Senast publicerat

Senast publicerat:

Utvärdering av Aurora 23: ”Det övergripande intrycket är positivt”

Försvarsmakten lyckades överlag väl med genomförandet av Aurora 23, men vissa moment tycks inte ha genomförts i avsedd utsträckning. Det framgår av en preliminär utvärdering. Övningsledaren Stefan Andersson är nöjd med utfallet och säger att responsen från utländska deltagare varit odelat positiv.

Linda Sundgren

2023-05-28

”Det övergripande intrycket är positivt. Relaterat till övningens syfte, att öka Försvarsmaktens förmåga och att sända signaler om vår kapacitet internt och externt, anser jag att man har lyckats”, säger generalmajor Gunnar Karlson, som leder Försvarsmaktens utvärdering av Aurora 23.

Försvarsmaktsövningen Aurora 23 avslutades den 11 maj. Redan dagen efter publicerades en rapport med de första intrycken av övningen medan slutrapporten är planerad till den 31 oktober. Utvärderingen leds av generalmajor Gunnar Karlson.

– Det övergripande intrycket är positivt. Relaterat till övningens syfte, att öka Försvarsmaktens förmåga och att sända signaler om vår kapacitet internt och externt, anser jag att man har lyckats, säger han.

Gunnar Karlson framhåller framför allt två positiva iakttagelser. Dels att den 25 dagar långa övningen genomfördes utan några allvarligare personskador. Dels att kommunikationen till allmänheten nådde ut.

– Det vi med säkerhet kan säga redan nu är att kommunikationen utåt har fungerat mycket väl, eftersom Försvarsstaben genomför kontinuerliga uppföljningar av kommunikationen. Nästan 90 procent av befolkningen kände till övningen och en överväldigande majoritet var positiva, säger han.

» Nästan 90 procent av befolkningen kände till övningen och en överväldigande majoritet var positiva. «

Men av rapporten framgår också att alla moment som försvarsmaktsledningen efterfrågade, inte genomfördes. Bland annat har försvarsgrensstaberna inte övat i sin helhet, delvis på grund av att belastningen i ordinarie arbete varit hög med ett bibehållet skarpt tryck från operationsledningen under övningen.

– Vill Försvarsmakten att försvarsgrensstaberna ska övas behöver man hitta ett annat övningstillfälle för det, kommenterar Gunnar Karlson.

Under Aurora 23 fanns för första gången ett uppdrag att öva skydd av civila medborgare. Men den sortens moment tycks inte ha genomförts i någon större utsträckning, enligt den preliminära utvärderingen.

Liknande läsning:

– Det var en tydlig inriktning från försvarsmaktsledningen att öva civillägesbedömning och skydd av civila med särskilt fokus på jämställdhet och sexuellt våld. Men vi har inte kunnat se särskilt många övningar av det slaget. Kanske framkommer det när vi fortsätter att analysera materialet; om inte är det bekymmersamt eftersom Försvarsmakten uttryckligen ville se detta, säger Gunnar Karlson.

» Jag har många gånger sagt att den här övningen är vår viktigaste träningsmatch inför ett Natomedlemskap, och jag vågar påstå att vi vann den matchen. «

Övningsledaren för Aurora 23, brigadgeneral Stefan Andersson, är nöjd med utfallet av övningen. Han säger att Sverige och Försvarsmakten fått mängder med positiv feedback, inte minst från de utländska förband som deltog.

– Jag har många gånger sagt att den här övningen är vår viktigaste träningsmatch inför ett Natomedlemskap, och jag vågar påstå att vi vann den matchen. Den återkoppling vi fått från andra nationer har varit odelat positiv och de tycker att övningen varit mycket väl förberedd och genomförd. De är supernöjda.

Ett moment som Stefan Andersson är särskilt nöjd med är värdlandsstödet. Samövning med utländska förband är visserligen inget ovanligt, men det var åtskilliga år sedan det övades att ta emot andra länders soldater i ett spelat fientligt läge, under bland annat sabotage och ett omfattande cyberangrepp.

– I det första skedet tog vi in en amerikansk marinkårsbataljon från Norge via Storlien och Östersund och understödde dem med mat, vatten och drivmedel. Det finska bidraget tog vi emot i Oskarshamn med stöd av ett brittiskt förband tillsammans med hemvärnsförband och svenska luftvärnsförband. Vi ville genomföra ett taktiskt mottagande och göra det så realistiskt som möjligt.

» Aurora 26 kan bli något helt annat än de försvarsmaktsövningar vi sett tidigare. «

Att skyddet av civila inte övades i större utsträckning är däremot något som Stefan Andersson beklagar.

– Under planeringsfasen diskuterade vi att skapa mikrosituationer med civila inom ramen för de större momenten. Som att istället för att ta hand om skadade, vilket vi är bra på, öva omhändertagande av civila med bakbundna händer och sminkade som om de blivit misshandlade eller våldtagna. Sådant som vi nu ser i Ukraina. Men det här drevs aldrig igenom och det är något jag får ta på mig.

Nu fortsätter omhändertagandet av erfarenheter från övningen för att sedan ta ut kursen mot nästa försvarsmaktsövning. Men med ett medlemskap i Nato blir kanske den övningen inte en fråga för enbart den svenska Försvarsmakten att besluta om.

– Aurora 26 kan bli något helt annat än de försvarsmaktsövningar vi sett tidigare. Vi har en strategisk övningsplan, men den kan komma att revideras om Nato vill att vi ska göra något annat. Kanske kommer det att bli ett ökat fokus på de norra delarna av Sverige, Norge och Finland, säger Stefan Andersson.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Aurora 23

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz

2026-07-07

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.