Major Martin Schüler är disputerad officer anställd i Försvarsmakten och affilierad till Försvarshögskolan och Mälardalens universitet. Det var när han presenterade en artikel kopplad till sin avhandling “Säkerhetsklimat i en militär organisation” i Kanada som idén till det som idag har blivit Swedish land-based robotics centre, Slarc, föddes i samtal med en tysk kollega.
– Vid tyska Fraunhofer-institutet finns en mer reglerad verksamhet för försvarsinnovation än vad vi har i Sverige. Det fick mig att börja fundera, säger Martin Schüler.
Väl hemma tog han tillsammans med Mälardalens universitet kontakt med Försvarets materielverk, FMV, och la fram sitt förslag om ett svenskt centrum för försvarsinnovation, med stöd från Europeiska försvarsfonden.
– Det visade sig vara svårt, men en lösning som passade in i FMV:s portfölj blev att fokusera på landbaserad robotteknik. Ur det föddes Slarc.
Sedan tidigare stödjer FMV tillsammans med Kungliga Tekniska högskolan, KTH, och Saab det tvärvetenskapliga forskningscentret Swedish maritime robotics centre, Smarc, som utvecklar nästa generations autonoma undervattensfarkoster. Martin Schüler och hans forskarkollegor Baran Cürüklü och Erik Bjurström vid Mälardalens universitet följer projektet noga.
– Det de har gjort blir viktigt att ta del av, men vi vill ha en mer förbandsnära profil. Vi vill vara ute där det faktiskt händer, ha forskare och industri på plats i terrängen när det är övning för att få direkt återkoppling, säger Martin Schüler och fortsätter:
– Det finns många soldater som har väldigt goda tankar som man kan fånga upp, men det är kanske också hur man skulle genomföra dessa rent tekniskt som är det intressanta att förstå. Ukraina gör detta nu, de är långt framme med samverkan mellan användare och akademi. Uppenbarligen fungerar det, så varför skulle vi inte kunna ha detta i Sverige?
Liknande läsning:
Ukraina gör detta nu, de är långt framme med samverkan mellan användare och akademi.
Swedish land-based robotics centre, Slarc, består i dag av två lärosäten – Luleå tekniska universitet och Mälardalens universitet. Under det senaste året har projektgruppen bestående av drygt tio personer från akademi, FMV, företag och Försvarsmakten arbetat för att bygga upp en samverkansplattform med syfte att sammanföra svensk akademi med försvarsindustri. Om ett par veckor fattar FMV beslut om projektets budget.
– Vår grundtanke är att inte bli tjocka och bekväma, vi vill ha en liten finansiering från FMV och framför allt jaga EU-medel ihop med företag för att driva verksamheten framåt. Det finns många spännande aktörer att samarbeta med, som Rise som har blivit Natos testcenter i Sverige, säger Martin Schüler.
Målet är att i ett antal delprojekt fokusera på såväl utbildning och forskning som innovationsprocesser och utveckling av funktioner, lösningar och komponenter inom landbaserad robotteknik. Drönare har börjat köpas in och några studenter är rekryterade för att göra x-jobb inom projektets ramar.
– Fördelen med att koppla in akademin är att man kan utveckla en metod och parallellt med detta använda själva tekniken. Akademin är bra kritiska ögon som kan ifrågasätta företagens realiserbart av produkter och lyfta fram perspektiv som den enskilde soldaten inte har kunskap om teoretiskt, men som man har som forskare. En tredje del är att man som försvarsanställd inte alltid kan agera så offensivt som man vill i att ta industrikontakter. Som forskare kan man navigera vidare lite snabbare.
Hur viktigt är det med samverkansarenor mellan akademi, industri och försvarsmyndigheter?
– Om Försvarsmakten är seriös med att man vill möta fienden med morgondagens teknik, i stället för med gårdagens teknik, så är detta ett måste. Nästa steg är att etablera en mobil experimentplattform.
