Senast publicerat
Senast publicerat:

Långsam ökning av antalet kvinnor som gör värnplikt

”I år ryckte 4 917 värnpliktiga in. Av dem var 864 kvinnor, vilket motsvarar 17,5 procent. Målet var 20 procent kvinnor 2020.” I nummer sju 2020 rapporterade Officerstidningen om könsfördelningen bland landets värnpliktiga. Jenny Ström, då kommendörkapten och chef för Försvarsmaktens rekryteringssektion, uttalade sig om situationen: ”Vi kan inte vara nöjda när vi inte nått upp till målet. Däremot är det positivt när utvecklingen går åt rätt håll”, sa hon.

Anna-Maria Stawreberg
Ur Officerstidningen 7, 2020

FAKTA

Då:
Av de 4 917 värnpliktiga, var 864 personer eller 17,5 procent, kvinnor. För att få en jämnare fördelning mellan könen funderade Försvarsmaktens rekryteringssektion på att vidta åtgärder. Ett led var att anställa skolinformatörer. Ett annat att kalla kvinnor till mönstring, trots att de inte anmält sitt intresse.

Nu:
Tre år senare är cirka 20 procent av de 6 600 värnpliktiga kvinnor. Men eftersom lagen säger att det inte går att sätta specifika procentmål ser Försvarsmakten istället över kraven för vissa utbildningar. Dessutom jobbar man på att öka kunskapen om värnpliktsutbildningen.

I dag är cirka 20 procent av de 6 600 värnpliktiga kvinnor. Enligt Marinette Nyh Radebo, kommunikationschef på Plikt-och prövningsverket, råder det ingen tvekan om att det behövs en jämnare fördelning mellan värnpliktiga män och kvinnor.

– Försvarsmakten ser nu över kraven på vissa utbildningar eftersom alla utbildningar har olika krav, som dessutom höjdes under frivilligtiden. 

Genom olika kanaler som att skicka hem information till totalförsvarspliktiga och information i sociala medier, hoppas man öka kunskapen om värnplikten. En annan åtgärd är att skicka ut en mönstringshandbok till de som ska mönstra. I framtiden kommer Plikt- och prövningsverket att trycka mer på att värnplikten är en skyldighet.

– Det finns till exempel fortfarande 30 procent som tror att värnplikten är frivillig, och bland dessa ser vi att många är kvinnor, säger Marinette Nyh Radebo.

» Det finns till exempel fortfarande 30 procent som tror att värnplikten är frivillig, och bland dessa ser vi att många är kvinnor.«

Från och med 2020 ändrades även utformningen av mönstringsunderlaget. Det har nämligen visat sig att mellan 60 och 65 procent fyller i diskvalificerande uppgifter. 

– Vi behöver inte ta hänsyn till intresse, eftersom det är en plikt, men eftersom så få kallas tror många att vi bara utgår från de som är intresserade.

När fler ska göra värnplikt behöver Plikt- och prövningsverket kalla fler till mönstring. 

– Förra året kallade vi 1.000 personer till mönstring som hade förutsättningar att klara mönstringen, men som svarat att de inte var intresserade. I år kallade vi 4.000 personer, säger Marinette Nyh Radebo.  

Överstelöjtnant Rickard Åström, chef för utbildningssektionen vid Försvarsstaben, konstaterar att antalet kvinnor som gör värnplikt behöver öka. 

– Vi strävar efter att få fler kvinnor att göra värnplikten, säger han och berättar att Försvarsmakten vidtar flera åtgärder för att fler kvinnor ska vilja göra värnplikt och bli uttagna till värnplikstjänstgöring. 

Dessa åtgärder kan till exempel vara att se till att det finns personlig utrustning anpassad för kvinnor och att Försvarsmakten får värnpliktsutbildningen att framstå som viktig, givande och intressant. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Otillräckliga vinterkängor, bristande riskhantering och attitydproblem. Det bidrog till de många köldskador som uppstod under vinterutbildningen i januari, enligt en utvärdering från Arméstaben. Nu vidtas åtgärder med regeländringar och en översyn av utbildningen ”Kallt väder”.

    Linda Sundgren
    Marksäkerhetsavdelningen på Arméstaben har genomfört en utredning efter det stora antalet köldskador i samband med vinterutbildningar i Arvidsjaur och Boden i januari.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Den gångna vintern var periodvis mycket kall och i Försvarsmakten rapporterades ett stort antal köldskador i samband med övning och utbildning. Under vinterutbildningen den 5–16 januari på Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur och Norrbottens regemente, I 19, i Boden, deltog 497 befäl, kadetter och värnpliktiga från olika förband. Temperaturen sjönk periodvis ner till 37 minusgrader och av deltagarna drabbades 83 individer (17 procent) av minst en köldskada.

    Majoriteten av skadorna, 47 stycken, var av första graden på en fyrgradig skala, vilket i rapporten beskrivs som ”vit hud, känselbortfall och inte alltid smärta”. I nio fall var skadorna av tredje graden med ”blågrå missfärgning och ibland nekros” (sjuklig cell- och vävnadsdöd reds. anm).

    I den utredning av skadeutfallet som Arméstaben genomfört, pekas flera brister ut som bidragande orsaker till skadorna. Däribland befälens hantering av de risker som uppträdande i kyla medför. Riskbedömningar hade upprättats, men planerade åtgärder omsattes inte i praktiken fullt ut.

    – Man behöver kanske ha någonstans där soldaterna kan gå in och värma sig och upprätta värmeslingor som soldaterna får springa för att hålla värmen. Kanske bör man heller inte öva åtta timmar med bara uppehåll för 45 minuters lunch när det är 37 minusgrader. Det har vidtagits åtgärder, men inte i tillräcklig omfattning, säger förvaltare Joakim Giöbel, chef för Försvarsmaktens marksäkerhetsavdelning på Arméstaben, som var ordförande i utredningen. 

    Ibland har det också funnits en inställning att det är mesigt att gå in och värma sig

    Joakim Giöbel drar slutsatsen att befälen underskattade riskerna med att öva i extrem kyla.

    – Jag menar att man kanske måste acceptera att vissa moment inte kan genomföras vid extremt låga temperaturer, säger han och tillägger:

    – Ibland har det också funnits en inställning att det är mesigt att gå in och värma sig. 

    Enligt Joakim Giöbel kan den pressade situation som organisationen befinner sig i öka risken för skador. Belastningen i organisationen är hög och det finns en förväntan på snabb utveckling.

    – Både ÖB och Försvarsmaktsförvaltaren är ju jättetydliga, vi ska ha riskaptit och våga chansa lite. Jag tror inte att ÖB är nöjd med den här mängden köldskador, men budskapet om riskaptit kan uppfattas olika av befälen i organisationen. En del förstår det som att du kan tänja på gränserna ibland, medan andra kanske tror att du ska ta alla risker alltid. Individer vill göra sitt bästa, men ibland blir det lite fel, säger han.

    Även brister i personlig utrustning och annan materiel bidrog till skadeutfallet. Enligt rapporten uppvisade samtliga förband brister i sin materiel avseende funktion och status. Bland annat är den vinterkänga som soldaterna använder, Vinterkänga 90, inte anpassad för extremt låga temperaturer, säger Joakim Giöbel:

    – Den tål inte mer än minus 20 eller minus 25 grader. Förr hade vi Jörnkängan som klarade mycket mer, men den tillverkas inte längre och går därför inte att få tag i. Vinterkängor är något vi behöver se över.   

    Norrlands dragonregemente, Jägarregementet K 4, har återuppstått i Arvidsjaur. Ett av Sveriges främsta elitförband ska fyrdubbla sin slagstyrka de närmaste åren. Bilden: Jägarna genomför den här dagen samma övningsupplägg om och om igen. Övningarna börjar i dagsljus, och avslutas i nattens mörker.
Foto: Andreas Bardell
2021-10-21
(c) BARDELL ANDREAS / Aftonbladet / TT

* * * EXPRESSEN OUT * * *

AFTONBLADET / 2916

    Brister i personlig utrustning och annan materiel bidrog till skadeutfallet under vinterutbildningen, visar utredningen.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Utredningen pekar också på problem med civil utrustning som soldaterna köpt in själva. Av rapporten framgår inte vilken typ av utrustning eller vilka problem det handlar om, men Joakim Giöbel är kritisk till att soldater tillåts använda egen utrustning i verksamheten.

    – Vem garanterar att den utrustning som soldaterna köper in tål en viss kyla? Och vem kontrollerar att utrustningen är rätt för den verksamhet som ska bedrivas i ett visst klimat? Chefen Försvarsstaben har gett sitt godkännande för egna inköp, men vi har varit stora motståndare till det, säger han.    

    Under vinterutbildningen var det också problem med vissa fordon som inte fungerade.

    – I en bandvagn där soldaterna skulle gå in och värma sig fungerade inte värmaren. Om det berodde på okunskap eller om grundtillsynen inte var korrekt utförd vet vi inte, säger Joakim Giöbel, och fortsätter:

    – Vi är inne i en jättestor expansion och vi har problem med grundtillsynen av våra fordon och annan materiel. Köerna till verkstäderna är långa och åtgärderna på materielen som kommer ut efter grundtillsynen är inte alltid rätt gjorda.

    Deltagarna i vinterutbildningen som hölls i januari hade genomgått utbildningen ”Kallt väder” inför avresan. Utbildningen ska ge kunskap om hur man uppträder i låga temperaturer på ett säkert sätt för att förebygga skador.

    Men under de intervjuer som genomfördes i samband med utvärderingen hade många deltagare svårt att återge vad utbildningen handlade om och uppgav att de inte hade känt sig förberedda. ”Kallt väder” genomfördes antingen enskilt digitalt eller som en genomgång i större grupper. Flera av de intervjuade saknade lärarledda diskussioner i mindre grupper och praktiska övningsmoment kopplade till utbildningen.

    – Om du inte har övat att ta av dig kängor och strumpor och stoppa in fötterna i armhålan när det är minus 5 så kommer det inte att vara lättare i 30 minusgrader. Det räcker inte att bara läsa sig till hur man ska göra, man måste öva praktiskt också, säger Joakim Giöbel.

    I SäkR 2026 har vi gjort en ny riskbedömningsmall som vi håller på att implementera

    I utredningen uttalar sig också stabsläkaren vid K 4 om ”Kallt väder”. Enligt honom är utbildningen för omfattande och har tyngdpunkt på fel saker. För stor vikt läggs vid köldskadors utveckling och konsekvenser, medan förebyggande åtgärder och upptäckt av tidiga symptom får för lite utrymme. Enligt utredningen var det flera tidiga tecken på förfrysningsskador som varken omhändertogs eller rapporterades.

    Joakim Giöbel berättar att det nu pågår ett arbete för att minska risken för förfrysningsskador och öka medvetenheten om de utmaningar som låga temperaturer medför.

    – I SäkR 2026 (Säkerhetsreglemente, red, anm) har vi gjort en ny riskbedömningsmall som vi håller på att implementera. Vi kommer att resa ut till fem platser i landet och utbilda på det här. Förbanden får skicka vem de vill till kurserna, men det borde vara marksäkerhetsofficerare, säger Joakim Giöbel och fortsätter:

    – Vi ska också prata med Vinterenheten om utbildningen ”Kallt väder” och vad vi ska göra med den. Någon slags förändring är nödvändig och de som går utbildningen behöver genomföra praktiska moment kopplade till utbildningen. Det räcker inte att bara läsa om det i teorin.

    Ur arkivet: