Senast publicerat
Senast publicerat:

Bekymmersamt om inte historierna kommer fram

Johanne Hildebrandt
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Strax efter terrorattacken den 11 september 2001 befann sig överste Mark Rosengaard, operationschef för Task Force Dagger, i ett tält på en gammal rysk flygbas nära Karshi-Khanabad i Uzbekistan för att infiltrera Afghanistan.

”Vi var väldigt få. Det fanns inga stora datorskärmar eller något sådant, vi var bara några med laptop, anteckningsblock och satellittelefoner”, berättade den numera pensionerade Rosengaard för mig under en intervju i Tampa, Florida.

Översten berättade hur operationen gick till rent praktiskt. Hur doktrinerna som skulle användas för att välja samarbetspartners slängdes överbord och krigsherrarna i Norra alliansen förmåddes bli amerikanernas allierade. Säkerhet i vissa områden köptes av general Dostum, och det var inte helt enkelt att koordinera anfall mellan grupper som ibland började strida mot varandra. 

”De hade inte varit våra bästa vänner, och de gillade inte heller varandra.”

Förra året kom Hollywoodfilmen ”12 strong” som handlar om en av de enheter som Rosengaard var operationschef för. Den 20 oktober 2001 flögs de över bergskedjan Hindu Kush i helikoptrar och landsattes i Dari-a Souf- dalen där de möttes av CIA-operatörer och Dostum. Soldaterna fick ta sig fram till häst och tillsammans med krigsherrarna Dostum och Atta Mohammed Noor drevs al-Quaida och talibanerna ut ur Mazar e Sharif. 

Filmen, och framför allt fakta-boken ”Hästsoldater” som den bygger på, ger en djupare bild av den militära operationen runt Mazar e Sharif 2001, samma plats där svenska förband befunnit sig sedan 2005. Just att gestalta och göra komplicerade skeende begripliga är en berättelses styrka.

Ändå har intresset för liknande rapportering varit minimalt i Sverige, både hos journalister och Försvarsmakten, oavsett om det handlat om internationella insatser eller nationella övningar. 

1993 tyckte Ulf Henricsson visserligen att det var självklart att media skulle följa soldaterna i BA01, vilket bland annat resulterade i SVT–dokumentären Tango Lima. 

Men 2010 var det betydligt krångligare för undertecknad att få tillstånd att följa FS19 i Afghanistan än det var att bli inbäddad med ett förband amerikanska fallskärmsjägare i Irak. Sedan dess verkar det ha blivit ännu kärvare för journalister som vill göra ett gediget jobb på plats. Det förlorar alla på; Försvarsmaktens anställda och deras anhöriga, Försvarsmakten som helhet, politiker som vill ha oberoende information om effekterna av beslut de fattat och inte minst skattebetalarna som betalar notan.

Bekymmersamt är också att det verkar ha blivit tystare i de egna leden.

Ett av de mest flagranta exemplen är ”Gustav” som Officerstidningen berättade om i nummer 2/2018. Han blev fråntagen sina arbetsuppgifter på grund av vad han skrivit på Twitter och hans ärende skickades till MUST, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, för en säkerhetsprövning. Detta trots att han inte avslöjat något hemligt och har lika stor rätt till sin lagstadgade yttrandefrihet som resten av landets medborgare.

Dessutom är det ju soldater och officerares enträgna twittrande och bloggande i sociala medier som lyft nivån på försvarsdebatten i Sverige. Utan deras folkupplysningskampanj hade vilka dumheter och faktafel som helst kunnat florera utan kompetent mothugg, och de verkliga effekterna av landets försvars- och säkerhetspolitik hade varit höljt i dunkel.

Att det är relativt enkelt för en svensk att intervjua en amerikansk pensionerad överste, och att han öppet och oängsligt berättar om en operation är ett sundhetstecken i en demokrati. Det som är hemligt är hemligt, resten kan man faktiskt berätta om. Men om ingen vågar eller får berätta, vad är det då för samhälle soldater är beredda att riskera sina liv för?

Första halvåret av 2026 har präglats av en rad beslut för marinen. Organisationen ska stöpas om, det strategiska samarbetet med Polen fördjupas ytterligare och fyra nya fregatter ska anskaffas. ”Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger”, säger marinchef Johan Norlén.

Josefine Owetz
Marinchef Johan Norlén
"De kommer att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten", säger marinchef Johan Norlén om de kommande fregatterna.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Marinchef konteramiral Johan Norlén har slagit sig ner i en av mässarna ombord på HMS Carlskrona. Det är Almedalens fjärde dag och i likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt program i Visby. Senare denna torsdag ska han bland annat delta i ett samtal tillsammans med arméchef Jonny Lindfors med temat ”Försvaret av alliansen från land och till sjöss”.

Hur är läget i marinen i juni 2026?

– Det är mycket bra. Vi är en organisation som har mycket att göra, med en fantastisk personal som sliter varje dag och gör en strålande insats. Samtidigt har vi en tydlig uppgift att lösa. Jag upplever en stor tillfredsställelse, även om jag vet att det är tufft på många håll, säger Johan Norlén.

Tempot i marinen är fortsatt högt, konstaterar han. Utöver att marinen ständigt löser sina nationella uppgifter, deltar fartyg och besättningar regelbundet i Natos verksamhet i Östersjön. Marinens operationscentral på Muskö har dagligen kontakt med CTF Baltic (Commander Task Force Baltic), den stab som leder Natos marina insatser och övningar i Östersjöregionen.

– Vi bidrar hela tiden till alliansen och har dagligen kontakt mellan våra respektive ledningscentraler. Vi har alltid fartyg ute som genomför operationer och verksamhet i olika beredskapsnivåer. Vi hade förra året, och till viss del även i år, flera fartyg som är avdelade till alliansen.

I slutet av maj fattade Johan Norlén beslut om inriktningen för marinens nya organisation och under hösten inleds införandet. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss.

– Nu börjar egentligen arbetet. Vi går in i en längre införandeperiod som samordnas med ÖB:s förändringar av den centrala ledningen. Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet. Väldigt enkelt uttryckt: vi ska göra rätt saker snarare än saker rätt.

Det senaste året har marinen också genomfört Operation Älvsnabben, ett arbete som ska ge bättre kontroll över marinens materiel.

– Det handlar om att få bättre ordning i registervården och öka vår förmåga att snabbare mobilisera om det skulle krävas. Även om vi såklart redan är ganska snabba ändå, i och med att vi har många stående förband.

Johan Norlén

"Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet", säger Johan Norlén om marinens nya organisation.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En annan stor händelse under våren var beslutet att Sverige går vidare med anskaffning av fyra fregatter från Frankrike. Fartygen, som tillverkas av det franska bolaget Naval Group, ska levereras från 2030. Johan Norlén beskriver materielprojektet som en milstolpe.

– Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger. Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt.

De nya fartygen ska ge Sverige en luftförsvarsförmåga som få europeiska länder förfogar över, men marinchefen betonar att fregatterna innebär betydligt mer än luftvärn.

– Vi bygger ett avancerat luftförsvarssystem som i dagsläget bara finns i Italien, Frankrike och Storbritannien, men fregatterna stärker dessutom vår ubåtsjaktförmåga. De kommer också att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten.

Parallellt ska Visbykorvetterna moderniseras och utrustas med luftvärnsrobotsystem, de nya A 26-ubåtarna närmar sig leverans och utvecklingen av obemannade och autonoma system fortsätter.

– Vi behöver bygga en hybridmarin. Vi kommer att behöva både bemannade och obemannade system. Erfarenheterna från Ukraina och Röda havet visar att vi måste kunna hantera allt från drönare till ballistiska hot och samtidigt ha kontroll över det som händer under ytan.

Hur ser det ut med marinens personalförsörjning?

– Det går väldigt bra. Vi har fördubblat vår personalstyrka sedan 2022 i alla kategorier. Bara under förra året växte vi med 500 medarbetare. Omkring 60 procent av dem som gör värnplikten i marinen stannar kvar som anställda eller går vidare till officersutbildning.

Nästa steg handlar om att få fler att stanna kvar längre i organisationen och skapa tydliga karriärvägar, inte minst genom de möjligheter som Nato innebär, säger Johan Norlén och tar lyfter CTF Baltic som exempel. Staben ligger för närvarande i tyska Rostock, men ska flytta till Polen om något år. 2032 är planen att CTF Baltic ska ledas från Karlskrona.

– Det är ett enormt åtagande, men också en fantastisk möjlighet. CTF Baltic har en extremt viktig roll i Östersjöområdet. Att den placeras i Sverige kommer också att ge våra medarbetare möjlighet att tjänstgöra i Nato utan att lämna landet.

Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare.

Ett annat område som utökats under året är det strategiska samarbetet med Polen. Den 29 juni tecknade Polen avtal om att skaffa ubåt av typ A 26 från Saab, vilket fortsätter att fördjupa partnerskapet, konstaterar marinchefen.

– Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare. Ubåtsaffären är en liten del, vi samarbetar redan kring undervattensområdet, minröjning, ubåtsräddning och kustrobotsystem. Vårt samarbete kommer att utvecklas under många år framöver.

Som en del av överenskommelsen kommer Polen att hyra den svenska ubåten HMS Södermanland fram till dess att de nya ubåtarna levereras. Utbildning av polsk ubåtspersonal startar direkt efter sommaren och genomförs vid Första ubåtsflottiljen och Sjöstridsskolan i Karlskrona.

– Utbildningen börjar i höst och sedan kommer åtagandet att fortgå över tid i minst 10 år framåt. Vi kommer också att vara behjälpliga i utbildningar på A 26. Detta en stor möjlighet och kraftansträngning för de som är berörda.

Har du något medskick till marinens anställda?

– Jag är stolt och glad varje dag över marinens personals fantastiska insats. Jag vet att det har varit tungt och jag kan inte lova att det kommer bli en ljusning på den punkten i framtiden. Men jag önskar alla en fantastiskt trevlig sommar och välförtjänt ledighet. Jag hoppas att ni laddar batterierna och kommer tillbaka med ny kraft inför höstens uppgifter och uppdrag.

Ur arkivet: