Senast publicerat
Senast publicerat:

Populär poddtrio släpper bok om Rysslands militära misslyckanden  

Sveriges största krigshistoriepodd med det träffsäkra namnet ”Krigshistoriepodden” släpper nu en bok vars innehåll är mer aktuellt än någonsin. ”Rysslands militära fuckups” är en odyssé genom rysk krigshistoria och sökljuset har riktats mot de misstag som vanligtvis begravs långt utom synhåll.

Miguel Guerrero
Johan Bergmark
”Vi ville från början att den skulle heta ’#RysslandLOL’ men att ha en hashtag i titeln fuckar upp allting. Dessutom tyckte inte förlaget att det var lika kul som vi tyckte. Men vi fick ändå in det på omslaget till slut”, säger Per Wallin.

Ni känner säkert igen situationen: En förväntat trevlig middag med kollegor urartar snabbt i hätska diskussioner om huruvida Rommels lärdomar från första världskriget går att applicera i den internationella insatsen i Mali, hur man egentligen borde ha tagit Stalingrad och, mer självklart, hur den egna taktiska briljansen överstiger samtliga bordskamraters kombinerade förmåga.

Fram till för ett par år sedan har dessa diskussioner med få undantag varit reserverad oss i det gröna och marinblå, men sedan hände något som skulle få tingsnotarier, VVS-montörer och undersköterskor att också reflektera över såväl det hemska som det absurda i krig. Precis innan pandemin lamslog världen släppte Krigshistoriepodden sitt första avsnitt och med det fick Sverige en ny lysande stjärna på poddhimlen. Med utmärkelser som Årets Podd 2022 i ryggen tar Per Wallin, Mattis Bergwall och Fredrik Hagelin, männen bakom podden, nu nästa steg med boken ”Rysslands militära fuckups”. 

» Internet är stint av folk som tycker att ryssarna är särskilt hårda och att de kommer att besegra veloursamhällena som är Nordeuropa «

– Internet är stint av folk som tycker att ryssarna är särskilt hårda och att de kommer att besegra veloursamhällena som är Nordeuropa. Man ser hur VDV (ryska luftburna infanteriet) hoppar genom ringar av eld och alla internetapor jublar. Det ryska narrativet har ju handlat om hur man genom ren vilja och självuppoffring besegrade världen. Man talar om européerna istället för Nazityskland till exempel, men Ryssland är en cirkus av ineffektivitet och krigsbrott, där vodka, vrede och virus florerar bland anarkisthordar och bondestyrkor som driver om varandra, säger Mattis Bergwall, en av de tre skaparna till Krigs-historiepodden.

– Vi vill slå hål på myten om den ostoppbara, oövervinneliga krigsmaskinen som väller in i andra länder. Det är en tes vi har drivit så länge i podden att det var naturligt att det också blev temat för boken, säger Fredrik Hagelin

I Rysslands militära fuck-ups ­presenterar Krigshistorie­podden många av de misslyckanden som gjorts under Rysslands tid som stormakt och förklarar vad som kan ­ligga bakom. Med en initierad inblick i både de militärhistoriska och ­politiska faktorerna får vi här följa Rysslands prestation från första världskriget till det aktuella Ukrainakriget.

Själva arbetet med boken var en tämligen smärtfri historia menar de tre. Dels hade de mycket material från arbetet med Krigshistoriepodden, dels hittade de en arbetsgång som fungerade utmärkt.

Liknande läsning:

– Vi randade ner alla kapitel vi ville ha med och så fördelade vi kapitlen mellan oss så att var och en kunde skriva på egen kammare. Det fungerade jättebra, säger Per Wallin.

En av de saker som gjort Krigshistoriepodden till en sådan framgång är den särskilda tonaliteten i podden, en tonalitet som Mattis Bergwall med ett stort mått av självdistans beskriver som ”dräggigt”.

– Vi skriver inte om krig på samma sätt som till exempel Lars Ericson Wolke (professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan, reds.anm) utan vi har vår egen tonalitet. Vår grej är ju att vi inte är neutrala utan att vi tycker saker. All annan historieskrivning försöker hålla sig neutral med undantag som att Hitler är en rövhatt men vi tar alltid sida mot flåbusstater. För oss är det viktigt att inte ha ett högstämt tonläge som ger krig legitimitet. Vi lyfter ofta det absurda för att påvisa det hemska i krig, säger Mattis Bergwall.

– Vi har ingen beröringsskräck för något ämne, men det är viktigt att vi tycker att det är kul och kan göra det på vårt sätt. En sak vi gör är att vi borrar ner oss i grejer. I början tog vi upp fyra krig på en timme, nu pratar vi om en enda teknisk innovation i ett visst slag på samma tid. Vi försöker förklara saker på ett engagerat och nördigt sätt som man kan ta med sig tillbaka till sitt kompisgäng, säger Per Wallin.

» Vi har på något sätt vunnit internet när vi kan ha en kanal om Israel och Palestina på Discord och det inte ballar ur. «

Att deras koncept fungerar märks inte minst på den lojala följarskara de har. Krigshistoriepodden finansieras via Patreon där lyssnarna betalar för podden vilket också gör att avsnitten inte behöver avbrytas för annonser. 

– Våra lyssnare är oerhört sköna, avslappnade och härliga. Vi har på något sätt vunnit internet när vi kan ha en kanal om Israel och Palestina på Discord och det inte ballar ur. Samma sak gäller våra fysiska pubhäng som vi anordnar. Många kommer ensamma men går därifrån som vänner. De har en fin gemenskap. Det är också därför några av våra mest lyssnade avsnitt har handlat om manlig psykisk ohälsa och utbrändhet. Vi får fortfarande mejl som rör oss till tårar där lyssnarna öppnar sig och berättar om egna erfarenheter, säger Fredrik Hagelin.

Vad nästa steg blir för Krigshistoriepodden är redan klart. Männen bakom har nämligen precis skrivit på för en uppföljare till ”Rysslands militära fuckups”. I den kommer blickarna att riktas inåt, mot svenska krig och den svenska Försvarsmakten.

– Vi har inte varit i krig på tvåhundra år så egentligen vet vi inte om våra generaler är bra. Vad vi vet är att de inte är fulla och korrupta, säger Mattis Bergwall.

– Feedbacken är ju god internationellt; många har bilden av svenska soldater som samvetsgranna, duktiga och initiativrika. Jag tror att vi faktiskt har en av världens bästa soldatutbildningar där välutbildade tjänstemän har mandat att utbilda som man vill. Det har inga andra länder. Vi ger oss själva inte tillräckligt mycket credd för det, säger Per Wallin.

FAKTA

Krigshistoriepodden består av:

• Mattis Bergwall, utbildad historielärare och genomförd värnplikt på 6:e stadsskyttekompaniet på LG. Programledare på Krigshistoriepodden.

• Per Wallin, journalist och genomförd värnplikt på Amf 1, sedan anställd soldat vid NBG 11 och LedR, och GSS/T vid 12:e motoriserade på LG. Numera helt civil för första gången på tolv år. Programledare på Krigshistoriepodden.

• Fredrik Hagelin, ingenjörsutbildning i medieteknik vid KTH, värnplikt på LedR följt av NBG 11. Klippare och producent av Krigshistoriepodden. 

Krigshistoriepodden listar intressanta slag:

Slaget om Hürtgenskogen, november/december 1944. Monumentalt förlusttungt och otroligt intressant på ett ”skyttekompanier förgås i skogsmiljö”-sätt. Vi har gjort en trilogi om det i avsnitten 153, 155 och 157.

Slaget om Lima Site 85, 10-11 mars 1968. Så oerhört tillfredsställande när specialförband (i detta fall nordvietnamesiska) får lösa uppgifter i mellanstatliga krig, det vill säga ha ihjäl motståndarens tekniker och radarplatser (krig är inte Call of Duty). Avsnitt 161.

Slaget vid Komarow, 30 augusti – 2 september 1920. Det här skulle vi vilja se på film: det största kavallerislaget av polskt kavalleri sedan 1831 och det sista större slaget i Europa där kavalleri användes just som kavalleri och inte som ett sätt att förflytta skyttesoldater. Vi skriver om slaget i boken.

Slaget vid Lund 1676.  Danskjävlarna går på pumpen, Ernst-Hugo vinner och Karl XI gör en Rohans ryttare. Hör mer om detta i avsnitt 42.

Slaget om Galizien 1914. Vill man veta hur charmigt inkompetent Österrike-Ungerns armé och dess generalstabschef Conrad von Hötzendorf faktiskt var så bör man läsa om Galizien 1914. Hör mer i avsnitt 136.

Slaget vid Passchendaele 1917. Det finns i dag en ådra bland brittiska historiker att beskriva första världskriget som meningsfullt och rimligt utkämpat. Passchendaele är ett utmärkt exempel på motsatsen. Hör mer i avsnitt 37.

Slaget vid Buna–Gona 1942. Andra världskrigets absolut vidrigaste stridsförhållanden och ett av världshistoriens gräsligaste slag. Du lyssnar på egen risk på avsnitt 91.

Slaget vid Kursk 1943. Slaget är uttjatat, men att vi fram till år 2000 beskrev det nästan uteslutande via sovjetiska sekundärkällor är högintressant. Hör mer i avsnitt 75.

Anfallet mot H3 1981. Iranska flygvapnet lågflyger längs med irakiska gränsen och smäller en bra bit av irakiska flygvapnet. De lufttankas på vägen. I irakiskt luftrum. Hör mer i avsnitt 51.

Operation Kitona 1996. Rwandiska kommandosoldater genomför en specialförbandsoperation så bananas att DEVGRU önskar att de gjort den. Hör mer i avsnitt 15.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Efter omfattande anmälningar konstaterade en extern utredning i våras brister i ledarskapet och tystnadskultur vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Nu har arbetet med utredningens rekommendationer inletts. För Officerstidningen berättar överste Joakim Ericson, förbandschef vid SkyddC, om hur förtroendet ska återupprättas.

    Maria Widehed
    Under året har Västerbottens-Kuriren granskat arbetsmiljön vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Överste Joakim Ericson är förbandschef vid SkyddC.

    Foto: Försvarsmakten och Jimmy Croona/Försvarsmakten

    ”Det är ingen som skulle följa våra chefer i krig”. Så beskrev en yrkesofficer förtroendet för ledningen vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå när Västerbottens-Kuriren, VK, i slutet av juni publicerade första delen i sin granskning av arbetsmiljön vid förbandet.

    ”Det är inte en miljö där man vågar säga vad man tycker, och det händer ingenting om man anmäler eller signalerar att någonting är galet”, sa en tidigare anställd i samma artikel.

    Uttalandena är två av flera vittnesmål i tidningens granskning. I flera artiklar berättar anställda och tidigare anställda om kränkningar, rädsla för repressalier och en tystnadskultur där den som framför kritik riskerar negativa konsekvenser för sin fortsatta karriär.

    Under våren 2026 inkom 23 anmälningar om ovälkommet beteende och arbetsmiljöproblem vid SkyddC till Försvarsmaktens centrala funktion för utredningsstöd vid ovälkommet beteende, UOB, och Arméstaben. Under samma period inkom fyra visselblåsningar om missförhållanden vid SkyddC, enligt den utredning Officerstidningen har tagit del av.

    Dåvarande arméchefen generalmajor Jonny Lindfors, gav Arméstaben i uppdrag att låta genomföra en extern arbetsmiljöutredning vid förbandet. Utredningen, som presenterades i slutet av juni, ger stöd åt flera av de uppgifter om missförhållanden som personalen lämnat. Enligt rapporten finns brister i ledarskap och arbetsmiljö, liksom en utbredd tystnadskultur. Utredarna pekar också på risker för repressalier och bristande förtroende för förbandsledningen.

    Rapporten innehåller tjugo rekommendationer. De två högst prioriterade är att omedelbart avsluta två chefers tjänstgöring vid SkyddC. Rekommendationerna gäller den tidigare förbandschefen, överste Thomas Lamke, och förbandets dåvarande HR-chef.

    Utredningen beskriver systematiska brister i den tidigare förbandschefens ledarskap, bland annat ”detaljstyrning, kavajhytter, förminskande kommentarer” och bristande stöd till medarbetare i samband med ovälkommet beteende. Den tidigare HR-chefen kritiseras bland annat för sitt bemötande av medarbetare och för upprepade brister i hanteringen av ärenden om ovälkommet beteende. I utredningsrapporten konstateras att chefens upprepade felhantering av ärenden om ovälkommet beteende fått ”allvarliga konsekvenser för medarbetare ex. psykisk ohälsa och förhöjd risk för suicid”.

    Thomas Lamke lämnade sitt tidsbegränsade uppdrag som förbandschef den 1 juli och tillträdde som chef för materielavdelningen vid Försvarsstabens stödenhet. Han har avböjt att kommentera händelserna vid SkyddC för Officerstidningen.

    Den tidigare HR-chefen har också lämnat sin befattning, men fick en tidsbegränsad placering direkt under den nye förbandschefen, överste Joakim Ericson, fram till den 31 oktober. Enligt Joakim Ericson finns nu en inriktning för ett beslut om chefens fortsatta placering.

    – Vi har fört en dialog med arméchefen och Arméstaben. Vi har behövt förhålla oss till de arbetsrättsliga delarna, och vissa detaljer återstår att hantera, säger Joakim Ericson till Officerstidningen.

    På frågan om den tillfälliga lösningen med HR-chefens placering har fungerat svarar han:

    – Det har fungerat till huvuddel. Vi strävar efter att hitta en lösning där vi kan omhänderta rekommendationen.

    Arbetsmiljöutredningen riktar också kritik mot förbandets hantering av anmälningar om ovälkommet beteende. Utredarna konstaterar brister i bland annat opartiskhet och sekretesshantering. En rekommendation är därför att samtliga sådana ärenden vid SkyddC under de kommande fem åren ska utredas av externa utredare utsedda av Arméstaben.

    Utredningen pekar också på skillnader i hur olika grupper vid förbandet drabbats. Enligt rapporten visar utredningen att ”kvinnor och värnpliktiga drabbas oproportionerligt av ovälkommet beteende, upplevda kränkningar och upplevda repressalier”.

    Även hanteringen av medarbetarundersökningen FM Vind kritiseras. Enligt utredningen har ledningen undanhållit delar av resultaten, framför allt negativa fritextsvar från FM Vind 2024.

    Vi tar detta på stort allvar och lägger ner mycket tid på arbetet i kölvattnet av rapporten

    Joakim Ericson tillträdde som förbandschef i juni. Han hade dessförinnan varit stabschef och tillförordnad chef vid förbandet. Han uppger att fritextsvaren nu har delats med den arbetsgrupp som arbetar med utredningens rekommendationer.

    – Vi har tagit avstamp i arbetsgruppen och delgett fritextsvaren från förra FM Vind. Jag uppfattar att de till viss del bekräftar det som finns i rapporten, säger han.

    Han framhåller samtidigt att spridningen av svaren framgent behöver hanteras med hänsyn till enskilda medarbetare.

    – Om det finns kritik mot enskilda personer måste vi tänka på hur vi sprider den. Men vi måste se till att kritiken tas om hand. Vi ska inte skapa en förväntan om att allt kan vara helt transparent utan det handlar om att använda kritiken på ett klokt sätt, inte om att undanhålla eller strunta i den.

    I ett mejlsvar till VK uppgav SkyddC kommunikationschef under hösten att förbandet påbörjat arbetet med en handlingsplan, samtidigt uppgav anställda till tidningen att de upplevde en stor osäkerhet kring vilka förändringar som faktiskt skulle genomföras.

    VK_faksimil_kollage_svart

    I VK:s granskning har anställda och tidigare anställda vid SkyddC berättat om kränkningar, rädsla för repressalier och en tystnadskultur.

    Faksimil: Västerbottens-Kuriren

    Joakim Ericson beskriver tiden sedan han tillträdde som turbulent och att arbetsmiljöutredningen har präglat hans första tid som chef.

    – Vi tar detta på stort allvar och lägger ner mycket tid på arbetet i kölvattnet av rapporten. Vi har en bild av hur rekommendationerna behöver hanteras, men det är viktigt att hela förbandet får vara delaktigt i hur lösningarna utformas och arbetet bedrivs framöver, säger han.

    I den arbetsgrupp som tillsatts ingår representanter för arbetsgivaren, arbetstagarorganisationerna, skyddsorganisationen och Nätverk officer/anställd kvinna, Noak. Även tillförordnad HR-chef och arbetsmiljöhandläggare deltar. Anders Vesterlund, Officersförbundets fackliga representant i arbetsgruppen, tycker att gruppen är väl sammansatt.

    – Men gruppens arbete initialt har varit att titta i backspegeln och nu behöver vi hitta de röda trådarna. Vi har delat upp arbetsgruppen för att jobba med två olika fokusområden så vi är på gång, säger han.

    Anders Vesterlund säger att många av de medlemmar han talat med inte känner igen sig fullt ut i den bild av SkyddC som framträder i utredningen. Samtidigt finns en förståelse för att något är fel vid förbandet. Han menar att mycket av det som beskrivs i rapporten handlar om personkonflikter.

    Han trycker på att de anmälningar om ovälkommet beteende som ligger bakom utredningen måste hanteras skyndsamt. Han upplever att de oavslutade ärendena hindrar arbetsgruppen från att komma vidare och vill att Arméstaben prioriterar handläggningen.

    – Så länge de inte är omhändertagna tror jag inte att arbetsgruppen kommer att lyckas på kort sikt. Vi trampar lite vatten eftersom det inte finns något avslut, men har nyligen fått veta att Arméstaben har en framdrivningsplan för detta vilket är mycket välkommet, säger Anders Vesterlund och konstaterar att Officersförbundet har medlemmar både bland dem som anmält och dem som har blivit anmälda.

    Vissa saker kan vi genomföra och sedan skapa rutiner för, medan andra är sådant vi måste arbeta med hela tiden.

    En del åtgärder i handlingsplanen är aktiviteter som går att bocka av någorlunda snabbt, säger Joakim Ericson.

    – Men andemeningen är att vi ska förbättra kulturen och bygga en förbandsanda, säger han och fortsätter:

    – Vissa saker kan vi genomföra och sedan skapa rutiner för, medan andra är sådant vi måste arbeta med hela tiden. Att ta fram rutiner tillsammans med Arméstaben för hur vi ska hantera ovälkommet beteende kan gå ganska snabbt. Sedan ska de implementeras. Utbildning och föreläsningar om Försvarsmaktens värdegrund blir ett startskott för något som behöver fortsätta, det är ett exempel.

    Finns det rekommendationer som ni ännu inte har börjat arbeta med?

    – Ja, det finns punkter som vi inte har påbörjat alls. Vi har inledningsvis analyserat samtliga rekommendationer och lagt upp en tidsplan utifrån prioriteringarna i rapporten. Under 2027 ska vi ha genomfört delarna i rekommendationerna, men de har också ett mer långsiktigt syfte.

    Joakim Ericson uppger att förbandet för en dialog med Arméstaben om det fortsatta arbetet. En avstämning har under sommaren också genomförts med brigadgeneral Per Nilsson, ställföreträdande arméchef, om planen framåt.

    – Det är mitt ansvar att vi fortsätter arbetet. Det här är prioriterat nu, och då får vi prioritera ner annat tills vi är i mål, säger Joakim Ericson.

    Joakim Ericson

    Joakim Ericson

    Chef Totalförsvarets skyddscentrum

    Utredningen beskriver att medarbetare inte har vågat framföra kritik av rädsla för repressalier. Vad har ni konkret gjort för att förändra det?

    – Arbetet med värdegrunden och uppförandekoden är en viktig del, alla måste vara medvetna om sitt ansvar för lösningen.

    En konkret åtgärd är enligt Joakim Ericson att säkerställa att förbandets arbetsplatsträffar genomförs och dokumenteras inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet.

    – Jag vill få all dokumentation från arbetsplatsträffarna till mig och har för avsikt att läsa alltihop, säger han.

    Även Anders Vesterlund ser arbetsplatsträffarna som ett viktigt verktyg för att komma åt tystnadskulturen.

    – Tystnadskultur kan betyda olika saker. Det kan handla om oerfarna chefer som inte vågar ta svåra samtal, om normer som gör att man inte pratar om vissa saker eller om chefer som tystar ner kritik. Det behöver vi diskutera på arbetsplatsträffarna. Situationen ser inte likadan ut på hela SkyddC.

    Vi behöver skapa förtroende i linjen.

    Joakim Ericson vill också kunna se om arbetet ger resultat.

    – Vi har precis genomfört en medarbetarundersökning som vi måste titta på och analysera ordentligt. Sedan behöver vi nog göra mätningar med jämnare mellanrum för att följa upp vad arbetet ger. Min strävan är att genomföra motsvarande pulsmätningar, men där är vi beroende av externt stöd.

    Han understryker samtidigt att mätningar inte kan ersätta samtalen med personalen.

    – Det är bra att mäta, men vi får inte glömma bort att prata med varandra. Jag har varit ute mycket i verksamheten och pratat med medarbetare. Vissa bekräftar den situation som funnits, men jag träffar också många som är stolta över sin arbetsplats. Det är viktigt att vi bygger vidare på det som fungerar bra.

    Joakim Ericson säger att han välkomnar medarbetare som vill berätta om sina upplevelser direkt för honom.

    – Det kräver mod och ryggrad att göra det, och jag ser det som ett steg i rätt riktning. Samtidigt kan jag inte begära att alla ska komma till förbandschefen. Vi behöver skapa förtroende i linjen och få med staben, arbetstagarorganisationerna och skyddsorganisationen, säger Joakim Ericson och tillägger:

    – Det är avgörande för SkyddC och alla andra förband att man har förtroende för dem som ska styra skutan.

    Ur arkivet: