Hur kommer det sig att jämställdhetsarbetet i Försvarsmakten går trögt, trots att försvarsmaktsledningen vidtagit en mängd åtgärder för att skapa en jämställd organisation? Den frågan ställer kapten Frida Linehagen i sin avhandling Gender (in)equality within the Swedish armed forces, som hon disputerade med den 13 oktober. Enligt avhandlingen beror den långsamma utvecklingen på ett motstånd mot förändring i organisationen. Motståndet genomsyrar hela Försvarsmakten på alla nivåer och består av en komplex blandning av manliga normer och strukturella problem.
– Det handlar inte så mycket om enskilda individer som är mot kvinnor i Försvarsmakten; de är nog varken särskilt många eller särskilt tongivande i dag. Motståndet finns inbyggt i systemet. Det kanske inte har blivit så avsiktligt, men det är svårt att ta sig ur, säger Frida Linehagen som i dag tjänstgör vid Sjöstridsskolan efter fem år som doktorand på Försvarshögskolan.
En bakomliggande orsak till den svårbemästrade ojämlikheten är den manliga norm som präglar organisationen. Normen ger män en självklar plats i den kollektiva gemenskapen och unga soldater fostras in i organisationen enligt rådande normer. Kvinnor har däremot inte samma givna plats i gemenskapen utan måste anstränga sig för att bli upptagna i kollektivet. De behöver bevisa sin duglighet och många kvinnor upplever att de måste prestera betydligt bättre än sina manliga kollegor för att bli accepterade, både i sin yrkesroll och som individer. Frida Linehagen menar att strävan efter att bli en del av kollektivet är förståelig, samtidigt som det bidrar till att bevara den manliga norm som försvårar för kvinnor i organisationen.
– Strävan efter att bli accepterad gör ibland att kvinnor tar avstånd från andra kvinnor. Många vill tvätta bort kvinnligheten och inte engagera sig i jämställdhetsfrågor, säger hon.
Liknande läsning:
» Det handlar inte så mycket om enskilda individer som är mot kvinnor i Försvarsmakten; de är nog varken särskilt många eller särskilt tongivande i dag. Motståndet finns inbyggt i systemet. «
Frida Linehagen konstaterar att det också finns män som är obekväma med den manliga normen i Försvarsmakten och som ser de problem som deras kvinnliga kollegor ställs inför. Däremot är det få som tar strid för en förändring.
– När jag började intressera mig för de här frågorna för 20 år sedan tänkte jag att det skulle vara så enkelt för männen att kliva fram och ta ställning för kvinnorna. Men med åren har jag insett att det krävs otroligt mycket av dem för att göra det. De har ju så mycket att förlora på det. Och om de tar ställning för kvinnorna, hur kommer de själva att behandlas då?
I sitt arbete med avhandlingen har Frida Linehagen intervjuat flera män i organisationen som vittnar om problem när de själva eller andra försöker agera efter övertygelse istället för att följa strömmen. Som när någon föreslår en kvinna till en chefsbefattning.
– Det är inte ovanligt med kommentarer som ”du gör det bara för att vara pk”, ”du vill bara ha det i ditt CV” eller ”du gör det bara för att få läsa Hopen”. Flera män i studien har upplevt detta, men få har aktivt motsatt sig det. Risken finns att man istället viker sig för kritiken och väljer någon annan till befattningen, för att slippa konflikter, säger Frida Linehagen.
Frida Linehagen, kapten vid Sjöstridsskolan och doktorand på Försvarshögskolan.
Även på organisatorisk nivå finns ett motstånd mot kvinnor, enligt avhandlingen. Ett exempel är att det trots att kvinnor tjänstgjort i Försvarsmakten i över 40 år, så kommer den första unisexuniformen först 2026. Ett annat exempel är Försvarsmaktens kollektivavtal där man 2017 gjorde en särskild satsning på kvinnors löner med målet att de skulle uppgå till 95 procent av männens ersättning.
– Den här typen av missriktade satsningar ger dubbelt bakslag. 95 procent av männens löner är inte jämställda löner. Det ger också de män som inte orkar eller vågar engagera sig för jämställdhet och de kvinnor som bara vill bli accepterade i det manliga kollektivet vatten på sina kvarnar; att det här inte är en prioriterad fråga, säger Frida Linehagen.
För att åstadkomma en verklig förändring krävs flera insatser, menar hon. Som att införliva ämnet jämställdhet i samtliga utbildningar, från grundutbildningen till den Högre officersutbildningen. Men också att stödja förbanden i deras jämställdhetsarbete och skapa en tydligare struktur kring det.
– Man kan inte säga åt förbanden att de ska jobba med det här utan att också tala om hur det ska gå till. En del förband sätter upp jämställdhet som en punkt på sina APT:er, och det är ju bra. Men vad ska lyftas på den punkten, och av vem? Ofta förväntas förbandets kvinnor att ta hand om det, men de vill ju bli accepterade i det manliga kollektivet och passa in. Inte driva jämställdhetsfrågor.
Frida Linehagen tror dock att det kan bli en viss skillnad framöver genom att fler kvinnor genomför värnplikten.
– Förhoppningsvis kommer dagens unga tjejer och killar inte acceptera sådant som vi lite äldre har gjort. Men Försvarsmakten måste också tydligt visa att de menar allvar och inte vacklar i frågan. Det är jätteviktigt att de satsningar som görs är genomtänkta och konstruktiva.
