Senast publicerat
Senast publicerat:

Otydliga regler kring vapenhantering kan ha bidragit till vådaskottet på Livgardet

Ett år efter att en soldat omkommit av ett vådaskott på Livgardet i Kungsängen är Försvarsmaktens utredningskommission, FMUK, klar med sin utredning. Otydlig reglering av hantering av vapen kan ha bidragit till händelsen.

Redaktionen
Armémuseum
Pistol 88.

Vid 17-tiden fredagen den 7 oktober 2022 avlossade en 25-årig korpral vid 132:a säkerhetskompani sjö ett vådaskott med sin pistol. Skottet träffade honom i bröstet. Händelsen inträffade i ett fordon på Livgardet i Kungsängen i samband med förberedelser inför en skarp insats. Enligt rapporten skulle han testa pistolens funktion. Trots livräddande insatser av utbildade kollegor på plats och transport med ambulanshelikopter till sjukhus gick hans liv inte att rädda.

Händelsen har utretts av polisen, som i sin utredning konstaterade att inget brott låg bakom det inträffade. Utredarna lämnar en rad rekommendationer till Försvarsmakten för att förhindra att något liknande ska ske igen.

– Arbetet har gått väldigt bra. Det har varit ett omfattande jobb där de vänt upp och ner på varenda sten och där vi gjort alla möjliga saker för att se till att det här inte ska kunna hända igen, säger överste Magnus Tillby som har varit ordförande för FMUK.

I rapporten konstateras bland annat att otydligheter kring vapenhanteringen inom Försvarsmakten kan ha bidragit till händelsen. I säkerhetskompaniets stående order, SO, finns till exempel ingen styrning som reglerar hur vapen ska hanteras och förvaras under förflyttning/transport eller insats. Det är heller inte reglerat om vapen ska vara laddade, ha magasin i eller om magasin ska förvaras i benfickan.

I FMUK:s rapport konstateras att de flesta av soldaterna gjorde magasin i innan pistolen hölstrades, efter utlåsning från vapenvårdslokalen den aktuella dagen. Någon enstaka stoppade de fyllda magasinen i benfickan.

Liknande läsning:

– Det finns en kultur bland soldater att torröva med sitt vapen. Det är bra att öva på sin färdighet, men då måste man ha med sig mentalt att alltid säkerställa att göra patron ur, och sedan torröva, och att när man är klar så laddar man och låter det sedan vara. Vi har sett att det finns en tendens bland anställda att man tar fram sitt vapen även när man är inställd på att inte öva med det, säger Magnus Tillby.

» Det finns en kultur att hålla på med sitt vapen även när det är laddat «

Enligt rapporten är torrträning i grunden sund och fortsatt nödvändig inom Försvarsmakten. Men det riskerar att bidra till tillbud och olyckor om det inte tydligare regleras vid vilka situationer som torrövning är accepterat och hur riskerna kring den sortens övningar ska hanteras. I utredningens slutsatser framhålls också att det finns en uppenbar risk att missa funktionen ”säkring mot för tidig avfyring” så som kapitel sex i Manual pistol 88 från 2017, är utformat. Det riktas också kritik mot pistolutbildning block A som beskrivs som otillräcklig för soldater på 132:a säkerhetskompani sjö och på 13:e säkerhetsbataljon som helhet.

– Det råder lite olika uppfattningar inom Försvarsmakten hur man tillämpar pistolutbildning block A och block B. Här menar vi att det finns anledning att se över och tydliggöra hur detta kravställs och kommuniceras till förbanden. Man bör ha gått igenom båda dessa utbildningar om man genomför skarp insatsverksamhet, säger Magnus Tillby.

FMUK vill även att Försvarsmakten gör en separat utredning om hur dagens praxis – som vid flera förband leder till en Fpan-anmälan vid inträffade vådaskott – påverkar säkerhetskultur, psykologisk trygghet och rapporteringsvillighet på längre sikt inom organisationen.

– Om en individ av någon anledning gör något fel och skjuter ett vådaskott men där ingen kommer till skada för att man i övrigt följt alla säkerhetsåtgärder, som exempelvis att ha riktat vapnet i ofarlig riktning och haft på sig hörselskydd, går man i dag ändå rätt hårt på den som förorsakade händelsen. Vi vill ju att man ska rapportera om någon gjort fel, men det är viktigt med psykologisk trygghet och att ha en öppenhet där anställda vågar berätta så att misstag omhändertas i lärande syfte och för att man är rädd om sina kamrater helt enkelt, säger Magnus Tillby.

I övrigt konstaterar utredningen att de akuta räddningsinsatserna på plats vid händelsen fungerade väl, även om soldatens liv inte gick att rädda.  

FAKTA

Utredningen

Försvarsmaktens utredning av dödsolyckan på Livgardet har pågått under nästan ett års tid. Ett antal intervjuer har genomförts med företrädare för berörda kompanier och förband. En rekonstruktion av händelsen har genomförts liksom en enkätundersökning med 63 individer för att mäta säkerhetskultur och psykologisk trygghet på 132:a säkerhetskompani sjö.

Podcasten ”Fronten” har gjort två avsnitt om vådaskottet.
Du kan lyssna på avsnitten här.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: