Senast publicerat
Senast publicerat:

Ärenden till Fpan efter utredningar vid K 3

Bestraffningar hör inte hemma inom Försvarsmaktens utbildningsverksamhet och sexistisk och rasistisk jargong tolereras inte. Det säger K 3:s regementschef Ola Barvér, efter utredningarna om påstådda missförhållanden på förbandet.

Redaktionen
Försvarsmakten
K 3:s regementschef Ola Barvér.

Två av varandra oberoende utredningar har granskat anklagelserna om våld, bestraffningar, homofobi och andra missförhållanden på K 3 som det rapporterats om i media. I den utredning som Försvarsmaktens HR-centrum ansvarat för konstateras att ingen av de värnpliktiga som deltagit i undersökningen (31 av de totalt 42 kontaktade rekryter) uppger att de upplevt fysiskt våld. Däremot finns flera exempel på bestraffningar och olämpliga tillmälen som använts gentemot rekryter. 

– Den här typen av felaktigheter är helt oacceptabla, oavsett om det handlar om enstaka individer eller en utbredd kultur, säger Ola Barvér. De värnpliktiga är våra framtida kollegor och det är mycket viktigt att de skolas in i organisationen på ett bra sätt. 

Utredningarna på K 3 initierades av två händelser. Dels ett anonymt brev till regementschefen i februari 2020 med uppgifter om omfattande missförhållanden. Dels SVT:s rapportering i höstas om att befäl bland annat utsatt värnpliktiga för våld. I de 122 protokoll från plutonens timme som granskats i samband med utredningarna finns 8 vittnesmål under rubriken jargong och bemötande.

Det handlar om befäl som skrikit oprovocerat eller gått till personangrepp mot värnpliktiga. Även bestraffningar har förekommit. Exempelvis har värnpliktiga fått krypa tillbaka för att hämta glömda vapen eller beordrats springa en runda om de varit trötta. Ett befäl ska även ha slängt materiel på en rekryt. 

– All form av bestraffning är helt oacceptabel, jag skulle inte ens vilja kalla det för en utbildningsmetod. Att slänga något på en person är naturligtvis också helt oacceptabelt. Men det är också viktigt att olika moment i utbildningen förklaras så att de inte uppfattas som straff. Exempelvis är en omgruppering under natten som görs på grund av upptäckt inte ett straff utan en konsekvens av striden, säger Ola Barvér.  

Den andra utredningen genomfördes av K 3 med stöd av Militärhögskolan i Halmstad. 

Liknande läsning:

Regementschefen berättar att vissa händelser som framkommit i utredningarna kommer att överlämnas till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Förbandet har också utarbetat en åtgärdsplan i förebyggande syfte.   

– Inför årets inryck utvecklade vi vår befälsutbildning och byggde upp case kopplade till etik och moral. Men jag vill också tillägga att vår värnpliktsutbildning får bra helhetsomdöme i värnpliktsenkäten, säger Ola Barvér. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: