Senast publicerat

Senast publicerat:

DCA-avtalets förhandlagring ger möjlighet att lösa operationer

Vad är det som ska förhandslagras när DCA-avtalet med USA blir verklighet? Vapen och fordon åt ett amerikanskt förband eller bara förnödenheter som ammunition och drivmedel? Det är frågan som nu diskuteras mellan Försvarsstabens stödenhet och Eucom (United States European Command) i Stuttgart, berättar generalmajor Stefan Sandborg, chef för Försvarssmaktens stödenhet.

Anders Holmer

2025-04-16

I augusti förra året trädde det bilaterala DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) med USA i kraft. Genom det kan USA ha militär personal på plats i Sverige, förhandslagra materiel här och i större utsträckning öva tillsammans med Försvarsmakten. Tanken är, enligt den svenska regeringen, att det ska minska riskerna för ett väpnat angrepp mot Sverige genom att ge en avskräckande signal till Ryssland. Avtalet innehåller bestämmelser om den rättsliga statusen för den amerikanska styrkan, dess personal, anhöriga och leverantörer. Det handlar bland annat om straffrättslig jurisdiktion, undantag från beskattning och rätt att upprätthålla disciplinen inom den amerikanska styrkan.

Dessutom regleras frågor som tillträde till svenskt territorium, rätt att få använda vissa av Försvarsmaktens anläggningar och områden samt att få bedriva stöd för den egna styrkan och dess personal, så som marketenterier och postkontor.

Syftet är att man ska slippa krångliga administrativa processer inför varje amerikansk närvaro i Sverige. Samtidigt bygger samarbetsavtalet på Sveriges samtycke och på full respekt för svensk suveränitet, svensk lagstiftning och internationella förpliktelser, inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium. Samarbetet sker i enlighet med folkrätten.

Den kanske största skillnaden jämfört med det värdlandsstöd som ingår i Natomedlemskapet är att USA ska förhandslagra materiel i Sverige. USA har i avtalet åtagit sig att i förväg informera svenska myndigheter om vilken typ och mängd av materiel som de amerikanska styrkorna tänker transportera eller förhandslagra på svenskt territorium samt när och hur materiel ska levereras.

Även om det nu är 17 garnisons-orter som nämns är det inte säkert att alla kommer att nyttjas.

Huruvida huvudfokus ska vara förnödenheter eller utrustning till något specifikt förband, som fallet är i Norge, är inte bestämt.

– Just nu diskuterar vi med amerikanerna om olika möjligheter att förhandslagra förnödenheter som ammunition och drivmedel, som vi vet förbrukas i stora mängder. När vi fått ner det på pränt kan vi börja vidta de praktiska förberedelserna för att få allt på plats, säger generalmajor Stefan Sandborg, före detta Rikshemvärnschef som sedan drygt två år är chef för Försvarsstabens stödenhet.

– Exakt vad och hur mycket det kan bli tal om kan jag inte säga i dagsläget, eftersom inget är bestämt, förklarar han.

Liknande läsning:

Blir det ändå inte svårt att hålla lagringen hemlig med tanke på vad som kan ses från satelliter?

– Det får göras en säkerhetsskyddsanalys på varje plats, då får man väga de olika riskerna mot varandra.

I avtalet pekas 17 platser ut som lämpliga: Berga, Boden, Halmstad, Härnösand, Kiruna, Kristinehamn, Kvarn, Luleå, Ravlunda, Revingehed, Ronneby, Såtenäs, Uppsala, Vidsel, Visby, Älvdalen och Östersund. Alla är sådana som har regementen, flottiljområden eller övningsfält.

– Även om det nu är 17 garnisonsorter som nämns är det inte säkert att alla kommer att nyttjas. Dessutom kan det mycket väl bli så att vi även lagrar på andra orter, säger Stefan Sandborg.

Ett behov som han redan nu ser handlar om att lagra förnödenheter.

– Syftet med förhandlagringen är ju att skapa en möjlighet att lösa operationer. Om försörjningskedjan blir ostörd får man en robusthet tack vare det som finns lagrat i Sverige.

Tittar man på vårt västra grannland Norge har man där, ända sedan 1970-talet, erfarenhet av att lagra amerikansk militär materiel, vapen och ammunition. Enligt Forsvarets logistikkorganisasjon, som Officerstidningen varit i kontakt med, byggdes på 1980-talet stora bergrum i trakten av Trondheim för att förvara utrustning till en amerikansk marinkårsbrigad. Det handlade om allt från fordon till proviant för att 13 000 soldater skulle klara av operationer på upp till 30 dygn.

Utöver detta har US Air Force haft förhandslagring på norska flygbaser, samtidigt som US Navy lagrat två större fältsjukhus. Flera gånger har USA tagit ut materiel från bergrummen och nyttjat utrustningen skarpt, bland annat i krigen i Irak och Afghanistan. Genom åren har också beväpning och fordon varierat. Exempelvis förstärktes flottan av hjulgående Humvees 2014 med stridsvagnar av typen M1 Abrams. 2020 rapporterade dock Norges forsvarsforening att vagnarna skulle ersättas av raketartilleri av typen Himars, eftersom det ansågs effektivare med målsökande fjärrbekämpning för att hindra rysk framryckning i Norges kraftigt kanaliserande terräng.

Upplägget har hela tiden varit att norsk personal haft hand om lagren och skött underhållet av utrustningen – samt att Norge och USA delat lika på kostnaderna.

– Vi har ett väldigt nära samarbete med Norge, så vi är väl insatta i alla deras erfarenheter – både när det gäller förnödenheter och förbandsutrustning. Vi vet hur de har byggt upp sitt system, vad som har fungerat bra och hur de har utvecklat det, säger Stefan Sandborg.

På frågan om Sverige ska ha samma upplägg som i Norge, svarar han:

– Vi är ännu inte nere på den detaljnivån. Vi tittar fortfarande på vilken sorts förhandslagring som ger bäst effekt i Sverige.

– Man måste sudda ut nationsgränserna lite och titta på hela Norden som ett operationsområde. Om man nu har förhandlagrat utrustning för ett förband i Norge, hur kan man då komplettera det så att den styrkan får en ännu bättre uthållighet?

När bedömer du att förhandslagringen kan komma igång?

– Tidsperspektivet hänger på vad som ska lagras. För vissa saker finns det förutsättningar för att snabbt komma igång, för andra kanske det krävs byggnation och åtgärder.

Fakta

DCA-avtalet

Den svenske försvarsministern Pål Jonson och hans amerikanska motsvarighet Lloyd J. Austin III undertecknade den 5 december 2023 det bilaterala samarbetsavtalet DCA (Defence Cooperation Agreement) mellan Sverige och USA. Det möjliggör ett mer kontinuerligt samarbete genom att reglera förutsättningarna för amerikanska styrkor att verka i Sverige. Det rör sig bland annat om frågor om amerikansk militär personals rättsliga status, tillgång till baseringsområden, förhandslagring av materiel samt regler om skatt och tull. Först krävdes dock ett godkännande av riksdagen, vilket skedde den 18 juni 2024. Den 15 augusti samma år trädde DCA-avtalet i kraft.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Värdlandsstöd

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Första halvåret av 2026 har präglats av en rad beslut för marinen. Organisationen ska stöpas om, det strategiska samarbetet med Polen fördjupas ytterligare och fyra nya fregatter ska anskaffas. ”Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger”, säger marinchef Johan Norlén.

Josefine Owetz

2026-07-08

Marinchef konteramiral Johan Norlén har slagit sig ner i en av mässarna ombord på HMS Carlskrona. Det är Almedalens fjärde dag och i likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt program i Visby. Senare denna torsdag ska han bland annat delta i ett samtal tillsammans med arméchef Jonny Lindfors med temat ”Försvaret av alliansen från land och till sjöss”.

Hur är läget i marinen i juni 2026?

– Det är mycket bra. Vi är en organisation som har mycket att göra, med en fantastisk personal som sliter varje dag och gör en strålande insats. Samtidigt har vi en tydlig uppgift att lösa. Jag upplever en stor tillfredsställelse, även om jag vet att det är tufft på många håll, säger Johan Norlén.

Tempot i marinen är fortsatt högt, konstaterar han. Utöver att marinen ständigt löser sina nationella uppgifter, deltar fartyg och besättningar regelbundet i Natos verksamhet i Östersjön. Marinens operationscentral på Muskö har dagligen kontakt med CTF Baltic (Commander Task Force Baltic), den stab som leder Natos marina insatser och övningar i Östersjöregionen.

– Vi bidrar hela tiden till alliansen och har dagligen kontakt mellan våra respektive ledningscentraler. Vi har alltid fartyg ute som genomför operationer och verksamhet i olika beredskapsnivåer. Vi hade förra året, och till viss del även i år, flera fartyg som är avdelade till alliansen.

I slutet av maj fattade Johan Norlén beslut om inriktningen för marinens nya organisation och under hösten inleds införandet. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss.

– Nu börjar egentligen arbetet. Vi går in i en längre införandeperiod som samordnas med ÖB:s förändringar av den centrala ledningen. Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet. Väldigt enkelt uttryckt: vi ska göra rätt saker snarare än saker rätt.

Det senaste året har marinen också genomfört Operation Älvsnabben, ett arbete som ska ge bättre kontroll över marinens materiel.

– Det handlar om att få bättre ordning i registervården och öka vår förmåga att snabbare mobilisera om det skulle krävas. Även om vi såklart redan är ganska snabba ändå, i och med att vi har många stående förband.

En annan stor händelse under våren var beslutet att Sverige går vidare med anskaffning av fyra fregatter från Frankrike. Fartygen, som tillverkas av det franska bolaget Naval Group, ska levereras från 2030. Johan Norlén beskriver materielprojektet som en milstolpe.

– Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger. Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt.

De nya fartygen ska ge Sverige en luftförsvarsförmåga som få europeiska länder förfogar över, men marinchefen betonar att fregatterna innebär betydligt mer än luftvärn.

– Vi bygger ett avancerat luftförsvarssystem som i dagsläget bara finns i Italien, Frankrike och Storbritannien, men fregatterna stärker dessutom vår ubåtsjaktförmåga. De kommer också att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten.

Parallellt ska Visbykorvetterna moderniseras och utrustas med luftvärnsrobotsystem, de nya A 26-ubåtarna närmar sig leverans och utvecklingen av obemannade och autonoma system fortsätter.

– Vi behöver bygga en hybridmarin. Vi kommer att behöva både bemannade och obemannade system. Erfarenheterna från Ukraina och Röda havet visar att vi måste kunna hantera allt från drönare till ballistiska hot och samtidigt ha kontroll över det som händer under ytan.

Hur ser det ut med marinens personalförsörjning?

– Det går väldigt bra. Vi har fördubblat vår personalstyrka sedan 2022 i alla kategorier. Bara under förra året växte vi med 500 medarbetare. Omkring 60 procent av dem som gör värnplikten i marinen stannar kvar som anställda eller går vidare till officersutbildning.

Nästa steg handlar om att få fler att stanna kvar längre i organisationen och skapa tydliga karriärvägar, inte minst genom de möjligheter som Nato innebär, säger Johan Norlén och tar lyfter CTF Baltic som exempel. Staben ligger för närvarande i tyska Rostock, men ska flytta till Polen om något år. 2032 är planen att CTF Baltic ska ledas från Karlskrona.

– Det är ett enormt åtagande, men också en fantastisk möjlighet. CTF Baltic har en extremt viktig roll i Östersjöområdet. Att den placeras i Sverige kommer också att ge våra medarbetare möjlighet att tjänstgöra i Nato utan att lämna landet.

Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare.

Ett annat område som utökats under året är det strategiska samarbetet med Polen. Den 29 juni tecknade Polen avtal om att skaffa ubåt av typ A 26 från Saab, vilket fortsätter att fördjupa partnerskapet, konstaterar marinchefen.

– Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare. Ubåtsaffären är en liten del, vi samarbetar redan kring undervattensområdet, minröjning, ubåtsräddning och kustrobotsystem. Vårt samarbete kommer att utvecklas under många år framöver.

Som en del av överenskommelsen kommer Polen att hyra den svenska ubåten HMS Södermanland fram till dess att de nya ubåtarna levereras. Utbildning av polsk ubåtspersonal startar direkt efter sommaren och genomförs vid Första ubåtsflottiljen och Sjöstridsskolan i Karlskrona.

– Utbildningen börjar i höst och sedan kommer åtagandet att fortgå över tid i minst 10 år framåt. Vi kommer också att vara behjälpliga i utbildningar på A 26. Detta en stor möjlighet och kraftansträngning för de som är berörda.

Har du något medskick till marinens anställda?

– Jag är stolt och glad varje dag över marinens personals fantastiska insats. Jag vet att det har varit tungt och jag kan inte lova att det kommer bli en ljusning på den punkten i framtiden. Men jag önskar alla en fantastiskt trevlig sommar och välförtjänt ledighet. Jag hoppas att ni laddar batterierna och kommer tillbaka med ny kraft inför höstens uppgifter och uppdrag.