Senast publicerat
Senast publicerat:

Backa upp orden med handling!

Hans Bergvall, vice ordförande
Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

I slutet av mars sattes till slut det så kallade ”märket” för de centrala avtalsförhandlingarna på den svenska arbetsmarknaden. Nivån blev 7,4 procent fördelat på 2 år och allt fler förbund tecknar nu avtal utefter detta. Men frågan är om den här nivån kommer att vara tillräcklig för den militära personalen som under de senaste åren sett sina löner krympa rejält mot den övriga arbetsmarknaden. 

Förväntningarna är stora inom Försvarsmakten och mycket går tillbaka till när ÖB skrev sin dagorder i augusti 2022. I den så tryckte han på att Försvarsmakten är under hård press. Våra medlemmar är eftertraktade på arbetsmarknaden utanför grindarna, och för att lyckas med den tillväxt som vi är på väg mot, så skulle det behöva göras en hel del satsningar inom personalområdet. Att ta anställning efter värnplikten som GSS/K och vidare mot officersyrket är inte längre en självklarhet bland våra ungdomar då lönen inte är speciellt konkurrenskraftig. Skall man lägga ett par år på en utbildning så måste det löna sig speciellt i tider då inflationen varje dag minskar lönens värde. ”Märket” bör då vara miniminivån för de kommande centrala förhandlingarna och det kommer att behövas tillskott utöver detta för att medlemmarnas löner skall hamna på rätt nivå.

Under hösten 2022  påbörjade Officersförbundet en rundresa för att besöka de lokala officersföreningarna. Syftet med rundresan har varit att besöka våra medlemmar i deras vardag, stärka officersföreningarna och träffa förbandens chefer. Fokus under besöken är utbildningar i lön, rekrytering och arbetsmiljö.  

Oavsett vilket förband som vi hitintills har varit på så slås man av att bristerna i organisationen i stort sett är desamma. Man har ofta en hög arbetsbelastning då det ofta tillkommer nya arbetsuppgifter utan att några av de gamla tas bort, hög personalomsättning och stora brister på materiel. Listan kan göras hur lång som helst och de som har arbetat länge inom Försvarsmakten kan vittna om att det inte sker någon positiv förändring trots löften om att så ska ske. Senaste FM Vind undersökningen bekräftar den här bilden.

Trots att problemen funnits under lång tid så saknas det tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med dom. Det kommer knappast att bli bättre i och med att vi är på väg mot en tillväxtfas där antalet förband  önskas öka i en snabbare takt än vad tillförseln av den militära personalen som ska bemanna dem medger. Den ekvationen går tyvärr inte ihop.

Officersförbundet har beskrivit vad som behöver göras. Man kan tycka att Försvarsmakten med enkelhet borde kunna ta tillbaka stafettpinnen och visa på vilka positiva förändringar man vill göra för sin personal.  

Det räcker inte med att säga att ”Personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs”. Man måste också visa detta tydligt genom aktiva märkbara handlingar!  

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Stefan Morin

    Det är inte ett beslut vi tagit lätt på. Tvärtom. Utlandsavtalet har under lång tid varit en viktig del av tryggheten för våra medlemmar vid internationell tjänstgöring. Men ibland behöver ett avtal sägas upp för att kunna utvecklas. Det är precis där vi befinner oss nu.

    Officersförbundet har valt att säga upp Utlandsavtalet för omförhandling. Inte för att vi motsätter oss internationell tjänstgöring – utan för att den idag är en självklar och växande del av yrket. Just därför måste villkoren utvecklas i takt med verkligheten. Uppsägningen bygger huvudsakligen på tre frågor.

    Den första är när avtalet ska användas. Parter som skrivit under ett avtal tillsammans ska också vara överens om dess tillämpning. Idag avviker Försvarsmakten från det. Ett tydligt exempel är SNF-verksamheten i Östersjön, där marina förband varit baserade i Karlskrona men ändå omfattats av Utlandsavtalet. Samtidigt har liknande verksamhet länge hanterats inom ordinarie kollektivavtal som Sjöarbetstidsavtalet. Vi har tvistat om frågan lokalt, eskalerat den till central nivå och vår hållning är tydlig: Nato-avskräckning och kollektivt försvar är inte samma sak som internationella militära insatser i den mening som parterna ursprungligen skrev avtalet för. Trots detta fortsätter Försvarsmakten att ge ut nya order där avtalet felaktigt används.

    När vi inte längre är överens om hur avtalet ska användas behöver frågan lösas – inte fortsätta som om oenigheten inte finns.

    Avtalstolkning är viktigt. Det handlar om förtroendet mellan parterna och tydlighet för våra medlemmar, som måste kunna förstå vilka villkor som gäller – och varför. När vi inte längre är överens om hur avtalet ska användas behöver frågan lösas – inte fortsätta som om oenigheten inte finns.

    Den andra frågan handlar om villkoren i sig.

    Förhandlingar om nya villkor pågår och även om vissa steg framåt tagits den senaste tiden står parterna fortfarande långt ifrån varandra i flera avgörande frågor. Försvarsmakten vill ha större flexibilitet, högre tillgänglighet och kortare framförhållning. Vi har förståelse för verksamhetens behov och för att Nato förändrat spelplanen. Men våra medlemmars arbetsmiljö, återhämtning och familjeliv kan inte bli priset för den utvecklingen.

    Den tredje frågan handlar om attraktivitet. Att tjänstgöra operativt nationellt eller internationellt måste vara något medlemmarna vill söka sig till och återvända från med stolthet. Om Försvarsmakten vill behålla erfaren personal och få fler att arbeta med Natoledda operationer behöver villkoren vara tillräckligt attraktiva.
    Våra medlemmar förväntar sig att Officersförbundet tydligt står upp för rimliga och hållbara villkor – och fattar tydliga beslut när det behövs. Det är därför vi nu säger upp avtalet för omförhandling.

    Vi kommer att fortsätta förhandla konstruktivt och driva på för ett modernt, tydligt och hållbart avtal för den verksamhet som Nato och omvärldsläget kräver. Men i ett avtal som skapar undantag från lagstiftade skyddsregler och i ­praktiken ökar våra medlemmars årsarbetstid måste ersättningarna stå i proportion till den ökade tillgänglighet och den fritid de förväntas avstå. Ersättningarna behöver också fungera som en arbetsmiljömässig balans, där kostnaden för att ta ut mer tid av personalen blir tillräckligt tydlig för att arbetsgivaren aktivt ska behöva värdera när och varför det verkligen är nödvändigt.

    Ur arkivet: