Senast publicerat
Senast publicerat:

Speciell kompetens = speciell lön

Lars Fresker, Förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

En hundförare med sitt ekipage är en ovärderlig men smal militär förmåga i flera olika sammanhang. Att träna en hund för avgörande skarpa insatser där mycket står på spel klarar inte vem som helst, det krävs en särskild kompetens och mångårig träning. Dessutom förväntas ekipaget ha hög operativ tillgänglighet, samtidigt som hunden tar en beskärd men också avsevärd tid av den militära hundförarens liv och familj 24/7.

Flygteknikern och de underhållsplutoner och så vidare som finns runtom på våra flottiljer lägger en grund för flygtidsproduktionen. Det är ett grannlaga arbete som kräver tålamod, teknisk förståelse och förmåga att tempoväxla samt en god portion social förmåga. Utbildning och praktik varvas hela tiden för att nå en allt djupare kompetens.  Vissa blir färdmekaniker på specialflygdivisionen, transporten eller på helikopter – då krävs än mer utbildning innan alla certifikat är på plats.

Hundföraren och flygteknikerna har en hel del gemensamt – båda är verkligen specialiserade och bär på ett stort ansvar och gör skillnad, liksom all annan militär personal. Utmaningen för Försvarsmakten ligger i att fortsätta attrahera dessa specialister som efter gedigen utbildning och träning blivit en del av Försvarsmaktens frontlinje – och att attrahera till fortsatt engagemang och stimulans i sin yrkesutveckling. Detta är också en del i officersprofessionen, där vi genom expertisrollen inom den jurisdiktion vi har att verka, tar ansvar för vår fortsatta professionsutveckling. Inom ramen för vår profession ska vi kollektivt och enskilt också ta detta ansvar, ett ansvar som arbetsgivaren måste bejaka och betala vettig lön för. 

»Att behålla ­personalen är ett grundfundament i rekryteringen!«

Utvecklingen av den militära professionen, och mer specifikt officersprofessionen, vilar på både ett akademiskt ben och på den beprövade erfarenhetens grund. Ämnet krigsvetenskap med hemvist på Försvarshögskolan är här centralt för professionen och relevansen, likväl som all beprövad erfarenhet som krävs för utbildning och fortsatt utveckling av både den taktiske officeren och specialistofficeren. Alla aktörer – arbetsgivare, lärosäten, enskilda och vi som yrkes- och fackförbund – har ett ansvar att slå vakt om och utveckla både militärprofessionen och officersprofessionen. 

Ett fortsatt engagemang för vår professionsutveckling, med en därtill vederhäftigt kopplad lön är en del i det vi ser som behållaperspektivet, en bra och begriplig löneutveckling och en synbar och förklarande yrkeskarriär inom vår profession. Att behålla personalen är ett grundfundament i rekryteringen!

En viktig del i behållarperspektivet berör yrkesofficerarnas kompetensdjup, med betoning på specialistofficerarna. Deras fortsatta yrkesutveckling måste byggas på ett tydligt framåtskridande av kompetensdjup – ett kompetensdjup som stimuleras, planeras och efterfrågas. Denna viktiga reella kompetensutveckling ska återspeglas i lönekuvertet, även i innehavd befattning.

Årets Rals, som nyligen avslutades på Försvarsmaktsnivån, är ett steg i rätt riktning, men väldigt mycket återstår. Yrkesofficerarnas löne- och kompetensutveckling och GSS/K-kollektivets anställningsvillkor måste fortsätta tydliggöras och utvecklas positivt, annars är tillväxten i farozonen och våra medlemmar söker sig till andra yrken. Lönebildning måste ske långsiktigt med ett tydligt kompetensfokus. Det är endast om detta sker som Försvarsmakten kan vara den attraktiva arbetsgivare som krävs för att klara de utmaningar som ligger framför oss inom personalförsörjningsområdet. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Stefan Morin

    På storgatan nedanför kyrkan bor en förre detta yrkesofficer. Han brukar berätta om en tid när han såg hoppfullt på sitt yrke. Efter decennier av nedskärningar hade ett krig i Europa år 2022 tvingat fram en militär upprustning. Alla rapporterade om nya miljarder till försvaret. Nu skulle det äntligen bli fart i verksamheten igen.

    I dag är han pensionär. De sista 25 åren arbetade han först som totalförsvarshandläggare på kommunen och sedan som sakkunnig inom försvarsindustrin. Han längtade tillbaka till försvaret och diskuterade genom åren upprustningen med stort engagemang med sina tidigare kollegor i Försvarsmakten. Men familjen gick först. 

    Han var ofta borta från hemmet under sin tid i Försvarsmakten. Hade svårt att hitta balansen mellan Försvarsmakten och familjens behov. Efter ett par flyttar inom Sverige och en utlandsstationering där hans partner utförsäkrades på grund av utebliven inkomst, sa han upp sig. Han valde att gå till en arbetsgivare där hans tid premierades högt. När han var på tjänsteresa kunde han stötta familjen hemma då ersättningarna räckte till städhjälp och ett par matkassar. Han presenterades tydliga utvecklingsmöjligheter och prestation belönades i lönekuvertet. 

    Försvarsmakten spenderade 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato

    Den extra tiden hemma gjorde att han kunde bli fotbollstränare för dotterns lag. Familjepusslet fungerade jämställt och familjen stortrivdes. Men den förre detta yrkesofficeren kunde aldrig sluta tänka på tiden i Försvarsmakten.

    En vanlig historia om 25 år? För att det inte ska bli så behöver vi agera nu. Satsningar på det militära yrket måste fortsätta och nå fler medlemmar. I dag är det militära yrket (AO24) bland de lägst värderade i Försvarsmakten. 

    Enligt den statistik Nato publicerade i juni – Defence Expenditure – spenderade Försvarsmakten 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato.

    Visst har det genomförts förbättringsåtgärder den senaste tiden. Exempel på det är satsningar på flygförare och OF 5. De satsningarna når cirka två procent av förbundets medlemmar. Då går det inte att luta sig tillbaka och tro att problemet är löst. Nu måste alla medlemmar ta del av behövda satsningar. 

    Vi måste gemensamt vilja samma sak. Motiverade medarbetare som känner sig uppskattade. Det engagemang och den tid våra medlemmar bidrar med måste bekräftas av arbetsgivaren. Inte bara med frasen ”personalen är vår viktigare resurs”, utan även i lönepolicys och förhandlingsframställningar. Det kan inte vara ett motsatsförhållande att arbeta inom HR eller i gröna kläder. Det är samma produkt som ska levereras, försvarsförmåga! Jag efterfrågar en arbetsgivarvilja till ekonomiska satsningar på personal.

    Börja med att plocka några lågt hängande frukter. Organisationsenheterna har gjort ett omfattande och partsgemensamt arbete gällande behov för att nå lönemålbild. Genomför de satsningarna på AO 24 och flygtekniker. Det skulle motsvara cirka två procent av Försvarsmaktens totala personalkostnader. Utöver det inför friskvårdsbidrag på 5.000 kronor per år och skapa en partsgemensam arbetsgrupp som tar fram ett system för att lönesätta kompetensdjup. Jag ser fram emot en framåtlutad arbetsgivare som vill förbättra medarbetarnas villkor.

    Ur arkivet: