Senast publicerat
Senast publicerat:

Antalet svenska yrkesofficerare på Natos högkvarter i Norfolk ökar

Sedan december 2025 tillhör Sverige Natos operativa högkvarter i Norfolk, USA. Idag tjänstgör ett drygt tiotal svenska yrkesofficerare där och ytterligare en handfull förväntas ansluta under året. Det berättar överste Stefan Pettersson som arbetar med operativ planering i Norfolk.

Linda Sundgren
Den 11 mars 2024 hissades den svenska flaggan utanför Natos högkvarter i Bryssel. Sedan december tillhör Sverige Natos militära kommando i Norfolk, USA.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Den 5 december blev Försvarsmakten en del av det operativa Natohögkvarteret, Joint Force Command, JFC, i Norfolk på den amerikanska östkusten. Flytten från det tidigare högkvarteret i Brunssum i Nederländerna skedde i enlighet med ett beslut sommaren 2024, och innebär att Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island numera tillhör samma högkvarter inom försvarsalliansen.

– Det känns bra att hela den nordiska delen av Nato är samlad under ett kommando. Nu kan vi börja jobba med den nordiska halvön som ett sammanhängande område. Norden är ju vårt viktigaste markoperativa ansvarsområde, säger Stefan Pettersson.

Nu växer svenskkolonin efter att ha varit ganska liten och fler ska komma under året

Han berättar att antalet svenskar som tjänstgör i Norfolk har ökat sedan han själv påbörjade sin tjänstgöring där sommaren 2025. Ett drygt tiotal svenskar är på plats och under året förväntas ytterligare en handfull att ansluta. Såväl specialistofficerare (fanjunkare och förvaltare) som officerare från majors grad och uppåt, tjänstgör här.

– Nu växer svenskkolonin efter att ha varit ganska liten och fler ska komma under året. Annars är det en salig blandning av nationaliteter som jobbar här från samtliga Natos 32 medlemsländer, säger Stefan Pettersson.

Stefan Pettersson, Norfolk, 2026

Stefan Pettersson

JFC Norfolk

Från JFC Norfolk leds Natos nordvästra operationsområde som sträcker sig från Nordamerika i väst till Finland och Norges gräns mot Ryssland i öst. Området utgör ungefär 80 procent av Natos totala operationsområde, enligt en artikel på Försvarsmaktens webbplats. JFC Norfolk är Natos senast tillkomna operativa kommando och utbyggnaden av lokaler pågår.

– I somras flyttade vi in i nybyggda temporära lokaler och där är det ganska bra med utrymme. Förutom ett fåtal individer sitter majoriteten i kontorslandskap, vilket fungerar bra. Vi har också fått ett lunchrum där vi kan träffas och äta. Men det finns kulturella skillnader i hur man intar sin lunch och det är nästan bara vi nordbor som använder lunchrummet. Många andra äter vid sina arbetsplatser, säger Stefan Pettersson och fortsätter:

Liknande läsning:

– De permanenta lokalerna är på planeringsstadiet. Det handlar i alla fall om en femårsperiod innan de byggnaderna kommer vara på plats. Diskussionerna nu handlar mycket om vart i området den nya infrastrukturen ska placeras.

Fakta

Natos högkvarter

Natos två militärstrategiska högkvarter, Supreme Headquarters Allied Powers Europe (Shape) och Allied Command Transformation (ACT), ligger i Mons i Belgien respektive i Norfolk i USA.

Nato har tre operativa högkvarter, Joint Force Command: JFC Norfolk i USA, JFC Brunssum i Nederländerna och JFC Neapel i Italien. Norfolk har tonvikt på försvarsplanering och insatser i det Nordantlantiska området och Skandinavien. Militärkommandot i Brunssum har fokus på Tyskland, Polen och Baltikum medan kommandot i Neapel fokuserar på södra Europa.

Källa: Nato. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: