Senast publicerat
Senast publicerat:

Divisonsledning övades under Sydfront 21

Under två veckor förflyttade sig en stridande brigad från Skövde till Revingehed – efter ordergivning från en divisionsledning. Arméövningen Sydfront 21 innebar inte bara slutövning för de värnpliktiga, utan även en utmaning för de högre officerarna att parera ett händelsestyrt scenario med en pandemis begränsningar.

Maria Widehed
Alf Johansson/Försvarsmakten
”Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning”, säger överste Rickard Johansson (i mitten), övningsledare.

Under maj månad genomförde drygt
3 500 deltagande från 13 förband arméövningen Sydfront 21. För större delen av arméns värnpliktiga utgjorde detta årets slutövning.

Sedan pandemins utbrott har marinen kunnat delta i större övningar som Swenex 20 och Baltops 20. Flygvapnet har bland annat Arctic challenge exercise framför sig i juni. Och för armén var detta den första chansen att öva i större skala sedan inställda FMÖ 20.

– Det var viktigt att få genomföra övningen trots rådande omständigheter. Sydfront 21 har inneburit att vi kunnat öva i ett större sammanhang, det är en viktig del i uppbyggnaden av arméns förmåga att strida som brigad i divisions ram, säger överste Rickard Johansson, övningsledare och divisionschef under övningen.

Sydfront 21 startade i Skövde, förbanden rörde sig sedan nedåt mot Småland för att i Skillingaryd slå fiendens luftlandsättning. Slutligen väntade den avgörande striden, brigadens stora anfallsövning, på skånska Revingehed.

– Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. De har fått leva med stora osäkerheter utan koll på skeendet, säger Rickard Johansson.

Han talar om det faktum att övningens scenario var händelsestyrt, samtidigt som Sydfront 21 har varit en dubbelsidig övning.

– Chefer i truppförande befattning har verkligen känt detta, det har varit prövande för dem – och det var meningen. Det är denna realism vi vill pröva förbanden i. Upplägget har givit en tyngd till genomförandet, där cheferna lyckats lösa ut sina uppgifter. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning.

Liknande läsning:

För första gången sedan 2004 gav en divisionsledning – inom ramen för Sydfront 21 – order till brigaderna.

– Det har varit mycket positivt. Genom moment som exempelvis att bygga brosystem och hänga ihop luftvärnsförmåga i sammanhang har vi lyckats påvisa funktionernas verkan och behov i systemen brigad och division, det är oerhört centralt.

Men det har varit utmanande att bedriva en övning under en pågående pandemi. Verksamheten har fått anpassas i enlighet med gällande direktiv, bland annat delades soldaterna in i olika ”bubblor” och närstrider har undvikits.

Att bygga säkra övningar är något som tidigare testats bland annat genom ett anpassat genomförande vid årets brigadstridsledningsövning samt under slutövningen för förbanden i norra Sverige, Vintersol 21.

– Vi har kunnat påvisa att man med en bra riskanalys i botten, och åtgärder kopplade till denna, kan genomföra övningar på ett så säkert sätt som möjligt, säger Johansson.

» Det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst. «

Under Sydfront 21 upprättades särskilda sjukvårdskvarter för test och smittspårning. Dit transporterades övningsdeltagare med covid-symptom med egna förbandsresurser, de togs omhand av arméns egen sjukvårdspersonal. Deltagare med bekräftad covid-19 bussades vidare till sina hemförband, med vad Johansson kallar ”Covid-expressen”.

– Vi skapade en organisation för att hantera pandemin och vi belastade inte den civila vården en enda gång avseende covid.

Totalt bekräftades 23 fall av covid-19 under Sydfront 21. Strax före det stora anfallet på Revingehed testades åtta personer från Livgardet positivt, vilket ledde till att samtliga 200 personer i förbandet skickades hem. Men förbandet hade hunnit uppnå sina utbildningsmål.

– Det var bara ett kompani som var drabbat, men vi kom fram till att förbandet kunde anses godkänt och vi ville inte ta risken att fullfölja verksamheten med kvarvarande kompani eftersom vi då hade fått blanda förbandens olika ”bubblor” genom att underställa dem ett annat förband.

Hur har covid påverkat övningen?

– Det har inneburit en extra arbetsbörda och ett extra uppföljningsbehov i det medicinska spåret. Det har krävt en särskilt sjukvårdsorganisation. Men det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst, säger Johansson.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

    Karlis Neretnieks
    Karlis Neretnieks

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

    Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

    Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

    I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

    Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

    Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

    Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

    Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

    Ur arkivet: