Jag delar till fullo Christian Schmidts iakttagelser och syn på personalförsörjningsproblemen i denna krönika. Men jag vill lyfta ett varningens finger för en kreativ idé som presenteras i slutet av krönikan. Christian föreslår att det i dag finns många civilanställda och hemvärnsbefäl som med begränsad kompletterande utbildning borde kunna byta personalkategori och antingen bli specialistofficer eller officer.
Jag anser att det är en farlig väg att utveckla professionen på. Visst finns det enskilda undantag som kan hanteras som Christan föreslår men jag ser en övervägande risk att det nervärderar yrkesofficersyrket än värre. Om en civilt utbildad person med några veckors eller månaders kompletterande utbildning kan valideras eller anställas in som speciallistofficer eller officer kommer det skada officersprofessionen i grunden.
» Vad gäller oss yrkesofficerare bör vi oftare och djupare diskutera vår professions kärna. «
Personalbristen måste hanteras med andra metoder och organisationen bör oavsett diskutera officersprofessionen djupare. Historien visar att officersutbildning delvis infördes som ett resultat av att de som blev officerare genom socialt eller monetärt kapital inte höll måttet.
Sedan över hundra år har det krävts en utbildning för att bli duglig som officer. Därtill år av militära sammanhang, kontinuerlig truppföring och övningar för att utvecklas i officersrollerna.
En yrkesofficer behöver byta befattningar emellanåt för att förbereda sig för svårare befattningar och i de befattningarna kunna relatera till tidigare yrkeserfarenheter. I den förändring vi befinner oss i tror jag inte målet är att förena officersrollerna med de civila rollerna utan att istället komplettera varandra och visa varandra respekt för olika kompetenser.
Vad gäller oss yrkesofficerare bör vi oftare och djupare diskutera vår professions kärna; det militära våldsmandatet, befälsrätt, moral och etik, ledarskap, förbandsanda och mer därtill.
Överstelöjtnant Mattias Bramstång, chef för TVK Mark på Arméstaben.
