Senast publicerat
Senast publicerat:

Enkät: Det här läser vi i sommar

Sommar och semester betyder ofta tid för läsning, men vad ska man läsa? Officerstidningen frågade en rad olika profiler om vilka böcker som de läser i sommar – och vilka böcker som man inte borde missa.

Josefine Owetz
Vad ska du läsa i sommar? Här kommer en hel del lästips från åtta profiler.

Officerstidningen ställde följande tre frågor till Patrik Gardesten, Patrik Oksanen, Oscar Jonsson, Kenneth Felldén, Joakim Paasikvi, Michael Claesson, Andreas Braw och Anna Siverstig: Vad kommer du att läsa i sommar? Var läser du helst på sommaren? Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa? Se svaren nedan. 

Patrik Gardesten

Patrik Gardesten. Foto: Ditte Doysen Ruge/Försvarsmakten.

Brigadgeneral Patrik Gardesten, ställföreträdande marinchef.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– ”Generalsekreteraren” av Per Starke

Var läser du helst på sommaren?

– Hemma i kökssoffan på min fastighet i Besagöl i Småland

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– Att varje dag läsa ett axplock av nyhetstidningar i pappersutgåvor och därmed bojkotta digitala/sociala medier.

Patrik Oksanen

Patrik Oksanen. Foto: Cecilia Olsson.

Patrik Oksanen, resident senior fellow på tankesmedjan Frivärld, journalist och författare.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– Högen med olästa böcker är alldeles för stor för att våga säga vad jag kommer att läsa, men jag kan berätta vad jag just läst klart här i juni och vad jag har med mig för bok till Almedalsveckan. Senast lästa är ”Femte kollusionen”, som är den femte boken i serien Kontrahenterna av Denise Rudberg. Boken kretsar kring tre kvinnor med olika bakgrund som är involverade i svensk signalspaning och underrättelsetjänst under andra världskriget. En fin tidsskildring av en tid så nära, men ändå så långt bort. Boken som är med mig till Almedalen handlar om samma tidsperiod, men är en fackbok. Det är den finländske historikern Kimmo Rentolas mästerverk ”How Finland survived Stalin”, en bok som är lärorik i att förstå historien men också få perspektiv på vår nutid. 

Var läser du helst på sommaren?

– Får jag välja; i skugga i en skön sommarfåtölj med en lätt svalkande vind. 

Liknande läsning:

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– För att förstå hur Ryssland och andra bedriver politisk marionetteater med oss så är Ingrid Carlbergs ”Marionetterna” en utmärkt bok som ger kunskaper om hur framgångsrikt de här operationerna kunde bedrivas redan för hundra år sedan. För att förstå finlandsfrågan i svensk politik så rekommenderar jag ”Jättens andedräkt” av Krister Wahlbäck, som finns i nyutgåva. 

Oscar Jonsson

Oscar Jonsson. Foto: FHS.

Oscar Jonsson, doktor i krigsvetenskap och expert på rysk krigföring vid Försvarshögskolan.

Vad kommer du att läsa i sommar? 

– Jag kommer att läsa Peter Pomerantsevs ”How to Win an Information War” som handlar om brittiska informationsoperationer mot Nazityskland under andra världskriget. Även om internet har förändrat hur informationsoperationer genomförs är grunddragen snarlika. Sedan kommer jag också att läsa klart Fernando Pessoas postuma verk ”The Book of Disquiet”, som jag kommit halvvägs i som är ett sammelsurium av observationer och meditationer. Jag brukar oftast läsa både en skönlitterär och fackbok samtidigt, och saker som behövs för min forskning. Helst av allt skulle jag bara läsa skönlitterärt på sommaren, men det brukar allt som oftast vara då man får det lite lugnare och möjlighet att skriva.

Var läser du helst på sommaren?

– I idealfallet i en hängmatta eller på en soffa, men som småbarnsförälder får det bli i princip var som helst där man kan få en lugn stund.

Jag brukar oftast läsa både en skönlitterär och fackbok samtidigt, och saker som behövs för min forskning

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– Min nästa bok ”Försvaret av Sverige” kommer i september och jag tänker att den är perfekt för Officerstidningens läsare. Medan ”Hotet från Ryssland” försökte förklara hur hotet ser ut kommer uppföljaren att ge uppslag på vad vi ska göra åt det. Tills dess vill jag rekommendera ”Zinkpojkar” av Svetlana Aleksijevitj, som ger en sådan nära bild av kriget så man kan känna det. Det är kritiskt för officersprofessionen att förstå.

Kenneth Fellden

Kenneth Felldén. Foto: Margareta Bloom Sandebäck.

Arméförvaltare Kenneth Felldén.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– Just nu läser jag ”Sidenvägen” av Jacob Lindfors. Därefter är det dags för en bok på engelska, försöker läsa varannan på engelska, vet inte vilken ännu.

Var läser du helst på sommaren?

– Historiska skönlitterära böcker, av till exempel av Johanne Hildebrandt eller Dick Harrysson.

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– ”Mer än en fiende” av Hanna Ljungberg var en positiv överraskning av en ny svensk författare. Om man är historieintresserad som jag så rekommenderar jag ”Sveriges långa historia” av Jonathan Lindström

Paasikivi

Joakim Paasikivi. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges radio.

Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, fram till nyligen lärare i militär strategi på Försvarshögskolan i Stockholm. Gick i pension den 30 juni. En av årets sommarpratare.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– Överst i högen ligger Sveriges Radios fantastiskt kunniga Johanna Meléns bok ”Imperiehunger” med undertiteln ”Putins storryska drömmar och ett nyvaknat motstånd” och sen Illia Ponomarenkos ”I Will Show You How It Was: The Story of Wartime Kyiv” och Sofi Oksanens ”I samma flod: Putins krig mot kvinnorna”. Det ligger oroväckande många böcker under dem i tvåmetershögen eftersom jag inte har haft mycket tid till bokläsning de senaste två och ett halvt åren.

– På sommaren läser jag helst välskrivna böcker oavsett ämne men gärna en blandning av främst amerikanska spänningsromaner där man inte i onödan behöver koppla in huvudet och ”gissa-mitt-jobb-böcker”, nu många om kriget i Ukraina. Ibland har jag frågat bokhandelspersonal om ”tips på en bok som de tror att jag aldrig skulle komma på själv” och har då kunnat läsa intressanta böcker.

Det ligger oroväckande många böcker under dem i tvåmetershögen eftersom jag inte har haft mycket tid till bokläsning de senaste två och ett halvt åren

Var läser du helst på sommaren?

– Det enkla svaret är ”i lugn och ro”. Det har blivit mycket på flygplatser så jag ser fram emot att kunna läsa i sängen, soffan, i skuggan på något trevligt ställe i Stockholm eller under ett parasoll nära en brygga vid en sjö i Savolax. Varhelst man kan försjunka i boken med andra ord!

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok eller annan kulturell upplevelse som de absolut inte borde missa?

– Jag tyckte mycket om ”Once a Warrior King: Memories of an Officer in Vietnam” av pseudonymen David Donovan från 1985. Det är en memoar om vad som händer människor i krig och inte minst då han själv. Sedan får man inte missa -serie om MI5-medarbetare på dekis. Mycket spännande och roliga och har också blivit tv-serie på Apple TV+ med fantastiska Gary Oldman. Edmund de Waals ”The Hare with Amber Eyes” om hans familjs historia från Odesa, Wien och Paris är också mycket bra.

 

Michael Claesson

Michael Claesson. Foto: Försvarsmakten.

Generallöjtnant Michael Claesson, chef för Försvarsstaben, tillträder som ÖB den 1 oktober.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– Överst i högen ligger ”Kampen om världens viktigaste teknologier” av Chris Miller och Faran med en förödande konflikt mellan USA och Xi Jinpings Kina av Kevin Rudd.

Var läser du helst på sommaren?

– På landet i vårt fritidshus i Västergötland.

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– Två gamla ”godingar” som kan plockas fram är a) ”Det tredje världskriget” av Sir General John Hacket. Boken ger en bra bild av hur Nato fungerade under kalla kriget vilket är en viktig referenspunkt. b) ”Ghost fleet” som är en slags tech-thriller där Kina understött av Ryssland går i krig med USA. Hajpad för några år sedan men väl värd att plocka fram.

 Boken ger en bra bild av hur Nato fungerade under kalla kriget vilket är en viktig referenspunkt

Andreas Braw

Andreas Braw. Foto: Johan Alp.

Andreas Braw, kapten i armén, redaktör för Militär debatt.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– ”Internatet” av Serhij Zjadan som är en roman om krigets första skede i Ukraina. Sen tänkte jag läsa ”Z Generation” av Ian Garner som handlar om hur ungdomsrörelser i Ryssland används för hjärntvätt. 

Var läser du helst på sommaren?

– Någon annanstans än hemma, där man inte kan starta en massa nya praktiska projekt. I sommar blir det Umbrien. 

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– Jag tycker att alla inom Försvarsmakten borde läsa ”Okänd soldat” av Väinö Linna. Om man vill ha något mer lättsmält (Okänd soldat finns inte översatt till rikssvensk dialog, all dialog sker på grov finlandssvensk dialekt) så rekommenderar jag boken ”Rysslands militära fuck-ups” av Per Wallin, Mattis Bergwall och Fredrik Hagelin. Den är både kul och faktiskt väldigt insiktsfull. 

Anna Siverstig

Anna Siverstig. Foto: Försvarsmakten.

Brigadgeneral Anna Siverstig, Försvarsmaktens kommunikationsdirektör.

Vad kommer du att läsa i sommar?

– Jag ska läsa om ”Dumhetsparadoxen” av Mats Alvesson och André Spencer. Som jag kommer ihåg den var den spetsigt formulerad och tankeväckande om byråkrati. Kanske kan jag bli inspirerad att tänka nytt? Jag ska också läsa ”Cassi” av Johanna Swanberg – där förväntar jag mig lite feel-good som passar vid strandkanten. På sommaren läser jag helst något som antingen ger nya perspektiv eller bara rolig avkoppling!

Var läser du helst på sommaren?

– Jag läser helst i horisontalläge på altanen eller på däck i en skärgårdsvik.

Kan du tipsa Officerstidningens läsare om någon bok som de absolut inte borde missa?

– ”Marionetterna” av Ingrid Carlberg: en intressant berättelse om historiska påverkanskampanjer från Lenins tid, vidare genom andra världskriget och in i vår tid. Den gav perspektiv på det vi ser hända idag i informationsmiljön.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Kanadas militära engagemang i Europa växer samtidigt som landet vill minska beroendet av USA. Men Kanada är militärt nära integrerat med USA, och den nya linjen handlar därför inte om att välja bort USA utan om att få större handlingsfrihet inom ett fortsatt mycket nära försvarssamarbete.

Christophe Premat
Kanadensiska soldater under övning nära radarstationen Shingle Point
Kanada kan inte längre enbart förlita sig på sin nära allierade granne i syd, USA, för försvaret av sitt land, skriver analysförfattaren. På bilden: Kanadensiska soldater under övning nära radarstationen Shingle Point.

Foto: Gavin John/The New York Times

Kanadas premiärminister Mark Carney sammanfattade det nya geopolitiska läget i ett uppmärksammat tal vid Världsekonomiska forumet i Davos i januari 2026 på följande vis: ”If you are not at the table, you are on the menu.”

För ett land som under större delen av efterkrigstiden har kunnat förlita sig på sin geografi, sitt nära förhållande till USA och den regelbaserade internationella ordningen var budskapet ovanligt skarpt. Carney beskrev en värld där stormaktsrivaliteten åter präglar världspolitiken och där medelstora stater måste stärka sin egen handlingsförmåga. I detta sammanhang genomgår den kanadensiska försvarspolitiken sin största förändring sedan kalla krigets slut.

Efter årtionden av relativt låga försvarsutgifter och åldrande materiel ska landet åter kunna försvara sitt eget territorium mot en militärt avancerad motståndare. Försvaret av Nordamerika moderniseras, nya stridsflygplan anskaffas och närvaron i Arktis förstärks. Samtidigt leder Kanada en multinationell Natobrigad i Lettland. Upprustningen handlar dock om mer än nya vapensystem. Föreställningen att landets geografi i sig erbjuder säkerhet håller på att omprövas.

Efter andra världskriget knöt Kanada som betydande militärmakt tidigt sin säkerhet till de västliga allianserna. Landet blev 1949 en av Natos tolv grundarstater och stationerade under kalla kriget armé- och flygförband i Europa. Men en central strategisk uppgift fanns på hemmaplan. Den kortaste vägen från Sovjetunionen till Nordamerika gick över polarområdet och det kanadensiska Arktis. Under 1950-talet byggdes därför radarkedjor genom norra Kanada för att ge tidig varning om sovjetiska bombflygplan.

År 1958 formaliserades samarbetet med USA genom Norad (North American Aerospace Defense Command), det gemensamma militärkommando som övervakar och försvarar Nordamerika. För Kanada blev samarbetet ett sätt att förena amerikansk militär styrka med inflytande över försvaret av det egna territoriet. Samtidigt växte bilden av Kanada som en mellanstormakt. Utrikesminister Lester B. Pearsons roll i tillkomsten av FN:s fredsbevarande styrka under Suezkrisen 1956 bidrog till att göra fredsbevarande insatser till en del av den kanadensiska självbilden. Kanadas säkerhetspolitiska roll kom att omfatta flera dimensioner, däribland försvaret av det egna landet och Nordamerika, åtagandena inom Nato samt ett internationellt engagemang genom bland annat FN.

Efter Sovjetunionens fall minskade Kanada sitt försvar. De sista permanent stationerade markförbanden lämnade Europa 1993 och landet tog ut en fredsdividend. Samtidigt fortsatte Canadian Armed Forces att användas internationellt, från Balkan till striderna i Kandahar i Afghanistan.

Arktis har gått från att vara en geografisk skyddsbarriär till ett område där Kanada måste kunna upprätthålla faktisk militär närvaro.

Kanada använde sin militär internationellt, men investeringarna i långsiktig försvarsförmåga släpade efter. När säkerhetsläget försämrades under 2010-talet präglades försvaret av personalproblem och åldrande materiel.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 är en viktig förklaring, men den kanadensiska omsvängningen kan inte förstås enbart genom kriget i Europa. För Kanada är förändringen särskilt tydlig i Arktis. Omkring 40 procent av landets territorium ligger i Arktis. Regionen är glest befolkad, avstånden enorma och infrastrukturen begränsad. Samtidigt gör klimatförändringen området mer tillgängligt. Ryssland har betydande militära resurser i sitt arktiska område, medan Kina har ökat sitt strategiska intresse för regionen. Det förändrar också innebörden av kanadensisk suveränitet i norr. Det räcker inte längre att hävda kontroll över ett enormt och glest befolkat territorium. Kanada måste kunna övervaka området, snabbt föra dit militära resurser och tillsammans med allierade visa faktisk närvaro. Arktisk infrastruktur blir därmed en del av försvarspolitiken. Arktis har gått från att vara en geografisk skyddsbarriär till ett område där Kanada måste kunna upprätthålla faktisk militär närvaro. Kanada är även en av grundarna av Arktiska rådet, som bildades i Ottawa 1996, och ser rådet som det viktigaste multilaterala forumet för att driva sina arktiska intressen.

Teknikutvecklingen har dessutom minskat värdet av Kanadas geografiska avstånd. Kalla krigets radarsystem byggdes främst för att upptäcka sovjetiskt bombflyg. Idag måste Kanada och USA kunna upptäcka och möta kryssningsrobotar, avancerade ubåtar, ballistiska och hypersoniska vapensystem samt obemannade system. Den nya inriktningen formulerades tydligt i försvarspolicyn Our North, Strong and Free från 2024. Försvaret av Arktis och norra Kanada har blivit en av landets viktigaste försvarsuppgifter. Kanada ska fortfarande kunna bidra till militära insatser utomlands, men tyngdpunkten förskjuts mot det egna territoriet och försvaret av Nordamerika. Det är ett tydligt skifte från årtiondena efter kalla kriget, då internationella insatser hade en mer framträdande roll.

En av de största satsningarna är moderniseringen av Norad. År 2022 beslutade Kanada att investera 38,6 miljarder kanadensiska dollar under tjugo år för att stärka försvaret av Nordamerika. Bakgrunden är ett förändrat strategiskt läge där Arktis inte längre ses som en skyddande barriär. Kanada måste kunna upptäcka och möta hot långt innan de når landets befolkningscentra. Samtidigt handlar upprustningen om relationen till USA. Kanada har avtal om 88 F-35A, men regeringen har inlett en översyn av anskaffningen och svenska Gripen har åter aktualiserats som ett möjligt alternativ för delar av den framtida stridsflygflottan. Diskussionen gäller inte bara militär förmåga utan också beroendet av amerikansk försvarsteknik, industriella investeringar och arbetstillfällen i Kanada. Här finns en tydlig motsättning. Försvarsupphandlingen blir också ett verktyg för att balansera den militära integrationen med USA mot ambitionen om större strategisk handlingsfrihet. Politiskt vill Ottawa minska beroendet av USA och bredda relationerna med Europa. Militärt är Kanada samtidigt närmare integrerat med USA än de flesta andra länder genom Norad. Den nya linjen handlar därför inte om att välja bort USA, utan om att få större handlingsfrihet inom ett fortsatt mycket nära försvarssamarbete.

Kanadas militära engagemang i Europa växer. Sedan 2017 leder landet Natos multinationella styrka i Lettland. Efter Rysslands invasion av Ukraina har den kanadensiska närvaron byggts ut till brigadnivå. Kanada har därmed fått en större roll i Natos försvar av den östra flanken. Europas säkerhet har åter blivit en direkt del av Kanadas egen försvarsplanering, snarare än främst en arena för internationella insatser.

Mark Carney och Sveriges statsminister Ulf Kristersson

Kanada närmar sig Europa i försvarspolitiska frågor. Här möts landets premiärminister Mark Carney och Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) under ett Natomöte i Haag, Nederländerna, i juni 2025.

Foto: Sean Kilpatrick/AP

Under Mark Carney har banden till Europa stärkts ytterligare. Kanada fortsätter sitt omfattande stöd till Ukraina och deltar i den brittisk-franska koalitionen av villiga som diskuterar framtida säkerhetsgarantier för landet. För Carney är detta också en fråga om Kanadas strategiska handlingsutrymme. När relationen till USA blivit mindre förutsägbar vill regeringen bredda landets säkerhetspolitiska relationer. Ett starkare engagemang i Europa minskar inte betydelsen av USA, men ger Kanada fler partners och större möjlighet att agera tillsammans med andra medelstora makter.

När relationen till USA blivit mindre förutsägbar vill regeringen bredda landets säkerhetspolitiska relationer. Ett starkare engagemang i Europa minskar inte betydelsen av USA, men ger Kanada fler partners och större möjlighet att agera tillsammans med andra medelstora makter.

Sverige har fått en tydligare roll i den nya kanadensiska säkerhetspolitiken. Kanada var det första landet som ratificerade Sveriges Natoanslutning. Sedan Sverige blev medlem har det bilaterala försvarssamarbetet fördjupats. I samband med det svenska statsbesöket i Kanada i november 2025 lanserade statsminister Ulf Kristersson och Kanadas premiärminister Mark Carney ett strategiskt partnerskap mellan länderna. Försvar och säkerhet, Arktis, innovation och försvarsindustri hör till de områden där samarbetet ska fördjupas.

Båda är nordliga Natoländer med stora och glest befolkade områden, avancerad försvarsindustri och ett växande fokus på Ryssland och säkerheten i Arktis och Östersjöområdet. Under 2025 deltog svensk militär också i den kanadensiska Operation Nanook i Arktis tillsammans med bland andra USA, Finland, Norge och Danmark. Det svensk-kanadensiska samarbetet har dessutom fått en konkret industriell dimension. I maj 2026 valde den kanadensiska regeringen Saab som föredragen leverantör för diskussioner om GlobalEye. Systemet kombinerar Saabs radar- och ledningsteknik med det kanadensisktillverkade Bombardier Global 6500. Om Kanada går vidare skulle affären förena svensk försvarsteknik med kanadensisk flygindustri och samtidigt stärka övervakningen av Arktis. Samarbetet illustrerar också en bredare förändring. Kanada söker inte bara större militär förmåga utan även tätare försvarsindustriella relationer med allierade. För Sverige öppnar den kanadensiska upprustningen därför möjligheter både operativt inom Nato och industriellt.

Försvarsbudgeten visar omfattningen av omsvängningen. Under 2024 låg Kanada på omkring 1,5 procent av BNP. För budgetåret 2025–26 ökade de samlade försvarsutgifterna till mer än 63 miljarder kanadensiska dollar och landet nådde Natos tvåprocentsnivå. Men den viktiga frågan är inte bara hur mycket pengar Ottawa anslår, utan om de kan omvandlas till operativ effekt. Kanada har personalbrist, eftersatt infrastruktur och en försvarsupphandling som länge präglats av långa processer. F-35, nya fartyg, ubåtar, radar och annan avancerad materiel kräver dessutom utbildad personal, underhåll, ammunition och fungerande logistik. Upprustningen kommer därför att ta många år. Det kanadensiska problemet liknar det svenska och övriga Europas: politiska beslut och ökade anslag kan fattas snabbt, men militär förmåga tar tid att bygga.

Försvaret av landet börjar i Arktis, är en del av försvaret av Nordamerika och knyts genom Nordatlanten till Europas säkerhet. Ett robotangrepp över norra Kanada, rysk militär aktivitet i Arktis och den kanadensiska brigaden i Lettland är delar av samma strategiska miljö. Den avgörande förändringen är därför inte en viss försvarsbudget eller ett enskilt materielprojekt. Ottawa har dragit slutsatsen att allianser måste kompletteras med större egen militär förmåga. För Carneys Kanada handlar upprustningen också om politisk handlingsfrihet och om att ha tillräcklig tyngd för att sitta vid bordet när den nya säkerhetsordningen formas.

Christophe Premat, foto Rickard Kilström, Stockholms universitet_

Christophe Premat

Forskare och föreståndare vid Centrum för Kanada­studier, Stockholms ­universitet.

Karta över Arktis

Fakta

Arktis

Arktis är området kring Nordpolen. Det utgörs till stor del av Norra ishavet och de nordligaste delarna av Sverige, Danmark (Grönland), Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland och USA (Alaska). Dessa åtta länder samarbetar kring frågor som rör Arktis inom ramen för Arktiska rådet, tillsammans med sex organisationer för urfolken i Arktis, däribland Samerådet. Men på kort tid har säkerhetsläget i Arktis skärpts, bland annat genom Rysslands krig i Ukraina, USA:s anspråk på Grönland och Kinas strategiska intresse i regionen. Med ett varmare klimat och smältande isar öppnas nya handelsvägar och tillgången till potentiella naturresurser, vilket riskerar att göra Arktis till en ny konfliktzon.

Källa: Utrikespolitiska institutet och Naturvårdsverket

Ur arkivet: