Senast publicerat
Senast publicerat:

»Förutsättningarna att skydda oss mot hot blir bättre«

Den 1 april trädde en ny säkerhetsskyddslag i kraft. Förändringarna ska möta det förändrade behovet av säkerhetsskydd. För Försvarsmaktens del innebär den nya lagen att säkerhetsskyddsanalyserna behöver bli mer omfattande framöver.

Josefine Owetz
Mats Nyström, Försvarsmakten
Den nya lagen har ett bredare tillämpningsområde för att ge skydd för Sveriges mest skyddsvärda verksamheter.

För att stärka säkerhetsskyddet har riksdagen beslutat om  ny säkerhetsskyddslag. Lagstiftningen förtydligar kraven på skydd av verksamheter som har betydelse för Sveriges säkerhet och ökar skyddet mot bland annat spioneri, sabotage och terroristbrott. Den tidigare säkerhetsskyddslagen infördes 1996 och chefen för Musts säkerhetskontor, kommendör Jan Kinnander, välkomnar att den nya säkerhetsskyddslagen nu trätt i kraft.

– Det behövdes verkligen en modernisering av lagstiftningen och den nya lagen ger oss bättre förutsättningar att skydda oss mot de hot som finns i dag. Framför allt handlar det om att omhänderta den tekniska utvecklingen som har skett, en ökad internationell samverkan och den förändrade hotbilden, säger han. 

Den nya lagen har ett bredare tillämpningsområde för att ge skydd för Sveriges mest skyddsvärda verksamheter och i lagstiftningen förtydligas att den gäller för alla som bedriver säkerhetskänslig verksamhet, både privata och offentliga aktörer. Området för vad som är skyddsvärt har breddats och omfattar nu även verksamheter inom elförsörjning, telekommunikation och infrastruktur – vilket gör att fler myndigheter nu får säkerhetsklassade befattningar.

För majoriteten av Försvarsmaktens personal kommer den nya lagen inte att innebära särskilt stora förändringar, tror Jan Kinnander, men påpekar att lagstiftningen trots allt kräver mer av säkerhetsarbetet. En förändring är att det kommer att ställas högre krav på säkerhetsskyddsanalysernas innehåll och utformning. Nya säkerhetsskyddsplaneringar behöver således göras på alla organisationsenheter.

– Vi är relativt väl förberedda i Försvarsmakten på att ta emot den nya lagstiftningen skulle jag säga. När man skapade och formulerade den nya lagen så har man tittat på hur Försvarsmakten har hanterat säkerhetsskyddet. Säkerhetsskyddsanalyserna behöver dock bli mer omfattande, och man behöver i större omfattning dokumentera vilka säkerhetsskyddsåtgärder som man genomför. Det ställs också högre krav på uppföljning och spårbarhet vad gäller vilka åtgärder som har vidtagits.

Innebär detta att ett större ansvar hamnar på förbandens säkerhetschefer?

– Det beror på hur bra skyddsanalyser man har gjort sedan tidigare. Redan i dag har förbandschefen ett ansvar att se till att det finns en säkerhetsplanering och att säkerhetsbestämmelser är framtagna. Men vi kommer att ställa ett högre krav på säkerhetsåtgärderna och hur säkerhetsskyddet ska utformas, säger han.

Kommer nya säkerhetsprövningar att behöva göras för Försvarsmaktens anställda i och med den nya lagstiftningen?

– Det uppfattar jag inte. De tre klasserna finns kvar och analyserna av befattningar är gjorda sedan tidigare, beroende på hur stor del hemlig information man tar del av. Lagen innebär ingen skärpning i det avseendet. Där har man kommit fram till att det system vi har i Försvarsmakten fungerar väl och vi behöver inte säkerhetspröva folk på nytt. Däremot gör vi ju redan i dag kontinuerliga uppföljningar, säger Jan Kinnander. 

Liknande läsning:

En konkret förändring i den nya lagen, som påverkar alla som hanterar hemlig information, är att nya begrepp och ord implementeras. Informationssäkerhetsklasserna ersätts av säkerhetsskyddsklasser, som samtidigt byter namn till ”kvalificerat hemlig”, ”hemlig”, ”konfidentiell” och ”begränsat hemlig”.

– Vi får ett nytt sätt att klassa hemlig information, som nu också får svenska namn från att tidigare ha varit på engelska. Det blir också samma system för informationsklassning i hela samhället. Det gör att det blir lättare att samarbeta mellan myndigheter när vi använder samma sätt för att bedöma sekretessnivån på information, säger Jan Kinnander.

De gamla informationssäkerhetsklasserna får användas under en övergångsperiod, fram till och med 31 mars 2020 som längst. Därefter ska alla handlingar märkas med de nya säkerhetsskyddsklasserna. Utformningen av de nya stämplarna är klar och arbetet med att få ut information om detta pågår.

Hur känns det att den nya lagen är på plats?

– Det känns jätteskönt. Det är ett långt och tungt arbete som har bedrivits. Arbetet är inte slut bara för att vi har kommit i mål med föreskrifterna. Nu ska vi ta fram interna bestämmelser, handböcker och utbildningsmaterial.

Tidsplanen är att Försvarsmaktens interna bestämmelser ska vara framtagna i höst. Arbetet med de nya handböckerna för Försvarsmaktens säkerhetsskydd kommer att pågå fram till 2020.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

    Karlis Neretnieks
    Karlis Neretnieks

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

    Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

    Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

    I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

    Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

    Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

    Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

    Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

    Ur arkivet: