Senast publicerat
Senast publicerat:

”Låt oss skapa system och processer anpassade för en ny verklighet”

Kapten Yossarian
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En gång i tiden, för inte särskilt länge sedan, såg framtiden mörk och oviss ut för många specialiserade skrån inom Försvarsmakten. Nedskärningsåren tvingade dem alla att ständigt sova med ett öga öppet. För att säkra skråets överlevnad gällde det att göra sitt specialistområde oumbärligt.

Det gjordes genom att exempelvis skriva in sig som obligatoriska nyckelspelare i certifieringsprocesser, reglementen och utbildningar, för att på detta sätt kroka fast den egna verksamheten i så många andra som möjligt.

Som försvarsmaktsanställd i dag är det inte osannolikt att du har kommit i kontakt med resultatet av detta på ett eller annat sätt. Det är nämligen inget enskilt skrå som beskrivs, utan ett fenomen som återfinns inom många områden i vår organisation. 

Det fanns inget ont uppsåt i detta. Det handlade helt enkelt om att säkerställa överlevnad av ett kunskapsarv. I många fall var det hjältar inom sina respektive gebit som på detta sätt räddade sina skrån in i framtiden. 

» Ett problem är att de fallskärmar och flytvästar som togs fram under nedskärningsåren fortfarande är i bruk. «

Nu är dock framtiden här, och med den en helt annan tid. Faran för nedläggning eller decimering av verksamheten har i stället växlats mot tillväxt och ökad arbetsbelastning för att mäkta med volymen av uppgifter som måste lösas. Ett problem är att de fallskärmar och flytvästar som togs fram under nedskärningsåren fortfarande är i bruk. Detta trots att de nu har fullgjort sitt syfte och i stället alltmer kommit att vara i vägen.

Effekten av detta blir flaskhalsar som i sin tur skapar frustration ute i leden, samtidigt som det också skapar orimliga arbetsbelastningar för dem vars ansvar det är att möta en övermäktig efterfrågan. Ofta är det dessa hårt jobbande eldsjälar som nu får slita i system och processer som är anpassade för en annan tid.

Det är med andra ord hög tid för nya hjältar att kliva fram! Dessa hjältar behöver vara djärva, pragmatiska och redo att göra jobbet med att skilja ut det som är nice från det som verkligen är need. Kanske står lag, förordning eller föreskrifter i vägen i vissa fall?

Lyft då på stenen, syna och definiera problembilden och låt det bli känt uppåt i organisationen. Måhända kan det till och med resultera i förändring på politisk nivå om så krävs. Angelägenhetsgraden i detta arbete är hög och kan vi hitta sätt att skapa drägligare arbetsbelastning för våra medarbetare samtidigt som vi effektiviserar byggandet av vår krigföringsförmåga har vi allt att vinna.

Avslutningsvis, till er som känner sig träffade av denna text:

Er tid att agera är nu, och ni är efterlängtade!

Kapten Yossarian

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

    Karlis Neretnieks
    Karlis Neretnieks

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

    Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

    Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

    I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

    Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

    Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

    Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

    Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

    Ur arkivet: