Senast publicerat
Senast publicerat:

Efter bristen på utrustning: inköp av civila regnställ och kängor

I augusti var det akut brist på personlig utrustning i Försvarsmakten. Situationen har blivit bättre under hösten, berättar logistikchef brigadgeneral Claes Isoz, bland annat genom snabbanskaffning av vissa persedlar och nyinkomna leveranser till centrallagret.

Josefine Owetz
Mikael Fritzon/TT
I ett direktiv som gick ut i slutet av augusti uppmanades anställda att lämna in kängor, regnställ, skalplagg och termosar för att inryckande värnpliktiga och officersaspiranter skulle kunna utrustas.

I slutet av augusti gick ett direktiv ut i Försvarsmakten där anställda uppmanades att återlämna viss personlig utrustning inför kommande inryckningstillfällen. Detta eftersom det var akut brist på bland annat kängor, regn- och skalplagg på vissa förband, något som Officerstidningen tidigare har rapporterat om.

En rad olika åtgärder har därefter genomförts. Utöver uppmaningen till anställda, har också utrustning omfördelats mellan förbanden för att tillgodose behoven hos inryckande värnpliktiga och officersaspiranter.

I dag, två månader senare, har tillgången på personlig utrustning förbättrats, enligt brigadgeneral Claes Isoz, Försvarsmaktens logistikchef. Exempelvis har 10.000 regnställ från Helly Hansen och 10.000 par kängor av modellen 5.11 A/T 8 köpts in, något som försvarsdebattören Taktisk har skrivit om.

» Försvarsmakten har genomfört snabbanskaffning av civila regnställ och kängor som nu finns levererade. «

– Försvarsmakten har genomfört snabbanskaffning av civila regnställ och kängor som nu finns levererade till Försvarsmaktens centrallager och det kan börja beställas därifrån inom kort. Snabbanskaffning av vinterkängor pågår nu, säger Claes Isoz. 

Claes Isoz, Försvarsmaktens logistikchef. Foto: FM.

Det nya kroppsskyddet 23 D, som är specialanpassat för kvinnor, skulle egentligen ha kommit till förbanden innan midsommar i år, men leveransen uteblev. Det berodde på att det behövdes ytterligare förberedelser för att tillse att förbanden skulle kunna ta hand om kroppsskydden vad gäller förvaring, underhåll och användning, berättade Claes Isoz för Officerstidningen i början av september.

–  Vad gäller kroppsskydd 23 D har det genomförts instruktörsutbildning i början av oktober och dessa kroppsskydd finns nu tillgängliga att beställa från Försvarsmaktens centrallager för alla som har kroppsskydd på sina utrustningskort för sin befattning.

Han berättar att det fortsatt under en övergångsperiod kommer att vara brist på en del persedlar på förråden, men att flera centrala beställningar har gjorts och att en rad leveranser är planerade de närmaste månaderna.

Liknande läsning:

» 89.000 baskrar är levererade, likaså 90.000 brynjor med lång ärm. «

– Leverans av 150.000 termosar kommer att ske från slutet av november till början av december. 89.000 baskrar är levererade, likaså 90.000 brynjor med lång ärm. Vi har också fått 10.000 sovsäckar. 42.000 trosor, hälften vardera av långa respektive korta ben, har levererats, säger logistikchef Claes Isoz. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: