Senast publicerat
Senast publicerat:

Att kunna ta skit

Miguel Guerrero
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

”Fan, Miguel, ni verkar vara experter på att ta skit!”

Min vän gick rakt på sak och fick naturligtvis mitt medhåll. Herregud, all den kroppsliga och mentala smärta en soldat, sjöman eller officer går igenom under en karriär, må vara två år eller fyrtio år, är svår att översätta till ett civilt liv. Vare sig det handlar om att bita ihop under iskalla ensamdygn under någon gudsförgäten gran eller evighetslånga marscher på blåsor som i storlek och form övertagit hälkuddarnas funktion så bjuder det gröna livet på upplevelser som ofta är lika delar smärta som förtjusning. Förmågan att bära den och uthärda krigets vedermödor är vårt signum, ärrvävnad och ledbesvär vårt kvitto på insats. 

”Jo, man har väl blivit lite kärvare med tiden” sade jag med spelad ödmjukhet medan jag i sinnet såg mina machopoäng närma sig en ny high score. 

”Nej, det var inte så jag menade även om ni gör tuffa grejer. Men ni tar så satans mycket skit. Årslånga rekryteringsprocesser, löften om tjänster och utbildningar som aldrig blir av, lönesättningar som inte är färdiga fastän ni redan börjat på nytt jobb och så får ni arbetsuppgifter ni inte vill ha, ja till och med arbetsorter ni inte vill vara på. Ändå står ni bara där med mössan i hand och harvar på, dessutom till en kass lön.”

» Det där C-körkortet har ju visserligen dröjt tio år sedan jag först fick löfte om det men nu i år ska det ju ske är det sagt så det är på gång. «

Instinktivt gick jag på defensiven i tankarna. Nja, löneläget kanske inte är något man lyfter i baren på Riche men det har ju faktiskt blivit bättre, i synnerhet om man räknar in övningsdygnen i lönen och visst att man är borta mycket från familj och vänner, ibland oplanerat och dessutom kommer hem i halvrisigt skick, men sedan får man ju vara ledig ganska länge förutsatt att inget oväntat händer eller någon upptäcker att elverket måste GT:as.

Utbildningar kan ju dröja lite också, men skam den som ger sig. Det där C-körkortet har ju visserligen dröjt tio år sedan jag först fick löfte om det men nu i år ska det ju ske är det sagt så det är på gång. Och visst blev jag blåst på den där utlovade korkeffekten med Ralsen det senaste förbandsbytet, men det blev ju bara så… Men ja, i mitt sinne hade även jag svårt att hitta en bra förklaring till varför det ska ta nio månader att byta befattning och varför det måste passera så många instanser som dessutom tycker att det räcker att sammanträda någon gång då och då. I synnerhet när jag varit med och rekryterat civilanställda som varit vana vid att det tar några veckor att få ett beslut*. 

Och vadå, skobidrag vartannat år och att jag när Mars linjerar med Venus i björnens tecken får släppa administrationen och mötesmattorna för att gå ut och skjuta kulspruta tillsammans med härliga människor, det måste ju ändå vara drömmen för alla…

”Ja, vi är nog rätt bra på att ta skit” sade jag. 

*Den som har en trovärdig, hållbar och tålamodsskapande förklaring jag kan förmedla efter fyra månader när den sökande ringer och undrar vad vi egentligen håller på med får gärna mejla mig denna till nästa tillfälle. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under ett knappt 12 timmar långt utomhusmoment i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar under den del av dagen där skjutövning pågick och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: