Senast publicerat
Senast publicerat:

Internrevisionen: Personlig utrustning för kvinnor kräver bättre styrning

Hanteringen av personlig utrustning för kvinnor i Försvarsmakten har brister och genomförandet av beslutade förbättringsåtgärder går trögt. På sikt kan problemen påverka antalet kvinnor i organisationen och därmed Försvarsmaktens förmåga. Det skriver myndighetens internrevision i en ny rapport.

Linda Sundgren
Kroppsskydd 23D

Foto: Caitlin Qvist/Försvarsmakten

I decennier har Försvarsmakten haft problem att tillhandahålla adekvat utrustning till kvinnlig militär personal och trots riktade utbildningsinsatser och jämställdhetsprojekt har myndigheten fortsatta bekymmer på området. Nu har Försvarsmaktens internrevision genomfört en granskning av jämställdheten inom materielförsörjningen med fokus på personlig utrustning. I rapporten som kom i oktober konstateras att myndigheten har brister på området och att medvetenheten och kunskapen om jämställdhetsintegrering behöver öka.

Enligt rapporten kan den bristande jämställdheten i förlängningen leda till färre kvinnor i Försvarsmakten, vilket i sin tur kan påverka organisationens förmåga. Ingen med ansvar i frågan vid Försvarsstabens logistikavdelning, FST Log, har tid att ställa upp på en intervju om internrevisionens rapport innan jul, men Mauro Stell som är logistikförvaltare på FST Log uppger i ett skriftligt svar till Officerstidningen att rapporten tas på största allvar.

Liknande läsning:

– Men vi lever med effekter av gamla beslut som tar tid att åtgärda. Exempelvis har det tagits fram kroppsskydd som är mer anpassade för kvinnliga former och det pågår fortsatt utveckling av underkläder där tre nya bh-modeller och nya trosor tagits fram, skriver han.

Officerstidningen inkom med 14 frågor om rapportens innehåll, men fick till svar att FST Log endast hade möjlighet att besvara tre av frågorna.

Många chefer brinner för det här när de går jämställdhetsutbildningen, men så prioriteras det ner bland alla andra uppgifter när de kommer hem

Försvarsmaktens centrala skyddsombud, Anders Salenbo är engagerad i frågan. Han tycker att det är bra att det finns en vilja att åtgärda bristerna, men han ser också problem som kan göra det svårt att hitta lösningar.

– Frågorna har väldigt hög prioritet på högre nivå, men vi måste få ut det i organisationen också. Många chefer brinner för det här när de går jämställdhetsutbildningen, men så prioriteras det ner bland alla andra uppgifter när de kommer hem, säger han.

I internrevisionens rapport lyfts jämställdhetsarbetet ”Jämför” fram. Jämför startade 2019 inom dåvarande Produktionsledningens resursproduktionsenhet på Högkvarteret. Över 4 000 avvikelser analyserades och resultaten visade att det fanns problem inom framför allt fyra områden: passform, tillgänglighet, underkläder och gravidkläder. En handlingsplan togs fram och arbetet skulle följas upp ”kontinuerligt och uthålligt tills hela handlingsplanen var implementerad”. Men internrevisionens granskning visar att så inte har skett. Genomförandet av handlingsplanen går långsamt och arbetet följs inte upp som beslutat.

– Risken är att kvinnorna tröttnar och slutar därför att de inte känner att de är viktiga för organisationen. Nu har vi en sådan positiv situation med många kvinnor som kommer till oss och vill göra värnplikten, men får de inte rätt utrustning finns risken att de blir färre och färre, säger Anders Salenbo.

Ett exempel på projekt där kvinnors behov enligt internrevisionens rapport inte tillgodosetts, är anskaffningen av det gemensamma nordiska uniformssystemet, NCU. Könsfördelningen inom projektet har varit skev. I de delar av projektet som genomförts i Sverige har kvinnor deltagit vid tester av uniformssystemet, men inga kvinnliga yrkesmilitärer var delaktiga under de berednings- och beslutsprocesser som är kopplade till beställningarna. Färre kvinnor än män kommer få rätt storlek på uniformen och kvinnor har färre storlekar i underkläder att välja bland än männen.

– Bland annat har man inte tagit fram någon uniform för den som blir gravid. I stället ska gravida lämna in sin uniform för att få den omsydd. När vi män blir lite kraftigare är det bara för oss att hämta ut en ny uniform, men det gäller tydligen inte gravida kvinnor. Det här är inget vi kan acceptera inom skyddsorganisationen, säger Anders Salenbo.

Vidare skriver interrevisionen i sin rapport att Försvarsmakten ska verka för att ett jämställdhetsperspektiv integreras i myndigheten utifrån regeringens jämställdhetspolitiska mål. Internrevisionen har inte kunnat identifiera tydliga beskrivningar eller arbetssätt för målnedbrytning inom Försvarsmakten och framhåller att ”avsaknad av mål inom jämställdhet innebär en risk för att Försvarsmakten inte omhändertar styrningen från regeringen på ett effektivt och ändamålsenligt sätt”.

I rapporten lämnas flera rekommendationer till Försvarsmakten. Chefen för internrevisionen, Anders Thunholm, vill inte ställa upp på en intervju om rapportens innehåll, men uppger i ett skriftligt svar till Officerstidningen att granskningen kommer följas upp:

– Uppföljningen kommer baseras på när åtgärder ska vara vidtagna och bedöms ha fått effekt, normalt senast inom två år från att rapporten fastställts.

Officerstidningen inkom med följdfrågor till Försvarsstabens logistikavdelning efter de skriftliga svaren från logistikförvaltare Mauro Stell. Han meddelar via FST Logs kommunikatör Carina Olsson att han inte vet när han får tid att svara på tidningens följdfrågor.

Fakta

Ett urval av de rekommendationer som Internrevisionen ger Försvarsmakten

• Återuppta de regelbundna uppföljningarna av handlingsplanen för projektet Jämför samt vidta åtgärder om planen inte följs.

• Rekrytering av materielområdesansvarig (MOA) 507 – personlig utrustning – behöver hanteras skyndsamt.

• Upprätta en bemanningsplan för MOA 507 för att skapa långsiktig kontinuitet.

• Inför jämställdhetsanalyser som obligatoriska moment i berednings- och beslutsprocesser. Implementera och följ upp.

• Tydliggör att styrningar och arbetssätt för referens- och testgrupper ska vara jämställt representerade. Implementera och följ upp.

• Tydliggör ansvarsfördelningen för jämställd materielförsörjning i Försvarsmaktens arbetsordning (FM Arbo) och andra styrande dokument.

• Ta fram former för nedbrytning av de jämställdhetspolitiska målen till lägre nivåer i verksamheten inom ramen för den nya styrmodellen.

• Ta fram ett systematiskt arbetssätt för hur uppföljning av jämställdhet ska gå till inom ramen för den nya styrmodellen och kommunicera det tydligt.

• Ta fram former för att kunna sortera och ta fram statistik om avvikelser och incidenter utifrån kön.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: