Senast publicerat
Senast publicerat:

Stridsbåt 90-olyckan i Göteborgs skärgård utreds av flera myndigheter

Efter olyckan i tisdags då en stridsbåt 90 körde upp på en klippa i Göteborgs norra skärgård har två av de fyra soldater som ingick i besättningen fått lämna sjukhuset. Läget för övriga två är stabilt. Händelsen utreds nu av såväl polis som Statens haverikommission och Försvarsmakten

Redaktionen
Olyckan med stridsbåt 90 inträffade på tisdagskvällen. Fyra soldater från Älvsborgs amfibieregemente var ombord och fördes till sjukhus för kontroll och vård. Bilden har ingenting med händelsen att göra.

Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten

I tisdags kväll, klockan 20.15, körde en stridsbåt 90 tillhörande Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, upp på en klippa utanför Rörö i Göteborgs norra skärgård. Flera medier har rapporterat om händelsen, däribland Göteborgs-Posten och SVT Nyheter väst. Olyckan skedde under ett moment i stridsbåtförarutbildningen och ombord fanns fyra soldater.

– Det var både instruktörer och elever ombord. Instruktörerna var anställda soldater och eleverna värnpliktiga soldater. De värnpliktiga ryckte in i augusti och muckar i juni så de har kommit långt i sin utbildning, säger Johanna Frejme, kommunikationschef vid Amf 4.

Läget för dem är stabilt och det rör sig fortfarande inte om några livshotande skador

Samtliga fyra inblandade soldater fördes till sjukhus efter olyckan.

– Två av dem är utskrivna och två är kvar på sjukhus. Men läget för dem är stabilt och det rör sig fortfarande inte om några livshotande skador, säger Johanna Frejme.

SVT Nyheter väst har rapporterat att polisen utreder händelsen som vållande till kroppskada, vårdslöshet i sjötrafik och arbetsplatsolycka. Enligt Johanna Frejme har Marinstaben tillsatt en intern utredning på central nivå. Olyckan utreds även av Statens haverikommission.

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: