Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarshögskolan kritiseras efter granskning

Försvarshögskolans kvalitetssäkringsarbete ifrågasätts efter en granskning av Universitetskanslersämbetet. Rektor Robert Egnell säger att han välkomnar kritiken och att förbättrings­arbetet redan påbörjats.

Linda Sundgren
Johan Alp
Försvarshögskolan har nu två år på sig att åtgärda bristerna. Därefter kommer UKÄ att göra en uppföljande kontroll. På bilden FHS rektor Robert Egnell i samtal med elever på MHS Karlberg.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) genomför just nu en kontroll av kvalitetssäkringsarbetet vid samtliga lärosäten med examinationsrätt på högskolenivå. Den 21 oktober kom beslutet efter granskningen av Försvarshögskolans (FHS) med omdömet ifrågasatt kvalitetssäkringsarbete. FHS rektor säger att han förstår kritiken och att bristerna var kända sedan tidigare.

– Deras rapport speglar mycket av det som vi kom fram till i vår självgranskning i våras, säger Robert Egnell. Min företrädare fick lägga all tid och kraft på att skapa en struktur för att få examensrättigheter på forskarnivå. Nu tar vi nästa steg.

I utlåtandet beskriver UKÄ det kvalitetsarbete som sker mellan lärarkollegor och mellan lärare och studenter som välfungerande. Däremot saknas en sammanhållen kedja uppåt i organisationen. 

– En stor del av lösningen är de institutionsråd som vi håller på att inrätta. Institutionsråden är rådgivande till institutionscheferna som i sin tur rapporterar uppåt. Generellt har dialogen mellan institutionscheferna och ledningen mest handlat om ekonomi och vardag, men nu kommer vi att fokusera mer på forskning och kvalité, säger Robert Egnell.

Enligt UKÄ:s bedömning saknas en systematik och tydlighet i FHS kvalitetsarbete. Ett av skälen, skriver man, är att relativt många organ är inblandade i högskolans kvalitetsarbete och att relationen mellan dem inte alltid är tydlig. Robert Egnell säger att det här är något som FHS arbetar med att förbättra, men att de åtgärder som vidtas måste ske med eftertanke.

– Det viktiga är att skapa en tydlighet och transparens utan att bygga upp en överdriven byråkrati, säger han.

Försvarshögskolan har nu två år på sig att åtgärda de brister som UKÄ lyfter fram.

Liknande läsning:

– Vi är glada att vi har två år på oss så att vi kan genomföra det här lugnt och systematiskt, säger Robert Egnell. Men vi kommer inte att vila på lagrarna utan fortsätta framåt med det förändringsarbete som redan har inletts.

I UKÄ:s rapport får FHS också flera positiva omdömen, bland annat för att på kort tid lyckats utveckla ambitiösa instrument för kvalitetsarbetet. FHS blev högskola 2008. I maj 2018 fick man tillstånd att utbilda och examinera på samtliga nivåer i det akademiska utbildningssystemet. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

    Karlis Neretnieks
    Karlis Neretnieks

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

    Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

    Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

    I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

    Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

    Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

    Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

    Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

    Ur arkivet: