Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmaktens årsredovisning: Stödet till Ukraina försenar tillväxten

Stödet till Ukraina och omfattande nationella operationer har begränsat Försvarsmakten planerade förmågetillväxt hos flera krigsförband, det framgår av Försvarsmaktens årsredovisning för 2023.

Linda Sundgren
Försvarsmakten
I januari 2023 beslutade regeringen att skicka 50 stycken stridsfordon 90 till Ukraina. Under året utbildades ukrainska soldater på systemen i Sverige.

Under 2023 skänkte Försvarsmakten omfattande materiel till Ukraina som en följd av Rysslands fullskaliga invasion av landet. Stödet omfattar både utbildningsinsatser och mängdmateriel i form av ammunition och pansarvärnsvapen samt tyngre materielsystem med stridsfordon, stridsvagnar och luftvärnssystem.

Det har också beslutats om försörjningslösningar för att kontinuerligt leverera reservdelar och utbytesenheter till den skänkta materielen som slits hårt i det pågående kriget. Försvarsmakten har fått extra pengar för att ersätta delar av den materiel som skickats till Ukraina och beställningar är lagda, men eftersom industrin inte hinner leverera i den takt som efterfrågas kommer det att dröja innan ersättningsmaterielen är på plats på förband.

Liknande läsning:

Den begränsade kapaciteten vid industrin påverkar de flesta materielområdena. Konsekvensen av svårigheterna att återanskaffa materiel som skänkts blir att Försvarsmaktens planerade tillväxt förskjuts.”, står det i Försvarsmaktens årsredovisning som publicerades den 23 februari.

För arméns del har 2023 inneburit en balansering av resurser för att genomföra ökad grundutbildning av värnpliktiga, fortsätta etableringen av nya regementen och lämna ett omfattande stöd till Ukraina samt genomföra nationella operationer. Det har ställt krav på svåra avvägningsbeslut, skriver Försvarsmakten.

» Resultatet visar att planerad kärnverksamhet genomfördes enligt plan, men med ambitionssänkningar inom flera områden. «

Det förändrade säkerhetspolitiska läget tillsammans med omfattande stöd, i form av materiel och utbildning, till Ukraina föranledde förändringar i planerad och genomförd verksamhet. Resultatet visar att planerad kärnverksamhet genomfördes enligt plan, men med ambitionssänkningar inom flera områden”, skriver myndigheten.

Som en följd av detta begränsades arméns planerade förmågetillväxt genom ökad krigsduglighet hos ett betydande antal krigsförband.

”Armén genomförde och deltog under 2023 i stor omfattning i nationella operationer, främst inom ramen för bevaknings-, underrättelse- och säkerhetsfunktionen. Hos vissa förband skapade detta betydande utmaningar i att samtidigt bedriva förbandsproduktion vilket påverkade både förbandens uthållighet och den planerade förmågeutvecklingen negativt”, skriver Försvarsmakten och framhåller att erfarenheterna från insatsverksamheten bidrog på ett positivt sött till den fortsatta utvecklingen av arméns krigsförband, även om det sker i en lägre tillväxttakt än vad som tidigare var planerat.

Också arbetsbelastningen i Försvarsmakten har ökat under året. Delvis som en följd av kriget i Ukraina och det försämrade omvärldsläget, men också på grund av tillväxten, de ökande värnpliktskullarna och förberedelser inför Natoanslutningen. Antalet kontinuerligt anställda ökade med cirka 1 000 individer under 2023, men bara ett 100-tal av dessa var yrkesofficerare. Specialistofficerare står för hela ökningen inom yrkesofficersskråt och har gått från 4 342 till 5 030 individer medan antalet officerare minskat från 5 165 till 4 606 individer.

När det gäller tillförseln av nya eldhandvapen framgår det av årsredovisningen att anskaffningen har försents:

”Inga vapenleveranser genomförda vilket var planerat under året detta påverkar den operativa förmågan. Stora leveransförseningar i EHV-projektet. Tester försenade med anledning av kvalitetsbrister på vapnen. Vapenleverantör som valts blir betydligt dyrare än beräknat vilket medför att ny kulspruta och nytt granatvapen ej inryms i investeringen.”

Det planerade införandet av prickskyttesystemet och självskyddsvapen vid förband 2024 kommer att försenas minst ett år, enligt årsredovisningen. Leveranserna av automatkarbin och skarpskyttegevär till Försvarsmakten påbörjas tidigast 2025. Även det nya granatgeväret, grg-18, som ska ersätta det 70 år gamla granatgevär m/48, är försenat. Det ska bero på kvalitetsbrister i limfogen för siktet och en konstruktionsändring som har genomförts. Leveranser av grg-18 ska återupptas under andra kvartalet 2024, enligt årsredovisningen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

    Andreas Braw

    En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

    Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

    Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

    ”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

    En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

    Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

    Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

    Ur arkivet: