Senast publicerat
Senast publicerat:

Beslut om stridspiloternas pensioner

Arbetsgivarverkets förhandlingschef har i dag fattat beslut om nya pensionsvillkor för en avgränsad grupp stridspiloter. De som berörs av övergångslösning är piloter som under sin anställning fått höjd pensionsålder.

Josefine Owetz
Missnöjet bland stridspiloterna beror främst på pensionsavtalet, men också på en frustration över rådande lönestruktur och bristande karriärutveckling.

– Jag är glad att vi i dialog med Försvarsmakten i en akut situation för en avgränsad grupp, snabbt kunnat finna en lösning som omhändertar frågan och stärker Försvarsmaktens personalförsörjning av piloter på kort och lång sikt, säger Anna Falck, Arbetsgivarverkets förhandlingschef, i ett pressmeddelande.

Det var på torsdagseftermiddagen som Arbetsgivarverkets förhandlingschef meddelade att hon fattat beslut om ändrade pensionsvillkor för en avgränsad grupp av piloter. 

Den grupp som beslutet avser är Försvarsmaktens piloter födda 1988 och senare, och som var antagna till pilotutbildningen när det statliga pensionsavtalet PA 16 trädde i kraft. Totalt handlar det om runt 90 piloter som fick höjd pensionsålder efter att de blivit anställda, från 55 år till 67 år.

» Jag hoppas och tror att våra tjänstlediga piloter kommer tillbaka «

– Jag är glad och tacksam över att Arbetsgivarverket tog sig an frågan och fann en lösning inom avtalet. Jag hoppas och tror att våra tjänstlediga piloter kommer tillbaka och att övriga väljer att stanna, säger flygvapenchef Carl-Johan Edström i ett pressmeddelande från Försvarsmakten.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker kommenterar Arbetsgivarverkets beslut så här:

– På sitt sätt är detta bra, så klart, men oklarheterna är många. Allt för många för att det ska kännas helt bra i magen. Det här är gjort på ett sätt som ligger synnerligen långt från praxis på arbetsmarknaden. Arbetsgivarverket har gått in och agerat arbetsgivare och ska nu fatta beslut ner på enskild nivå, dessutom utan att ha genomfört någon som helst samverkan eller förhandling, säger han och tillägger:

– Pensionsvillkor måste ses i en helhet. Det är många faktorer som samverkar. Till exempel är det här beslutet ensidigt och kan ändras av arbetsgivaren när som helst. Vi har redan nu genom vår förhandlingsledare inom OFR/S,P,O kontaktat Arbetsgivarverket och meddelat att vi vill kvalitetssäkra innehållet i beslutet så att våra medlemmar kan känna trygghet inför framtiden eftersom Arbetsgivarverket inte valt att följa medbestämmandelagen.

Liknande läsning:

» Det här är gjort på ett sätt som ligger synnerligen långt från praxis på arbetsmarknaden. «

Lars Fresker poängterar att missnöjet i pilotkollektivet inte bara handlar om pensionsvillkor.

– Det handlar också om lön och karriärmöjligheter, som man inte löser med det här beslutet.

På ett extrainkallat styrelsemöte den 12 augusti beslutade Arbetsgivarverket att ge sin förhandlingschef Anna Falck mandat att tillsammans med Försvarsmakten skyndsamt agera i frågan som gäller flygvapenpiloternas pensioner. 

En betydande andel av flygvapnets stridspiloter sökte i vintras tjänstledigt för studier i höst, för att kunna byta till civila yrken. Även en del uppsägningar har inkommit. Missnöjet i pilotkollektivet, som Officerstidningen tidigare rapporterat om, beror på en frustration över löner och arbetsvillkor, men framför allt ett missnöje över PA 16. 

På torsdagskvällen begärde Officersförbundet överläggning med Arbetsgivarverket, som genomförs under fredagsmorgonen. 

– Vi vill kvalitetssäkra gårdagens pensionsbeslut som fattats utan vare sig samverkan eller förhandling, säger Jesper Tengroth, Officersförbundets kommunikationschef. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: