De senaste tio åren har Ryssland stärkt sin militära förmåga genom omfattande rustningsprogram och storskalig övningsverksamhet. Man har även utvecklat sina icke-militära färdigheter med telekrigföring, cyberförmågor och påverkansoperationer. I rapporten Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2019, framställs dagens Ryssland som en potent militärmakt med förmåga att både initiera ett lokalt krig och påverka länder i väst med desinformationskampanjer och manipulation av it-baserade system.
– Ryssland har haft en stark kapacitetsökning sedan 2008 och nu är man en effektiv och skicklig militärmakt, säger Gudrun Persson, Rysslandsexpert och en av forskarna bakom FOI-rapporten. Målet för Ryssland är att bli erkänt som en global stormakt.
Ryssland bedöms nu lämna den intensiva expansionsfas landet befunnit sig i och övergå i en konsolideringsfas där man befäster och trimmar de resurser som tillförts militären. Det här väntas leda till ytterligare förstärkningar av de väpnade styrkorna genom ett bättre utnyttjande av tillgängliga medel och ökad effektivitet i produktionen av förband och system. En viss fortsatt expansion av materiel och vapen kan heller inte uteslutas.
– När det gäller fjärrstyrda kort- och medeldistansräckviddiga missiler för fjärrstrid kan de komma att fördubblas i antal de närmaste tio åren. I dag har man cirka 1 300 robotar för fjärrstridsbekämpning, säger Gudrun Persson.
Hur Ryssland planerar att använda sina militära förmågor under 2020-talet är oklart, men Gudrun Persson menar att det är viktigt att vara medveten om de ryska förmågorna. Den ryska ledningen gör ingen hemlighet av att man uppfattar väst som ett reellt hot mot ryska intressen.
– Man vill splittra saman-hållningen inom EU, så split i den transatlantiska länken och försvaga de västerländska samhällssystemen. I Ryssland anser man att det finns en konflikt med väst, som västländerna har startat, och den har man rätt att försvara sig mot, säger Gudrun Persson.
Ryssland har även ett uttalat intresse av de stater som ingick i det forna Sovjetunionen, det Putin brukar kalla det postsovjetiska rummet. Gudrun Persson säger att den ryske presidenten talar om att han anser att ukrainare och ryssar är ett folk.
– Också övriga centralasiatiska länder ingår i Rysslands intressesfär och Putin är tydlig med att han anser att Ryssland har rätt till dessa. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se, men Ryssland är ytterst flexibelt och vi kan inte förvänta oss några tydliga varningstecken i god tid innan ett agerande.
– Att överraska och använda alla tillgängliga medel är deras strategi och enda sättet att inte bli överraskad är att inse att vi kommer att bli överraskade. Att luta sig tillbaka för att det inte har hänt något på fem år är fel väg att gå.
Gudrun Persson konstaterar att det finns lärdomar att dra av Rysslands agerande de senaste tio till tolv åren. Bland annat att regimen inte räds att rita om Europas karta med våld.
– Ryssland har visat att de är beredda att ta till våld och militära medel i strid mot internationella konventioner för att nå sina mål och man drar sig inte för offentliga lögner. Den 4 mars 2014 fick Putin frågan på en stor presskonferens om det fanns någon risk att Krim skulle inkorporeras i Ryssland. Hans svar på den frågan var nej, det fanns det inte. Den 18 mars var detta ett faktum. Det är sådant här som vi har att förhålla oss till.
Utöver de Väpnade styrkorna talas det ofta om Rysslands förmåga inom området hybridkrigföring med icke-militära medel. Men från rysk sida handlar det inte om att fokusera på det ena eller det andra, utan att nyttja de medel som ger störst effekt i den aktuella situationen.
– Ett exempel är konflikten i Donbas i Ukraina där artilleri används kombinerat med påverkanskampanjer och elektronisk krigföring, säger Gudrun Persson.
Den ryska staten har haft ett starkt stöd bland befolkningen för sina satsningar på försvaret, men nu verkar det som att opinionen är på väg att svänga. Putin tappar i popularitet och alltfler efterfrågar satsningar på välfärden.
– Om man ska lita på opinionsundersökningar har stödet för Putin minskat avsevärt sedan toppåren 14, 15 och 16 då invasionen i Ukraina ledde till en nationalistisk yra. Ryska familjer har haft reallönesänkningar fem år i rad och nu vill man att mer pengar ska läggas på vård, skola och omsorg. Samtidigt har de väpnade styrkorna ett mycket högt förtroende hos allmänheten.
