, vapenrock och fältbyxa, de kamouflageklädda plaggen. ÖB vill inte ha en försvarsmakt som väsentligt avviker från ett uniformt utseende.

Under det senaste året har det fattats flera beslut om lokala instruktioner för vilka avsteg som får göras och vilken utrustning som personalen får köpa in privat och använda i tjänsten; bland annat på Luftvärnsregementet och Markstridsskolan.

Vi är öppna för att justera när vi ser hur instruktionen tillämpas i praktiken.

Chefen för respektive organisationsenhet ska nu säkerställa att det finns en lokal instruktion som utgår från det nya centrala direktivet. Några lokala avsteg från den centrala instruktionen får inte göras, däremot kan chefen begränsa vad som tillåts inom sitt förband.

– Vi vill öka flexibiliteten, men det måste ske under ordnade former. Den som är verksamhetsansvarig ska säkerställa att det finns lokala instruktioner och att kraven i den centrala instruktionen följs, säger Claes Isoz.

Han betonar att detta är första utgåvan av instruktionen och att det kan bli revideringar framöver.

– Vi kommer att samla in synpunkter. Med tiden, om det blir snart eller senare beror på behovet, kan det bli läge att göra revision på instruktionen. Det är vi öppna för. Vi har inte murat fast oss i sten på något vis. Vi är öppna för att justera när vi ser hur instruktionen tillämpas i praktiken.

Fakta

Utrustningsområden i instruktionen

Utrustningsområden där avsteg får göras: Kängor, handskar, stridsbälte, fickor till kroppsskydd och stridsväst, mössa, buff, t-shirt, värmetröja, underställ, skyddsglasögon, utrustning som tidigare ingått i MKOK 507 Personlig utrustning.

Utrustningsområden där avsteg inte får göras: ytterplagg (fältjacka/byxa, skalplagg eller motsvarande) vapen­tillbehör, stridsväst, kroppsskydd/skyddsväst, hjälm, fältmössa och hörselskydd.

Den egeninköpta utrustningen får inte användas i situationer där verksamhetssäkerheten kräver utrustning som har ett beslut om användning. Vid kaserntjänst samt formell och ceremoniell verksamhet gäller Försvarsmaktens uniformbestämmelser utan undantag.

All privat införskaffad utrustning bekostas av den enskilde och ersätts inte av Försvarsmakten vid förlust eller skada.

Källa: Instruktion för privat införskaffad personlig utrustning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens forskningsbudget har mer än fördubblats på bara några år och nu ökar sam­­arbetet med civila lärosäten för att stärka kunskaps­utvecklingen ytterligare. Överstelöjtnant David Bergman, själv disputerad officer, är forskningschef i Försvarsmakten sedan den 1 september 2025.

    Linda Sundgren
    David Bergman
    Forskningssamarbetet med civila universitet och högskolor ökar, berättar David Bergman.

    Foto: Filip Erlind

    Hur har det första året som forskningschef varit?

    – Jättespännande. Hög belastning. Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar. Generalläkarens forskningsmänniskor vill prata om dammpartiklar i lungor efter prolongerad ökenexponering, Undsäk och kryptologerna vill prata kvantsäkra kryptosystem och rymdgänget vill prata om friktionskoefficient vid atmosfäriskt återinträde. Det är extremt många roliga och intressanta områden, men det är mycket att sätta sig in i för att kunna prata vältaligt om dem.

    Förutsätts du själv ha koll på alla olika forskningsområden?

    – Nej, det kan jag ju inte men jag är jättestolt över att ha extremt kompetenta människor som jag arbetar med. Under mig finns 25 Fot-områden, alltså forsknings- och teknikutvecklingsområden, som är funktionellt indelade. Vi har såklart marksystem, flygsystem, marinsystem, rymdsystem och cybersystem. Sedan har vi också Undsäk som ligger under Must. Vi har försvarsmedicin som sköts av generalläkaren och CBRN som sköts av skyddscentrum och så vidare. För varje område finns en utsedd ordförande, men jag jobbar nära dem och vi har regelbundna avstämningar. Min uppgift som forskningschef är att ansvara för den kunskapsbyggande delen av forskning och utveckling. Forskningschefen är också ansvarig för doktorander och disputerade i myndigheten.

    Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar.

    Genom åren har det riktats en del kritik mot Försvarsmakten för bristande förmåga att ta hand om disputerade officerares kompetens. Hur tycker du att Försvarsmakten sköter den uppgiften?

    – Vi har historiskt inte varit bra på det här, och ironiskt nog har det som jag klagat på i alla år nu blivit mitt problem att lösa. 1993 inrättades ÖB:s doktorandprogram. Ambitionen var god, men det fanns inte någon riktig styrning och ibland hamnade forskningen väl långt ifrån den militära kontexten. Man visste heller inte vad man skulle ha disputerade officerare till. Sedan har vi haft doktorandprogram på Försvarshögskolan ett tag, men världen är större än FHS. Nu är vi ändå ett drygt 50-tal officerare med forskarutbildning i organisationen och försvarsgrenarna har sina egna disputerade forskningschefer, även om den befattningen i armén just nu är vakant. Vi befolkar organisationen och äger den, en befattning i taget. Jag är inte på något sätt nöjd, men jag är oerhört stolt över att vi är så många som vi ändå är.

    Du är själv disputerad officer och doktorerade 2021 inom området stresspsykologi. Vad betyder det för den befattning du har idag?

    – Du måste vara forskare för att kunna leda andra forskare. Det är extremt många områden att sätta sig in i snabbt och det kräver att du har förståelse för hur det akademiska systemet fungerar. Jag blir också ofta rådgivande och det dyker hela tiden upp frågor om vad vetenskapen säger om ditt eller datt. Många gånger har vi bra forskning och då kan jag ge ett faktaunderlag som bygger på vetenskap och inte så mycket på känslor. Man behöver också ha en förståelse för hur den akademiska friheten fungerar kontra den ibland nödvändiga sekretessen. Det enklaste sättet att förklara det på är att jag kan prata både militäriska och akademiska. Å ena sidan måste jag vara en erfaren officer för att kunna förklara för ett civilt lärosäte vad som är relevant ur ett militärt perspektiv. Å andra sidan måste jag vara en meriterad forskare och förstå etikprövningsansökan och friheten att ingå publiceringar för att kunna föra samtal med Vetenskapsrådet om ansvarsfull internationalisering.

    Och ansvarsfull internationalisering, vad innebär det?

    – Civila lärosäten bygger alltid på öppenhet. Det är så vi bygger kunskap och transparens. Vi ska kunna granska och kritisera det som publiceras för att utvecklas framåt, och det bygger på den villkorslösa öppenheten. Men det fungerar bara så länge alla länder respekterar öppenheten och inte utnyttjar den ensidigt för sin egen förmågeutveckling. Det här har lärosätena nu börjat upptäcka och det är det som kallas ansvarsfull internationalisering. Dela med dig så mycket som möjligt, men dela inte med dig av alla dina forskningsrön till exempelvis Kina gratis. Annars finns risken att vi bygger ett annat lands förmågeutveckling med våra forskningsresurser. Inom Försvarsmakten är det inget konstigt att hantera sekretess, men för den civila forskningsvärlden går det stick i stäv med deras principer. Vetenskapsrådet gav förra året ut riktlinjer för ansvarsfull internationalisering. Nu har de fått i uppdrag av regeringen att titta på om det finns särskilda tekniker som vi bör skydda genom lag. Jag tror att det är bra. En fullständig sekretess hade varit katastrofal. Vi måste sprida kunskapen för att bygga trovärdighet, men en viss kontroll kan vara nödvändig.

    David Bergman

    Den öppenhet som allmänt råder inom forskning måste hanteras med viss försiktighet i den militära kontexten, menar David Bergman.

    Foto: Filip Erlind

    Hur står sig den svenska försvarsforskningen i en internationell jämförelse?

    – Vi står oss bra i Sverige och vi har en historik på området. Efter andra världskriget upptäckte vi att vi behövde försvarsforskning och började bygga upp dåvarande FOA (Försvarets forskningsanstalt, red. anm), Militärpsykologiska institutet och Flygtekniska försöksanstalten. Det lade grunden för FOI och FMV som kom sedan, och på nittiotalet började vi forskningsstyra dem mer och tala om vilka områden som vi ville ha beforskade. Nu är vi på väg in i tredje generationens forskning där vi börjar utveckla förband som kan utveckla själva och vi ser också en större innovationskraft nere på förbanden. Samtidigt är de 80 år av kunskapsuppbyggnad som FOI bidragit med och den organisatoriska kunskap som kommer därifrån är oersättlig. Många andra länder saknar försvarsforskningsmyndigheter. De är helt beroende av civila lärosäten för sin utveckling och då spelar det ingen roll hur mycket pengar du slänger på dem, de kommer ändå inte kunna komma fram med den kunskap som vi har tillgång till. Vi ligger konsekvent på topp tio i världen på Akademiskt frihetsindex och på Innovationsindex, vilket är väldigt bra. Vi saknar inte problem, men vi har alla förutsättningar att lösa dem.

    Hur stor är Försvarsmaktens forskningsbudget?

    – Vi har 1,5 miljarder i år och vi går mot 2 miljarder de kommande åren. Det kan jämföras med de 600 miljoner som vi var nere på under svältåren på den eviga fredens tid. Då var det nätt och jämnt att vi kunde hålla FOI levande och få inser nog hur nära det var att Rysslandsforskningen helt lades ner. Men vi lyckades hålla liv i den mest kritiska kompetensen, och det är guld värt idag. Att bygga upp den sortens kompetens tar en halv livstid och sedan har du en halv livstid att nyttja den. Nu kan vi istället vidmakthålla och fortsätta låta våra försvarsmyndigheter göra det de är bra på.

    Från vilka institutioner beställer Försvarsmakten sin forskning?

    – Huvuddelen av forskningen beställs från våra försvarsmyndigheter: Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarets materielverk. Men vi vänder oss allt oftare till civila lärosäten inom de områden där de är experter. Exempelvis har vi styrt om försvarsmedicin mot Karolinska institutet, eftersom det är det bästa medicinska universitetet i Sverige. Visserligen har FHS kvar några delar av försvarsmedicin hos sig, men då handlar det om hur du arbetar med sjukvårdsresurserna, inte om själva kirurgin. Igår hade jag toppmöte med företrädare för Chalmers om nästa generations 3D-printing, alltså additiv tillverkning, där de är ledande. Men det här innebär inte att våra försvarsforskningsmyndigheter kommer att få minskade forskningsanslag, det handlar om en breddning.

    Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

    Forskning handlar ju om att bygga kunskap och utveckling framåt. Vad ser du för behov av forskning kopplat till försvaret de kommande åren? 

    – Kvantteknik kommer, alltså nästa generations datorer. När vi får kvantdatorer som kan börja tänka själva, har vi då kvantsäkra kryptosystem som klarar av det hotet eller behöver vi designa om dem? Likaså sensorsystem. När vi får kvantsensorer, hur kommer det att påverka det skydd vi har? Bioteknik är en annan sak. Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

    David Bergman

    David Bergman är disputerad officer och har doktorerat inom området stresspsykologi.

    Foto: Filip Erlind

    Ur arkivet: